Många människor är förundrade över att väldigt unga personer kan radikaliseras och ta sig an olika uppdrag för kriminella. Det är förvånande med tanke på att vi har sett hur mängder av vuxna människor radikaliserats när dom spenderat en massa tid på nätet. Vuxna borde ha mer förnuft, livserfarenhet och mognad men det är tydligt att så inte är fallet.
Om vuxna människor har svårt att stoppa sig från att radikaliseras, hur ska vi då kunna lägga ett lika stort ansvar på barn som saknar erfarenheter av livet, har mycket begränsade förståelseramar, är fysiskt begränsade tack vare att deras hjärna inte växt klart och dessutom har mycket lättare att påverkas av grupptryck?
Det känns som att många människor saknar en förmåga att problematisera denna fråga. Som att en problematisering vore det samma som någon form av legitimering eller ursäktande, vilket det inte är. Jag tror att de flesta föräldrar som har barn i 12-årsåldern skulle anse att det vore djupt olämpligt att man började dela ut körkort till 12-åringar. Men när det kommer till straff, och det inte är ens egna barn, låter det annorlunda.
Barn ges skulden för vuxnas misslyckanden
Vi som vuxna, och alla personer som representerar olika myndigheter, har vissa skyldigheter. En av dessa är att barn ska kunna vara tillräckligt trygga och säkra för att inte dras in i denna typ av elände. Att lägga problemet på 12-åringar är detsamma som att säga att vi lägger ansvar för både problem och lösningar på barn som inte ens är byxmyndiga.
En av de bedrägliga aspekterna med detta resonemang är att barn ges skulden för vuxnas misslyckanden samtidigt som dom både saknar kunskaper och metoder för att ansvara för en förändring. Barn far alltid illa när vuxenvärlden misslyckas eller inte tar sitt ansvar. Dom som framförallt kan göra något åt denna situation är Sveriges regering. Tyvärr är dom fullt upptagna med att placera skulden på barn, invandrare eller valfri annan grupp istället för att ta sitt ansvar.
När man pratar om dessa frågor försöker man snarare att använda samhällets misslyckanden för att flytta skulden bort från sig själva. Problemet är också att dom har möjlighet att kombinera sina politiska misslyckanden genom att uttala saker som får dom att framstå som kraftfulla ”vi ska spärra in, vi ska höja straff” och så vidare. Vore det inte bättre att de tog sitt jävla ansvar för frågor de har miljonlöner för att hantera och sluta placera skulden hos barnen?
Anders Cardell
