Tittar på TV denna tidiga eftermiddag, men blickarna går mot fönstret på sidan om. Det går inte att låta bli. Eftersom jag hade dragit upp persiennerna helt, kan man nu se det fantastiska skådespel snöfallet bjuder på där ute.

Himlen är svart, men skyms nu av milliarder snöflingor som singlar ner mot marken – var och en i sin egen takt. De hela är som guldbelysta av fotbollsplanens höga strålkastare. I förgrunden ser man raden av de ståtliga lövträdens kala grenar bilda en dekorativ inramning. Detta skådespel pågår i flera timmar.

Därefter är himlen åter svart. Grenarna syns inte längre och strålkastarna dominerar utsikten över den tomma idrottsplatsen.

Annons:

I morse fick snöflingorna en konkurrent

I morse fick snöflingorna en konkurrent. Den fängslande utsikten med snöfallet i går kväll har ersatts av en annan helt underbar tavla. Utanför fönstret syns en ljusblå himmel med vita moln. Solen lyser över hus och fotbollsplan – snön ligger kvar snötäckt. Trädens snöklädda grenar bildar nu ett dekorativt mönster – nu i silverglans. (Antar att strålkastarna står kvar.)

Tankarna går som vanligt till de dagliga frågorna i samhället. Mina vänner och jag brukar säga att vi som är pensionärer och tillhör riskgruppen är ganska skonade. Vi tänker på alla hjältar som ställer upp i samhället och vi försöker ta ansvar så gott vi kan. I dag gäller det till exempel att låta bli att gå ut på hala parkvägar. Det finns inte så mycket plats för halkolyckor i vården just nu.

Inga Harnesk