Ulla Thorslund tar adjö.

En stadsdelsdirektör tackar för sig

Intervju

Sista veckan på jobbet. Snart dags för semester och sedan pension. Stadsdelsdirektör Ulla Thorslund bjuder på kaffe när vi möts på förvaltningen i Kista.
 – Jag hade möte i moskén i Rinkeby och där blev det inget kaffe idag. Det är ju ramadan.

Hon kom till Rinkeby-Kista som räddaren i nöden. Den som utsetts till ny stadsdelsdirektör hoppade av i sista sekund. Knappt två år blev det, men hon har hunnit göra avtryck. Ofta har jag träffat henne ute i civilsamhället; på en basketturnering en kväll, i Folkets Hus i Rinkeby eller på något evenemang en lördag. 

Hur känns det idag, nu när du slutar?
 – Det känns bra, om jag inte hade haft den ålder jag har så hade jag gärna arbetat ett tag till. Det är en jätterolig stadsdel att vara i, jag trivs med invånarna, civilsamhället. Kan tycka att det var synd att jag inte fick det här jobbet tidigare.

 – Men nu ska jag sluta, så är det, det är bara att ställa in sig på. Även om det är med lite sorg i hjärtat.

Ulla Thorslund var en erfaren tjänsteman när hon kom, hon hade arbetat som stadsdelsdirektör sedan 2001. Först i Enskede-Årsta, sedan Farsta och innan hon kom till Rinkeby-Kista var hon i Hässelby-Vällingby. 

Du fick det här jobbet eftersom den tilltänkta direktören tackade nej i sista minuten? Hur tänkte du då?
 – Jag blev förvånad, men självklart också glad att de frågade mig trots min ålder. Jag var ju 65 då,

Tvekade du?
 – Nä, jag gillar utmaningar. Jag kände, att jag fortfarande hade energi och var nyfiken. Så då tänkte jag att jag gör det.

När du ser tillbaka på tiden här, vad är det du kommer att minnas bäst?
– Jag tror, att det är alla roliga möten jag har haft med dem som bor och arbetar här. Det här är det mest mångkulturella området jag har arbetat i och jag har lärt mig mycket. Jag tycker att det är roligt. Mitt första jobb i Stockholms stad var att ta fram ärenden för att bygga skolorna i Rinkeby och Tensta. Nu har jag liksom knutit ihop säcken och det känns kul.

Vad har du gjort bra? Vad är du mest nöjd med?
– Ja, att vi har fått en bättre samverkan med civilsamhället, polisen och andra externa aktörer. Den senaste undersökningen visade att tilliten för förvaltningen har ökat med 5 procent. Det är nog det jag känner mig mest nöjd med.

 – Jag är också väldigt nöjd med att vi pratat mycket om ett förändrat arbetssätt inom socialtjänsten.

Rinkeby-Kista fick kritik från Socialtjänstinspektörerna för att för få barn omhändertogs och placerades. Barn som placerades enligt LVU (lagen om vård av unga) placerades i hemmet istället.

– Vi följde inte lagstiftningen fullt ut, men det gör vi nu. Vi har hittat en ny arbetsmodell för hur vi ska ge starkare stöd åt unga och deras familjer när de återvänder till hemmaplan.

– Sedan är jag glad att vi har fått igång stadsdelshuset i Husby. De föräldrar som nattvandrar kom till mig och tackade för det. Det är jätteroligt. Nu har vi öppen verksamhet för unga som varken arbetar eller studerar, kallad Studier & Arbete, både i Rinkeby och Husby.

-Förvaltningen syns mer ute och vi visar oss. Vi har sommar på torget i Rinkeby och Husby med olika verksamheter och vi har en anti-våldsvecka i oktober. Vi vill öka trivseln och ha levande torg där alla kan vistas. 

Är du mindre nöjd med något?
– Det finns ju saker man inte har hunnit med, det finns det alltid.

Tycker du att flytten av Reactor var lyckad?
– Åh, ska du ta upp den frågan, suckar hon. Men, både ock.

Utveckla lite.
– Sättet det gick till på är jag inte nöjd med, processen borde ha skötts bättre, absolut. Men det är utan tvekan en undermålig lokal, facket lade ju skyddsstopp de sista veckorna där. 

– Jag tänker så här, vi har professionell personal på Reactor, de är duktiga. Om de tar sig an det här, så blir det en bra verksamhet. I de nya lokalerna finns musikstudio, film och danslokal, det finns förutsättningar. Det gäller att få fart på verksamheten i de nya lokalerna.

Stadsdelen har också blivit anmäld till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Sökande med rätta kvalifikationer har blivit bortsorterade och de är samtliga somalier. Vad säger du om det?
– Det vill jag helst inte kommentera. Alltid jättetråkigt när man blir anmäld till DO, men bra att saken prövas och så får vi se vad DO kommer fram till. Vi har så många anställda från olika länder, säkert fler än dem som är födda i Sverige. Har det blivit fel så är det bara att beklaga. Jättetråkigt när sådant sker. Vi har tagit upp frågan med alla chefer, påtalat hur om hur viktigt det är att titta på kompetens när det gäller vilka som intervjuas.

Vad skulle du ha gjort annorlunda om du vetat vad du vet idag?
– Ja, det finns alltid saker som man kan göra bättre. När man har facit så är det alltid något man kunde göra annorlunda.

Vad ska du göra nu då?
 – Först ska jag resa till Frankrike på semester med maken. Vi har dessutom ett fritidshus i Skåne, där ska vi vara i sommar..

Men sedan då, när det blir vardag? Vad har du för planer?
 – Det ger sig, jag ska träna lite mer, ta hand om barnbarn och så där.

Oroar du dig?
– Nä, jag är inte den typen. Har inte bokat upp något till hösten. Det är en ny fas, man får finna sig till rätta med det.

Vad kommer du att sakna?
– Möten med alla sorters människor, det kommer jag sakna mest. Och även känslan att vara med när det händer.

Om du skulle hälsa något till din efterträdare, vad säger du då?
– Glöm inte civilsamhället, det har jag sagt till henne. Föreningarna är hjärtat här.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email