Det ser ut som att han bara sover. Samtidigt är det blod på asfalten. När ”En dag ska jag bygga ett slott av pengar” närmar sig slutet handlar det om sörjande.
Jag tänker på dig. Men inte lika ofta.
Jag saknar dig så det gör ont.
Min terapeut kom in med en skål grisblod som jag fick stirra ner i och leka med. Det var lite mörkare än ditt blod på asfalten, som riktigt mörkt mensblod.
Lukten påminde mig om den dagen.
Det såg ut som på film.
Ditt lockiga hår mot asfalten, blodet som rann ur dina öron.
Hjärt och lungräddning, hjärt och lungräddning, hjärt och lungräddning.
Jag tänker:
Du är död.
Din mamma skriker över hela centrum.
Det ser ut som att du sover fast utomhus.
Alla har samlats omkring dig, folk gråter och skriker. Jag tyst.
Ambulansskötarna lyfter dig och jag tänker på ditt diskbråck.
Han hoppade från fjärde våningen
Medvetslös.
Blåljus på och du åker iväg.
Han hoppade från fjärde våningen.
Va?
Han hoppade från fjärde våningen.
Kolla din mobil han har skickat sms till dig.
Att sitta och glo på blod med en främling. Helt absurt men ska inte ljuga, det gick bra. Du hade varit stolt över mig.
Känner du att du börjar bli klar med behandlingen? Eller finns det något mer du känner att du skulle behöva exponeras för?
Hon kan inte kbt:a mig ifrån att folk ska dö. Det jag vill kontrollera går ju inte, och jag är inte Gud även om jag vissa dagar kan tycka att jag är väldigt nära.
Ibland när jag hör ljud tänker jag att det är du.
Att du är i rummet.
Jag är inte rädd.
Är det konstigt? Att jag vant mig vid att du är död? Är det konstigt att jag är lugn i det och tänker att jag en dag, och den kanske är närmare än vi tror, faktiskt kommer få se dig igen?
Ditt ansikte.
Jag tror det. Jag gör verkligen det.
Konstigare är att mitt liv har fortsatt
Jag drömde om dig i natt.
Det är så konstigt att du är död. Att du har varit det i flera år nu. Men det som är ännu konstigare är att mitt liv har fortsatt. Utan dig, det fortsatte och fortsätter.
Minns du att jag brukade prata med dig varje kväll innan jag skulle lägga mig? Jag fantiserade om hur du omfamnar mig med dina taniga armar och trycker mitt huvud mot din bröstkorg och säger: Andas.
Men det blev svårt. Eller nej det blev jobbigt, du var ju inte där. Ett tag trodde jag att jag kanske hade blivit galen, jag tänkte på att om folk såg hur jag ligger här i sängen och pratar ut i luften eller tar råd av någon som inte finns så blir det psyket direkt.
Förresten, jag hamnade på psyket för några månader sen. Panikångestattack, en grov. Men det gick bra.
Vi hade ändå skämtat om det sen.
Jag vill säga att du lever kvar i mitt minne, men det är en sån konstig grej att säga, för du lever ju inte?
Och till sist blir minnesbilderna en enda stor falsk boll som rullar runt i huvudet på mig.
Jag drömmer om oss på Mallorca. Då jag håller om dig hårt och känner hur du andas försöker jag alltid att andas som dig.
För att hamna i samma rymd som du.
En dag ska jag bygga ett slott av pengar är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publicerats med ett avsnitt varannan dag. Boken är skriven av Evin Ahmad och utgiven på Natur & kultur 2017.
