Ensamboende i adventstider

Krönika

Man skall visst börja säga julkalender i stället för adventskalender. Hur som helst så har jag tagit fram lite av julpyntet, så sedan igår kväll hänger den lilla adventskransen av granbarr och kottar på min ytterdörr.

Och nyss hängde jag det fina halmhjärtat på min badrumsdörr.  Det är väl onödigt. Det  kommer kanske ändå inga gäster på lång tid som frågar efter toaletten. Och tomtar och annat roligt kommer inga barnbarn att studera eller leka med den här julen – eller?  Adventsljusstakar och lyktor placeras. Vi behöver i alla fall ljus just den här mörka tiden. Hänger jag upp julgardiner?

Hänger jag upp julgardiner?

Men nu märker jag att  just det här jobbet ger så mycket: man får böja sig fram och rota i gömmor, och man får sträcka sig och montera ett och annat. Sedan kommer belöningen: det blir ju en teaterscen med glada stimulerande färger och motiv och fram hoppar automatiskt alla minnen med glada julminnen. Det piggar upp – och det kan vi behöva i vår karantän.

Fick ett mejl från en ny kontakt. Det är en kvinnlig pensionär, som bor kvar på familjens stora gård – nära Nätran – där de tidigare haft mycket djur. Hon har skickat ett sms och tror att vi här uppe har det kallare, och  att vi nu har mycket julskyltning och ljus att titta på. (eftersom vi är 08-or?). Själv tar hon bilen och träffar släkt och vänner på andra gårdar och umgås med tillåtet antal och rätt avstånd utomhus. Det blir glögg och lussebullar, när man inte spelar boule eller kort. Idag kokar hon grönkål – också ett julmåste tydligen.

Men nu skall jag göra pitepalt

Jag får väl berätta för henne om promenader på Norra Järva, där jag och mina bekanta går ibland. Det är snabbt avklarat. Annars blir det gallerier och där bör vi ju inte visa oss. Fast Husby konsthall finns ju! Och Husby Gård! Men nu skall jag göra pitepalt och dela med mig av till barnen som handlat åt mig under hela pandemin! 

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email