Ailin Mirlashari visar just nu sin konstfilm, som berättar historien om Husbykonstnären Shakir Attiyah. Fredagen är sista dagen att se den.
I ett avskalat rum på Konstfack spelas en film med Shakir Attiyah. På väggen intill hänger en målning av honom. Det är konststudenten Ailin Mirlasharis utställning, som gjorts i samarbete med Shakir Attiyah.
Konstverket ska lyfta frågan om makt i konstvärlden. I utställningstexten skriver Ailin Mirlashari om hur Shakir Attiyah, internationellt verksam konstnär, blivit utan den bekräftelse och de bidrag som en konstnär av hans rang förtjänar.
Behövs förändring inifrån
I filmen gestaltas hur Shakir Attiyah under en tid arbetade som städare just på Konstfack. Även Ailin Mirlasharis egen relation till Konstfack har varit komplicerad.
– Via Tensta konsthall har jag arbetat med snedrekrytering, att tillgängliggöra institutioner, ytterstadsfrågor. Jag har inte sett mig som en del av det. Sen fick jag en epifani att jag skulle söka till Konstfack, att det också behövs förändring inifrån. Och jag ville ge min personliga resa den chansen. Jag kom in, och nu är jag inne på tredje året.
Var jättesvårt att separeras från Järva
Hur har det känts under åren, med det här att förändra inifrån?
– Det har följt med mig genom åren. Min klass vet att jag både är här för min konst och för att arbeta strukturellt. Politiskt har jag känt mig säker, men individuellt har det tagit mig de här två åren för att landa. Community är jätteviktigt för mig. Det var jättesvårt att separeras från Järva och Folkets Husby. Nu har jag hittat en egen familj här.
Hur föddes idén att göra det här tillsammans med Shakir?
– Jag skrev min första uppsats i konsthistoria om Shakir. En av mina lärare föreläste om arbetarklassens konstnärer och jämförde hur det såg ut för 100 år sen med idag. Jag kände att det var ett space han inte tog upp. Jag tänkte på Shakir och flera andra, föräldrar till mina vänner, konstnärer som inte etablerats så som de förtjänar, och att det blivit normaliserat att inte kunna försörja sig på sin konst.
I somras beslöt sig Ailin Mirlashari för att fortsätta på det spåret. Hon ringde Shakir och tog upp idén att göra en konstnärlig dokumentär om honom.
Det hade behövts ett helt team
– Vi jobbade hela sommaren. Sen insåg jag att han är för stor för mig. Det hade behövts ett helt team för att göra dokumentär om honom.
Projektet ändrade karaktär och till slut bestämde hon sig för att ge arbetet dess nuvarande form: ett häfte som berättar om Shakir Attiyahs liv, och en kort konstfilm. I filmen skurar Shakir Attiyah golv på Konstfack. I andra scener spelar han oud, målar och berättar om att skapa. Det är den dubbelheten som Ailin Mirlashari är intresserad av.
– Våra föräldrar, Shakir, har rollen som någon sorts guru, men till maktens rum översätts det inte. I den här fiktiva världen är han däremot lektor i måleri, så som han förtjänar.
Viktigt att han okejat allt
Har Shakir varit här?
– Ja, på öppningen. Jag höll tal till honom, han talade också. Han har varit med i hela processen, det har varit viktigt för mig att han okejat allt. Jag var fett nervös när jag visade honom första utkastet av filmen. Men han tyckte om det och peppade mig att fortsätta. Det har verkligen varit ett samarbete.
Hur har mottagandet varit, från besökare, lärare, kurskamrater och så?
– Jättefint. Det jag varit mest rädd för är att det är ett nytt uttryck för mig, minimalismen. Jag har fått fin feedback och blivit peppad i de val jag gjort. Det är också tillåtande att jag är student, jag har blivit uppmuntrad att experimentera.
Maria Bodin
Se utställningen på Galleri Konstfack, Tellusgången 16, idag torsdag 12–18 och imorgon fredag 14–20.
