I say yes to the headline. På alla språk jag kan så säger jag ja till min extremt klickvänliga rubrik. Varför? Jo jag ska berätta om du har tid att sip this tea & allow me to pour the kettle!
Cirka anno 2004 gjorde jag mitt första offentliga inträde inom svensk mode och skönhetsindustri. Det gjordes med nervösa steg på Bea Szenfelds modevisning under Stockholm fashion week, som var den första och hittills (vad jag vet) enda i sitt slag, en show med BARA MÖRKA modeller. Den som med sina privileged minds nu tänker att ”men det är motsatt rasism”, eller ”separatism skadar mer”, kan bara vara tyst en stund och fortsätta läsa. Eller kanske läsa någon annans krönika.
Varför blev detta ens en grej?
Annons:
Beas show, som jag ofta hänvisar till, väckte dock en fråga som jag än idag kämpar med att acceptera, ”varför blev detta ens en grej?”. Varför är det inte mer av en icke-grej än vad det faktiskt är? Ännu idag, 2020, hyllar vi magasin som sätter en mörk person på deras cover, eller ett märke som använder sig av andra människor än pinnsmala supermodeller, så kallade vanliga människor. Jag är inte annorlunda, alla olästa magasin med mörka personer på omslaget som jag har köpt (och bett kassörskan slänga direkt efter) enbart för att öka försäljningssiffrorna, visar det. Men, Lord have mercy, mitt tålamod är lika slut som deras argument för att bevisa motsatsen till poängen i detta inlägg. Det är dags att vi bojkottar alla varumärken som inte är inkluderande oavsett kapitalistiska intressen. Och de varumärken som faktiskt är inkluderande, men som inte ställer krav på sina pr-byråer, samarbetspartners och inhyrda influencers.
Vi bjuds in för att man ska kunna få med oss på bild
I dagens digitala samhälle ges pr-byråer och varumärken allt för stor makt att indirekt påverka hur och vilka som syns, hörs och faktiskt även vilka som lyckas bygga/stärka sitt egna varumärke inom mode och skönhetsindustrin. Och alltför ofta hör jag anställda på dessa byråer trasha poc (people of color) influencers, artister och människor, som de inte identifierar sig med. Vi bjuds in för att man ska kunna få med oss på bild, men vem möter oss leendes i dörren, visar oss runt eller ens inkluderar oss i sina pressutskick utan att vi har behövt bjuda in oss själva?
Jag vet, att många kommer hålla med mig i detta vilket är jättekul och jag tackar på förhand. Men vet ni vad som vore ännu roligare? Jo om ni nästa gång ni bjuds in till något påpekar att det är väldigt osmakligt att alla ser ut exakt som ni. Att det är synd att inte just er favorit poc bloggare, influencer inte fick komma. Got balls? Gå fram till den som troligtvis är den enda people of color i rummet och bonda med hen, ge en shout out på era egna medier, följ hen och avfölj inte om några dagar. Detta i sig sänder signaler till både varumärkena och byråerna. Tro mig, de lusläser allt och behöver bli synade i sin mångfaldsbluff. However, de som bestämmer lyssnar bara när kapitalet sinar och kassakon vägrar ge mjölk.
Jag var inte där för jag var inte bjuden
Jag minns när jag nyligen stod och pratade med ”arga tanten” hos en stor pr-byrå under pressveckan och hon frågade mig varför jag inte varit på ett skönhetsevent som ägt rum dagen före. Hon hade förundrats över att det märket, som ändå är en av få som verkligen har ett brett utbud för alla hudtoner, inte hade en enda icke-vit gäst. Saken var enkel, jag var inte där för jag var inte bjuden. Precis som så många andra gånger. Ingen annan poc influencer var bjuden, jag känner de flesta och har frågat. Det är jag som skickar dem en lista med namn eller de har koll på vilka jag följer och interagerar med på sociala medier, så är det ett faktum. Jag är faktiskt stolt och väldigt glad för det, för jag har en skyldighet att göra det jag kräver av andra.
Vad kommer du göra för att förändra världen?
Så, tillbaka till min clickbait headline. Vad kommer du göra för att hjälpa mig förändra världen? Och har du fått uppleva det jag skriver om? Berätta, jag är nyfiken och vill så gärna att vi tar denna dialogen en gång för alla.
Aysha Jones
