Barnboken Skräphjältarna av Kristina Henkel och Marie Tomicic skrevs på uppdrag av Rinkeby-Kista Stadsdelsförvaltning och delas ut till alla barn i den kommunala förskolan. Illustratören Tarek Alfutih har gett liv och mångfald till boken.
Igelbäcken i Kista är en av de förskolor som jobbar mest med Skräphjältarna. I boken träffar vi Magiska Metall, Peppiga Plast, Glittrande Glas, Kramiga Kartong och Coola Kompost. Men roligast av allt är de talande papperskorgarna. Det tycker i alla fall sexåriga Elliot Tuszewski, och Elin Rydergård, fyra år, som är elever på Igelbäcken.
Det är tidig förmiddag och egentligen dags för utomhusaktiviteter, men två av barnen stannar kvar inne tillsammans med förskolelärarna Amira Azzazi och Alma Tuco för att prata om boken. Amira leder vägen till ett tomt rum, genom korridorer där väggarna är täckta av bilder, teckningar och olika projekt som barnen själva har skapat.
Elliot och Elin sätter sig blygt på varsin stol, men efter att de har fått säga sina namn och hur gamla de är verkar de bättre till mods. Amira Azzazi berättar om verksamheten och hur de aktivt har jobbat med frågor kring återvinning och hållbarhet redan innan boken introducerades.
– Det här är inget nytt för oss. Vi har alltid vävt in frågor om hållbarhet i undervisningen och om hur vi värnar om vår natur, säger hon. Och nu blev det så bra eftersom årets tema blev ”under vattenytan”. Vilket innebär att vi har jobbat mycket med frågan vatten och hur det påverkas av skräp som slängs i naturen och även hur det påverkar våra djur.
Alma Tuco tillägger att ett av flera intresseområden för barnen har varit vattnets kretslopp.
– Det har vi jobbat med nu i flera dagar med barnen. Vi diskuterar varför det ser ut som det gör och vi har varit mycket utomhus under de olika årstiderna. Vi har till exempel kollat på grodyngel och undersökt allt som har med vatten och natur att göra.
Temat ”under vattenytan” har de haft sedan augusti, men boken Skräphjältarna fick de först i april. Den kom som en final på arbetet, menar förskolelärarna och förklarar att boken har gjort återvinning mer konkret för barnen, som nu refererar skräpet till karaktärerna i boken.
– Vi har kompost, säger Elin Rydergård. I trädgården. Nu kallar vi den för Coola Kompost.
Och Elliot Tuszewski, berättar om sina iakttagelser.
– I Kista när jag ska slänga något i återvinningen, då ser jag hela tiden massa skräp ligga där på marken.
När barnen ser skräp på marken så plockar dem upp det. De agerar förebilder, inte bara på skolan utan också hemma. Amira säger med ett skratt att de nästan läxar upp föräldrarna om vad de får slänga och inte. Flera av vårdnadshavarna har även reagerat på att barnen kallar sig själva för skräphjältar och får då förklarat för sig att alla barnen på förskolan är skräphjältar.
– Därför är boken så viktig. Den ger som jag sa tidigare, kunskap till barn på ett kreativt sätt men den skapar också ett samarbete mellan skolan och hemmet. Och det är såklart viktigt att boken finns, men ännu viktigare att den används och inkluderas i arbetet.
Elin och Elliot börjar skruva på sig i sina stolar. De har varit tålmodiga och suttit helt stilla medan de vuxna pratat, men nu vill de röra på sig. Vi rundar av och låter sedan barnen visa runt på sina avdelningar och de arbeten de gjort under året.
Sophie Öhrlund
