Gunilla Lundgrens sista nobelfest

Efter 35 år som initiativtagare till och motor, ja det pulserande hjärtat, i firandet av Nobel i Rinkeby tar Gunilla Lundgren farväl.
– Ja, nu lämnar jag över och det kommer att hamna i goda händer. Det kanske blir annorlunda, men det är också spännande.

Det är författaren Annelie Drewsen, som har arbetat tillsammans med Gunilla sedan 2019, som nu tar över.
– Det är både roligt och svårt att lämna, för det här har fyllt mitt liv. Men jag är glad att vi är där vi är och att det kommer att leva vidare. Det är det viktigaste.

Gunilla Lundgren är författaren som har arbetat i Rinkeby i mer än ett halvt sekel. Redan 1971 skrev hon sin första bok tillsammans med tre romska flickor i Rinkeby. Hon blev författare i Rinkeby, har hon sagt. ”Jag hade aldrig blivit författare om det inte hade varit för de romska barnen”.

Annons:

Hon har skrivit närmare 40 böcker sedan dess och under de senaste 35 åren har hon anordnat Nobel i Rinkeby. Ett firande som varje år vid den här tiden på året uppmärksammas, både i Sverige och världen. Det är ett tillfälle då Rinkeby lyser och visar sig från sin bästa sida, något som många känner till och är stolta över.

Hösten 2016 träffade jag Gunilla Lundgren för första gången. Det var när hon tillsammans med en grupp åttondeklassare i Rinkebyskolan förberedde det årets nobelfirande. Jag minns att eleverna var rätt hopplösa, satt inte stilla och gapade så där som tonåringar gör. Jag tänkte tyst för mig själv ”åh, herregud, hur ska detta sluta?” Gunilla däremot var imponerande lugn och höjde inte ens rösten när hon tilltalade eleverna.
Ja, några veckor senare stod de där, de där skräniga ungarna, stilla som tända ljus och läste dikter på engelska. Intet öga var torrt, jag lovar.
– Ja, men precis så där har det varit varje år, det har varit fantastiskt, säger Gunilla.

Gunilla får ofta frågan vilket år var det bästa.
– Alla är det bästa, brukar jag svara. Det är olika barn, olika pristagare, olika läsning – så det är alltid det senaste som känns starkt. Det har varit väldigt fint att läsa Fosse, han är en stor humanist.

I år har de läst trilogin om Asle och Alida. Gunilla visar barnens fina tittskåp, som de gjort om berättelsen.
– Det är ju ingen berättelse för barn egentligen, men det har gått läsa tillsammans med tolvåringar. Vi har alla blivit berörda över livets svårigheter och hur han ändå letar efter ljus.

Under de här 35 åren har Gunilla Lundgren träffat nästan alla författare som fått nobelpriset. Naguib Mahfouz var den förste som eleverna studerade, men han kom inte till Sverige, utan hans döttrar tog emot barnens häfte.

Dario Fo var den förste som kom till Rinkeby 1997, följd av José Saramago, Günter Grass och en lång rad författare. Med några enstaka undantag så har pristagarna kommit till Rinkeby bibliotek.
– Ja, det var roligt när Dario Fo kom, då skrattade vi alla, när Kertész kom, då grät vi alla, det har varit bra alla gånger på olika sätt.

Vad Gunilla ska göra nu, när hennes årliga nobelfirandet är över, berättar hon inte.
– Nej, det är fortfarande lite hemligt. Men i vår kommer vi med en bok där de romska barnen är med. Det arbetet är också slut på det sätt det varit, men det fortsätter på ett annat sätt. Det är en bok om tio års brevväxling med barn i Japan.

Hela nobelfirandet i Rinkeby genomfördes planenligt och med glans. Men att det var allra sista gången som Gunilla var med framkom inte.
– Nej, jag ville inte ta bort uppmärksamheten från barnen och deras fina arbete, säger Gunilla.

Kerstin Gustafsson Figueroa