Alexander Bard fick som han ville

Krönika

Förra helgen hände två saker som fick stort medialt utrymme. Allsvenskan drog igång efter ett långt coronaavbrott, och Alexander Bard la upp en tweet.

När man summerar helgens googlesökningar kan man se att söndagen dominerades av saker relaterat till fotboll och allsvenskan. På topp-5 placeringarna återfanns Dplay, Allsvenskan, AIK, Erik Berg och Hammarby, sammantaget hade de fem ungefär 100 000 sökningar. Alexander Bard hade på lördagen lika många.

Jag och min syster pratade om hans tweet någon timme efter att den lades upp, precis när rösterna om att man måste ”tysta Bard” och få bort honom från TV4 började florera. Hon förstod snabbare än kanske någon annan i Sverige vad som skulle ske, så hon skärmdumpade hans följarantal för att hålla koll på förändringarna, och 24 timmar senare såg vi tusentals nya följare på hans twitterkonto.

För varje krav på Bards avgång, ökade hans följarantal

Parallellt med att rösterna höjdes om att tysta Bard och få bort honom från TV4, växte alltså hans följarskara. För varje instagramdelning som krävde Bards avgång, ökade hans följarantal. För varje offentlig persons utspel om hur man aldrig ville arbeta med honom igen, intensifierades lojaliteten för honom. Detta är kontraproduktivitet 101.

Låt mig dock vara tydlig med att jag har full förståelse för reaktionerna som har blivit. Jag förstår de som ville anordna protester utanför TV4-huset, de som mailade TV4 och de som ringde Polisen för att anmäla hets mot folkgrupp. Dock bör man ibland ta ett steg tillbaka, andas och fråga sig själv, vad blir den faktiska effekten av allt?

Mitt förslag till reaktion hade varit följande: Instagramkonton och privatpersoner som har inflytande i diskursen, kanske borde skrivit något i stil med att det nu inkommit en attack mot BLM via Twitter från en provokatör med en stor plattform, och vidare sagt att vi INTE ska reagera på personen eller under några omständigheter nämna hans namn då det bara göder provokatören. Det vi istället ska göra är att ta upp innehållet och åsikterna i provokatörens tweet och ge förklaringar till varför en sådan förenklad världsbild är skadlig. Man attackerar alltså idéerna och innehållet, inte personen i sig.

Vi har sett det med Trump, SD, och nu Bard

Effekten av att attackera en person och försöka deplattforma denne blir att man istället skapar personkulter och martyrer. ”Je suis Bard”-hashtaggar skapas, BackaBard börjar ropas, pengainsamlingar startar, och plötsligt ser man ett intensifierat stöd för samma person man försökte tysta. Detta är inte ovanliga fenomen, vi har sett det med Trump, SD, och nu Bard.

Föga förvånande framkom det senare att han redan hade planerat att hoppa av TV4 för att fortsätta bygga ut sin egna plattform. Han tyckte det var skönt att äntligen slippa ha TV4 i ryggen att förhålla sig till. Vissa hävdar att detta är efterhandskonstruktioner, men jag tror honom. Jag tror att det var precis det här han sökte, go out with a bang, en grand exit från TV4 vidare in i hans egna, ofiltrerade plattform som det kommer finnas en helt annan energi runt när det väl drar igång. Hade han slutat till synes självmant utan dunder och brak hade få personer brytt sig, det hade högst varit en notis vid sidan om och inte en förstasidaföljetong som det blivit nu.

Jag har sett folk som firat och skålat

Så, om vi sammanfattar TystaBard kampanjen, vad har den faktiska effekten blivit? I skrivande stund, fyra dagar efter tweeten, har han på sin Twitter ökat med över 10.000 nya följare, ej med i beräkningen är alla som också avföljt honom. 10.000 personer som började följa honom som en effekt av vår reaktion och allt medieuppbåd som tillkommit. 10.000 personer som inte fanns där tidigare och som nu kommer följa honom in i hans nästa projekt. Och till detta, något som är svårare att studera men med stor sannolikhet hänt, är de som redan följde honom som nu intensifierat sin lojalitet för denna martyr som tog kampen och blev offer för ”PK-samhället”.

Sedan han blev ”sparkad” från TV4 har jag sett folk som firat och skålat. High-fiveat varandra i triumf. Som om att det var en vinst av något slag. Som om att Bard plötsligt försvinner från världen i och med detta. Som om han inte har ett starkare följe och är mer högljudd nu än någonsin tidigare.

Målet var att tysta Bard? Allt vi gjorde var att stärka hans röst.

Luay Mohageb

 

Print Friendly, PDF & Email