Ämnet för gårdagens Town Hall Meeting var trygghet och kriminalitet. Stora salen i Rinkeby Folkets Hus var välbesökt denna gång.
 – På vilket sätt kan vi förhindra nyrekrytering till de kriminella gängen, frågade Aweiz Abdulkadir som inledde mötet.

På scenen satt stadsdelsdirektören i Rinkeby-Kista, Toni Mellblom, polischefen i Järva, Anders Djurestad, Stockholms socialborgarråd, Jan Jönsson, L, och trygghetsborgarrådet Erik Slottner, KD. Men det var Aweiz Abdulkadir, från Svensk Somali Community Center, som inledde mötet.
– Jag är uppvuxen i Rinkeby och många av mina barndomsvänner finns inte med oss här idag. Det har varit en massa skjutningar här i Järva, och vi vet att gängkriminalitet och drogproblem börjar någonstans.

Aweiz ställde några frågor: På vilket sätt kan vi förhindra nyrekrytering – och även jobba med dem som redan är brottsaktiva? På vilket sätt kan en ungdom gå från A till B, för att få ett hederligt och drogfritt liv?
– Många i området upplever ett stort glapp mellan förvaltning, politiker och de boende i området. Hur kan vi använda polisen när det är otryggt här? Många tycker att det borde vara samma satsning från myndigheternas och polisens sida, som när Paludan kommer på besök.

Annons:

Varje person som hör av sig till oss, den hjälper vi

Stadsdelsdirektören Toni Mellblom började med att prata om den samverkansöverenskommelse som de har med polisen i Järva.
– Vi arbetar på fyra fokusområden; mot nyrekrytering, mot kriminella konflikter, mot otillåten påverkan och med platssamverkan på otrygga platser.

När det gäller arbetet mot nyrekrytering, så redogjorde stadsdelsdirektören för samarbetet mellan grundskolan, polisen och fritidsverksamheten.
 – Där vi försöker nå ungdomar som riskerar att hamna i en kriminell miljö. För dem som redan finns i den kriminella miljön har vi massor av insatser. Vi har en avhopparverksamhet för dem som är över 20 år.

Toni Mellblom sade att det finns två sociala insatsgrupper, en för yngre mellan 13-18 år och en för de äldre.
– Varje person som hör av sig till oss, den hjälper vi, sade Toni Mellblom.

Det är svårt att motivera någon att hoppa av, man måste så små frön

Anders Djurestad, chef för Järva lokalpolisområde, sade att polisen jobbar individbaserat, och har individen i fokus.

 – Det behövs akuta åtgärder och vi jobbar med avhopparverksamhet. Det är svårt att motivera någon att hoppa av, man måste så små frön.

Alla var överens om att skolgången är viktig.

– Skolan är det mest förebyggande mot kriminalitet, sade socialborgarrådet Jan Jönsson, och sade samtidigt att skolresultaten i Järva har förbättrats i år jämfört med tidigare.

Sätt gränser för barnen

Trygghetsborgarrådet betonade familjens roll.
– Bästa förebyggande insatser mot brottslighet och kriminalitet är familjen och föräldrastöd. Sätt gränser för barnen. Vi har ett föräldrastöd-program som är evidensbaserat, där man får stöd i sitt föräldraskap. Det har visat vara en effektiv metod, sade Erik Slottner.

Varför finns det inte fler poliser på torget, frågade en i publiken. Varför sitter alla på kontoret istället för att vara ute bland medborgarna?

Anders Djurestad sade att polisen var ”på tillväxt”.
– Vi vill förbättra oss och vara mer ute bland medborgarna. Civilsamhället är A och O. Utan medborgarnas samarbete med polisen hade vi inte kunnat arbeta bra.

När vi vänder oss till myndigheten, det är då våra problem börjar

Efter paus förändrade mötet karaktär och frågorna övergick till att handla om socialtjänstens arbete. I publiken satt 12-15 personer, som var kritiska till hur socialtjänsten arbetar och vad som händer med omhändertagna barn.

– Ni kommer in för sent. Det brister hos socialtjänsten, vi föräldrar får inte tillräckligt med hjälp. När vi vänder oss till myndigheten, det är då våra problem börjar. Problemen börjar när vi gör våran anmälan, sade en kvinna.

– Hur får man stopp på socialtjänstens makt? Och vem granskar dem, undrade en annan kvinna.

Socialborgarrådet Jan Jönsson svarade:
– Jag vet inget om era speciella fall. Men socialtjänstinspektionen väljer fyra stadsdelar och granskar dem per gång. Och man kan alltid vända sig till IVO, inspektionen för vård och omsorg. Men i alla ärenden är det alltid en domstol som beslutar om omhändertagande. Beslutet kan överklagas till Kammarrätten och vidare till Högsta domstolen, men sedan tar det slut. Annars måste man ändra lagen och det är något som görs i riksdagen.

Narmin Rustam
Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email