Paulos Sereke är medlem i Disabled Refugees Welcome. En organisation som hjälper funktionshindrade flyktingar att integreras och få jobb. Hans personliga resa har kantats av både med- och motgångar.
– Jag har gått från att ta hand om mig själv och min fru, till att situationen vänts helt och hållet, sade Paulos.
Paulos Sereke växte upp i Etiopien, studerade på universitet, arbetade inom media och väntade barn med sin fru innan tragedin förändrade allt. Vid 40 års ålder drabbades han av en nervsjukdom som förlamade honom från midjan och nedåt.
I snart nio år har Paulos Sereke bott i Sverige med sin fru och son, först i Umeå och nu i Husby. Dessförinnan bodde han större delen av sitt liv i Etiopien efter att hans familj lämnat grannlandet Eritrea under kriget. Medan Paulos studerade engelska på universitetet blev Eritrea självständigt från Etiopien, och han valde därefter att återvända till sina föräldrars hemland. Men efter fem år i Eritrea flyttade han tillbaka till Etiopien för att avsluta sina studier.
Paulos stannade sedan i landet i två års tid innan ett nytt krig bröt ut mellan de två länderna. Därefter föll han offer för konflikten och blev fängslad i nästan fem år, innan FN och Röda Korset hjälpte honom ut ur fängelset. Inom ett år hade han sedan hunnit gifta sig och börjat arbeta som professionell kameraman. Trots omständigheterna hann Paulos etablera sig i huvudstaden Addis Abeba och väntade dessutom barn med sin fru, innan han blev sjuk.
Det är svårt att förklara de smärtor jag haft
Situationen blev inte lättare för Paulos när han även lämnades utan hjälp.
– I Etiopien kunde jag tyvärr inte få den vård jag behövde, så jag var sängliggande 24 timmar om dygnet. Det är svårt att förklara de smärtor jag haft i kroppen under så lång tid, sade han.
Eftersom sjukvården i landet var begränsad bestämde Paulos och hans familj sig för att flytta och hamnade i Umeå.
– Vi flyttade till Sverige för att försöka hitta en anpassad behandling för min sjukdom. All nödvändig hjälp som jag hade kunnat drömma om har jag också fått här. Förutom behandling kom jag också i kontakt med både en sjukgymnast och en arbetsterapeut, och har mindre ont i kroppen idag även om jag fortfarande känner en del smärta. Jag är så otroligt tacksam mot både landet och folket, sade han.
Den hjälp jag får här är väldigt begränsad
Efter några år i Norrland flyttade Paulos och hans familj till Stockholm och Husby, och väl i huvudstaden förändrades förutsättningarna för dem.
– När vi bodde i Umeå hade jag en personlig assistent, men den hjälpen har jag inte haft sedan vi flyttade. Nu har jag bara hemtjänst och den hjälp jag får är väldigt begränsad. Det är främst min fru och son som tar hand om mig och min fru sköter även all försörjning. Jag är väldigt tacksam för dem, sade han.
Något positivt som har hänt Paulos sedan flytten till Stockholm är att han kommit i kontakt med Disabled Refugees Welcome (DRW) och Rätten till arbete (RTA), projekt som arbetar för att förbättra mottagandet och integrationen av migranter och flyktingar med funktionsnedsättning, med fokus på jobb och sysselsättning.
– Jag upplever att projekten är en brygga mellan personer med funktionsnedsättning och samhället. De hjälper till att skapa sociala nätverk för oss och visar vilka rättigheter vi har. Eftersom brist på information gör att vi ofta hamnar efter i samhället, sade han.
Paulos menar dock att projektens arbete i synnerhet handlar om något annat.
Jag känner att ingenting är omöjligt i livet
– DRW arbetar för att vi ska röra oss i rätt riktning och fokuserar framför allt på den känslomässiga biten, så att vi kan bli mentalt starka. De arbetar med hur vi kan lära oss att acceptera vilka vi är, för att sedan se vilken väg som passar vår egen situation, sade han.
Paulos menar vidare att Disabled Refugees Welcome gett honom nya insikter.
– Jag känner att ingenting är omöjligt i livet, inte ens för personer med funktionsnedsättning. Därför uppskattar jag organisationer som DRW och RTA som visar att det går att ta sig fram i livet och som hjälper en att kämpa för sina rättigheter, sade han.
I dagsläget fokuserar Paulos främst på att få medborgarskap i Sverige, något som både hans fru och son redan har fått.
– Jag och min familj ansökte om medborgarskap tillsammans när vi kom till Sverige och för ungefär tre år sedan fick min fru och son medborgarskap, men själv blev jag utan, sade han.
Paulos förstår inte beslutet från Migrationsverket och har därför bett dem titta igenom hans ärende igen, samtidigt som han drömmer om framtiden.
– När jag tänker på framtiden drömmar jag om ett fast jobb och att kunna bli självständig, så att jag både kan ta hand om min familj och bidra till samhället. Det är väldigt smärtsamt för mig att vara beroende av min fru och son, särskilt eftersom jag tidigare arbetade och försörjde min familj, sade han.
Suleiman Ibrahim
Om Disabled Refugees Welcome:
Verkar för att förbättra integrationsprocessen för migranter och flyktingar med funktionsnedsättning.
Vill öka kunskapen hos målgruppen så att de kan hjälpa andra som är i behov av stöd i integrationsprocessen och tillträde till arbetsmarknaden.
Verkar för att stärka målgruppen till mer självständighet och så att de kan växa i sin identitet.
Samarbetar med lokala nätverk som kan stötta målgruppen i vardagen och öka möjligheten till arbete.
Drivs av Independent Living Institute (ILI) och finansieras av Allmänna arvsfonden.
