Omkring 100 personer kom till Mårten Anderssons nypremiär av ”Mårten Cvetković Show” på Rinkeby Folkets Hus i fredags. Bland publiken sågs både lokala profiler och besökare från olika håll. Skratten avlöste varandra.
En av Järvas egna ståuppkomiker, Zinat Pirzadeh, öppnade kvällen med några minuter av bland annat skämt om rasism och pandemins restriktioner. Att hon till exempel ”äntligen” kunde säga ”åk hem!” till alla svennar.
Efter att kollegan Mårten hälsats välkommen in på scen presenterade han sig själv och upprinnelsen till namnet på den show han skapat. Väl tillbaka på scen efter att ha visat en kortfilm om sin nya familjesituation bar han med sig sitt alter ego, den serbiske machomannen ”Mårten Cvetković”.
Publiken skrattar, ibland nästan före skämten, så där så att det är svårt att veta exakt vilket skämt som roar mest. Serber, iranier, syrianer, kroater, muslimer, somalier och naturligtvis svenskar – ingen kommer undan fördomarna med brutal humor.
Ibland går det kanske lite väl långt, något Mårten själv ursäktar sig för, men fortsätter sedan showen. Publiken verkar älska det, även om alla skämt naturligtvis inte går hem hos varje individ. När han framför vad en del av showens budskap är, ett initiativ för integration och ett Sverige där alla är ett ”vi”, möts han av publikens applåder.
Hela mitt liv är som Kista galleria
Allt efter kvällens gång blir Mårten mer personlig. Skämten också. Hur han till exempel alltid sökt sig till andra kulturer. Kvällen till ära får han in en lokal referens – ”hela mitt liv är som Kista galleria” – något publiken uppskattar. Sedan följer relativt många referenser till hans ”gamla liv”, hur han som självklar festprisse i Stockholms nattliv (”som Elon Musk för Tesla”) till slut ledsnade och lyckades lägga om sitt liv med hjälp av kloka vänner och terapi…
Dessvärre blev temperaturen och luften inne i lokalen med tiden ganska dålig, något som både Mårten och publik noterade. En förhoppning är att Folkets Hus kunde försöka förebygga det till nästa gång.
Bland de mer underhållande inslagen under ståuppkvällen var i mitt tycke de överdrifter och ”kulturkrockar” som beskrivs mellan exempelvis svensk girighet och ängslighet kontra ”stenhårda serber”. När Mårten Andersson återger sin och den serbiska fästmöns nya familjedynamik blir det komiskt på en helt annan nivå (riktigt ”witty”):
– Jag kanske är gammaldags, men jag tycker att kvinnan också ska hjälpa till hemma.
David Johansson
