Michael Steger

Jag tänker på kejsarens nya kläder

Krönika

Nyligen publicerades en rapport “Fakta för förändring” med Ahmed Abdirahman som avsändare, VD för stiftelsen The Global Village. VD är en person med exekutiv makt och anses ofta vara en viktig ledare för ett företag, och ofta den som formulerar den operativa ledningens mål och beslut. Men märks något av det i rapporten?

Låt oss för ett ögonblick fokusera på The Global Village, vad är dess syfte? “Stiftelsen The Global Village är en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden stiftelse, vars ändamål är att stärka delaktigheten, demokratin och gemenskapen i samhället och i synnerhet i socioekonomiskt utsatta områden, samt att skapa en lösningsorienterad diskussion om förbättrad integration”.

Jag har försökt få en överblick av den 144 sidor långa rapporten och framförallt dess höjd i egenskap av förmedlare av kunskap utifrån något tidigare ej känt. »Rapporten visar att trångboddheten är stor, mindre än hälften av de vuxna har ett jobb att gå till och många ungdomar går ut grundskolan utan behörighet till vidare studier.« Det är Abdirahmans egen sammanfattning, men även Joakim Lamotte hade kunnat formulera den analysen.

Även Joakim Lamotte hade kunnat formulera den analysen

Att problematisera invandring är inte Abdirahman ensam om, och precis som hos många andra lyser slutsatserna och strategierna med sin frånvaro. Det som särskiljer Abdirahman är hans bakgrund och uttalade intention att företräda en stor grupp människor med gemensam bakgrund i Somalia.

Jag har tagit del utav några av de olika forum som är speciellt dedikerade till svensksomalier på sociala medier och översiktligt läst en mångfald av inlägg från frustrerade personer som ifrågasätter Abdirahmans förmåga att företräda dem. Jag kan inte bedöma Abdirahmans förankring, men många vittnar om att den är tämligen låg.

Men vad viktigare är, rapporten problematiserar tämligen ensidigt, medan stiftelsen säger att dess uttalade syfte är att “skapa en lösningsorienterad diskussion om förbättrad integration”.

En person som är VD för en stiftelse ikläder sig ett ansvar, ett ansvar som förpliktigar. Varför väljer då Abdirahman att ensidigt stanna vid de utmaningar som den svensksomaliska gruppen till stor del möter i Sverige utan att beröra några lösningar eller initiera någon relevant diskussion?

Men då kan någon säga, behövs inte rapporten?

Det enda som kan likna en slutsats är att svensksomalier är en ung grupp, vilket kan kompletteras med att 72,7 procent har varit i Sverige maximalt tio år enligt presenterad SCB statistik från 2018. Resten är ett staplande av statistik i stort sett utan någon form av kommentar eller analys.

Men då kan någon säga, behövs inte rapporten? Kanske, men det är väldigt lite utöver en grafisk sammanställning av offentlig statistik. Istället borde Abdirahman ägna sig åt sina visioner och lösningsorienterade diskussioner om förbättrad integration. Om han gjorde det som stiftelsen utger sig för att göra skulle han bidra till en förbättrad integration, men han väljer istället en annan väg. Varför kan sannolikt bara han själv svara på.

Michael Steger
Print Friendly, PDF & Email