Evins skådespelardröm är uppfylld, men pappan jagar fortfarande sin dröm förgäves.
Första dagen på det nya jobbet och ingen har frågat varifrån jag kommer?
Jag byter spår:
Hur kunde Burger King byta ut sina pommes? Från smala till tjocka.
BK förlorade så mycket poäng på det.
Jag var svart inuti
Vi hade ett dagis precis bredvid scenskolan. Det kryllade av vita barn och efter alla timmar som jag tillbringat på skolan så hatade jag dom. Av ingen anledning mer än att dom var vita. Dom var svensken. Dom skulle aldrig ha några problem med att bli accepterade som dom är.
Jag hatade mig själv för det. Jag var svart inuti.
Jag drömde ofta om ormar som bet mig. Jag hade blivit förgiftad. Jag hade gift i mig som fick mig att gå runt och vara bitter för allt som jag inte fick.
Att ständigt vara på sin vakt ifall någon sa något.
Jag kunde betrakta dom vita och bli avundsjuk på deras självklarhet. Deras trygghet, deras raka ryggar. Att dom alltid får vara med i leken om dom vill.
Dom kan komma och gå.
Pausa och fortsätta.
Vara passiva eller aktiva.
Jag blev paranoid.
Jag försökte gå till en psykolog och prata om det. Att prata om allt det här jag tänkte på.
Men det gick inte.
Hur ska jag kunna prata med någon om det när personen som sitter framför mig inte förstår?
Jag platsar ingenstans längre
Jag är förgiftad.
Fången i mig själv.
Förvirrad och ensam.
Jag platsar ingenstans längre. Varken hemma eller här. Där eller nu. Nu eller längesen.
Pappa berättade att varje gång han ser Million Dollar Baby så tänker han på mig.
Du är hon och jag är Clint Eastwood.
Hon är stark som du, och han älskar henne som sin dotter. Jag brukar tänka att det är du och jag när vi spelar in vår första film tillsammans.
Mitt hjärta går sönder älskade pappa.
Det brinner i mitt hjärta när jag ser i dina ögon sorgen.
Det brinner inom mig när jag tänker på att jag fick men inte du.
Det brinner inom mig för att dom bara ringer dig när dom behöver en Comviqblatte, för dom vet inte att om Shakespeare hade levt hade han slickat din röv.
I morgon har jag premiär som professionell skådespelare.
Jag sa ju det.
Att jag skulle klara mig igenom skiten.
Det kommer att sitta kritiker i publiken och recensera oss.
Pappa kommer att vara den värsta av dem alla.
”Det var bra, men jag skulle ha gjort det bättre.”
Han skulle aldrig säga det högt. Men han tycker nog att jag är rätt okej på scenen ändå.
Låt det ringa i kyrkklockorna!
Vaktmästarens dotter blev skådespelare.
Vissas drömmar blir aldrig av. Det är den hårda sanningen. Pappa och hans gubbar kämpar fortfarande med att få sätta upp en föreställning, precis som dom gjorde på åttiotalet. Dom kommer att fortsätta terrorisera mig om pjäser och lokaler.
”Har du fixat Idioten?”
En dag ska jag bygga ett slott av pengar är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publicerats med ett avsnitt varannan dag. Boken är skriven av Evin Ahmad och utgiven på Natur & kultur 2017.
