Jacques Mwepu, som är verksamhetschef för Kumlafängelset utanför Örebro, var inbjuden av föreningarna Stoppa skjutningarna och Rinkeby Folkets hus för att bland annat diskutera vad anhöriga kan göra under och efter fängelsetiden.
Hur återfall i brott kan förebyggas och vad familj och anhöriga kan göra var några av de ämnen som kom att diskuteras under dagen. Åhörarna bestod av ett femtiotal personer, flera med personliga förluster av familjemedlemmar. Många föreningsrepresentanter, nattvandrare, poliser och privatpersoner fanns också på plats.
Libaan Warsame, en av grundarna av föreningen Stoppa skjutningarna, hälsade välkommen och lämnade över ordet till Jacques Mwepu.
Sedan 2020 är jag chef för över 700 anställda och 600 intagna
– Jag kom som flykting till Sverige från Kongo för mer än 30 år sedan. Började arbeta, bland annat som väktare och ordningsvakt. Efter sommarjobb på en anstalt började jag min utbildning för att bli kriminalvårdare. Sedan 2020 är jag chef för över 700 anställda och 600 intagna på Kumlaanstalten, sade Jacques Mwepu.
Fängelsetiden är den sista i verksamhetskedjan efter att ett straff utdömts. Frågan om vad som händer under och efter fängelsetiden skapade diskussion med många förslag. På Kumla finns möjlighet att studera, både läsa in grundskola och gymnasium, och att lära sig ett yrke. Där går det att lära sig tillverka möbler, måla och meka med motorer. Mwepu berättade att det som tillverkas på kriminalvårdsanstalter säljs för ungefär 30 miljoner kronor varje år.
– Min erfarenhet är att det är mammor och systrar, kvinnor i den kriminelles närhet, som kontaktar oss och ber om råd. När straffet avtjänats kommer en tomhet. En del saknar bostad och arbete och har svårt att hitta sådant. Risken är stor att de återfaller i kriminalitet. Då är det viktigt med stöd från familj och vänner. Det finns inget som är lyckat med att leva ett kriminellt liv, sade Jacques Mwepu.
Imam Hussein från Rinkeby moské begärde ordet och påpekade vikten av yrkesutbildning för de intagna. I fängelset träffar de andra kriminella och kan göra upp nya planer
– Efter straffet har man prickar i brottsregistret som gör det svårt att få jobb och bostad. Risken att återfalla när man inte har detta är stor. Mitt förslag är att man ska få hjälp med yrkesutbildning och hur får man bort sin prick i belastningsregistret, sade Imam Hussein.
Kahin Ahmed undrade varför så många ungdomar hamnar i kriminalitet. Han har läst forskning om att när papporna inte får jobb i Sverige händer det att de lämnar familjen och landet för att söka försörjning på annan plats.
– Om barnen har svårt med sina studier ska de erbjudas yrkesutbildning och hjälp att söka jobb därefter. När makthavarna misslyckas med sina uppdrag, då är det lätt för dem att använda papporna som syndabockar.
En av de pappor som förlorat en son är Jama, han efterfrågade en planering för tiden efter fängelset så att de frisläppta kan se en framtid och mål med sitt liv.
– Det är många unga människor som hamnar i fängelse, de har ingen utbildning eller framtidsplan. Jag har uppfattningen att de som vill träffa sin präst eller imam inte får göra det, för det finns inte tillräckligt av dem. I fängelset träffar de andra kriminella och kan göra upp nya planer för fortsatt kriminalitet.
Hans inlägg bemöttes genast av Jacques Mwepu:
– De unga som får fängelsestraff utreds och får hjälp snabbare än de äldre. Vi ser det som att de fortfarande kan räddas från fortsatt kriminalitet. De erbjuds en plan för framtiden tillsammans med föräldrar och socialtjänst. Det finns något som heter NAV, nämnden för andlig vård. Där finns konsulter där flera imamer och präster från olika kyrkor ingår. När det är till exempel Ramadan, får de som fastar lite lättare arbetsuppgifter och får sina måltider senare, sade Jacques.
Ida Kriisa från mobila nattvandrarteamet undrade vad som kan göras förebyggande. Finns det några konkreta exempel på att fängelsestraff är lyckat?
– Bland oss nattvandrare diskuteras mycket om skuld, vem har gjort fel och vem gör inte tillräckligt? Är det polisens fel eller myndigheternas? Hur kan vi skapa bättre förutsättningar? Vi måste återskapa tilliten med hjälp av näringslivet och fastighetsägare. Jag är lärare – kan jag hjälpa till på en anstalt?
Husbybon Esme Güler undrade om det finns några konkreta exempel på att fängelsestraff är lyckat.
Jacques Mwepu svarade både Esme och Ida.
– Det finns behov av lärare på anstalterna. Undervisningen sker inte i klasser utan individuellt med varje elev. Det beror både på olika kunskapsnivåer och av säkerhetsskäl. Det finns många exempel på de som kommit ifrån kriminalitet. Nyligen träffade jag en man som utbildat sig till präst. Ofta sätts fokus på vad som inte går att göra. Det kommer sällan fram att 70 procent av de frigivna inte återfaller inom tre år.
Uppgifter om att ungdomar från Järva som själva inte brukar narkotika, säljer narkotika till de rikare förorterna var också en fråga som diskuterades.
– Visst kan det vara så, men vår erfarenhet är att de flesta som säljer själva använder narkotika. Vårt råd är att sluta köpa, sälja och använda otillåtna preparat överhuvudtaget, sade en av de närvarande poliserna.
Mohamed Hagi Farah tog upp Jacques Mwepus medverkan i boken Var är papporna? av Alexandra Pascalidou. Där nämns det att inom kort kommer cirka 500 mycket våldsbenägna ungdomar att friges efter avtjänade straff.
Stöd och kärlek är lika viktigt efter frigivning som under uppväxten
– Var och hur kan vi ta emot dem? Det måste ordnas mycket resurser. Integrering i samhället är viktigt, bostad är svårt att ordna, jobb och utbildning behövs. Det behövs också stöd från de anhöriga, sade Hagi Farah.
Mot slutet av mötet ombads en av åhörarna att presentera sig och sin verksamhet. Det var Rajmonda Rexhi som är kommunikatör på BUFFF, en barnrättsorganisation som ger stöd och röst till barn och ungdomar som har en familjemedlem i fängelse, häkte eller inom frivården.
– Barn och även föräldrar kan kontakta oss på telefon eller via vår chat med frågor. Man får vara helt anonym. Vi själva kan inte kontakta familjer på grund av tystnadsplikten, utan besöker kriminalvården och berättar för de intagna om vår verksamhet. Många frågor handlar om vem man ska kontakta, som till exempel sociala myndigheter. Vi ordnar aktiviteter för barn i olika åldersgrupper, både roliga utflykter och grupper där vi pratar om svåra saker, sade Rajmonda Rexhi.
Flera röster ur publiken enades om att stöd och kärlek från familj och vänner är lika viktigt efter frigivning som under uppväxten i en familj. Resurser för att hjälpa de frigivna med utbildning, jobb och bostad för att ge dem framtidshopp är nödvändigt för att hålla våra ungdomar ifrån kriminalitet.
Monica Jansson
