Agri Ismaïls debutbok Hyper släpptes i januari och den uppmärksammades direkt på kultursidorna.
– En tumregel är väl att det ska ta sex veckor efter att man släppt en bok och sedan kommer folk att sluta bry sig. Men folk bryr sig fortfarande, konstaterar han.
Jag möter upp Agri Ismaïl på ett kafé i innerstan, han beställer en dubbel espresso och säger att han verkligen behöver koffein idag. Sedan boken kom har han haft fullt upp med olika åtaganden kopplade till den, och utöver det är han även jurist på heltid.
– Bokens mottagande har varit över förväntan, så det har blivit en hel del jobb den senaste tiden, säger han.
Agri är född i Stockholm och bodde under sina första år vid Universitetet och sedan i Akalla. Där bodde han tills han var 12, då flyttade hela familjen till Frankrike. Som vuxen har han bott i London, Dubai och irakiska Kurdistan där han arbetade som jurist. 2015 återvände han till Stockholm.
Det är en familj, som präglas av kurdisk frihetskamp och kurdiska vänsterrörelsen
Hans familj är från det irakiska Kurdistan och de kom till Sverige strax innan Agri föddes 1981. När jag frågar om hans familj får han fundera lite, men berättar till sist att de är gamla marxister som inte längre identifierar sig som marxister, att det är en familj, som likt familjen i boken, präglas av kurdisk frihetskamp och kurdiska vänsterrörelsen.
Förutom att ha vuxit upp i Akalla har han även bott i Kista fram till för några månader sedan. Som barn gick han på Stenhagsskolan som numera heter Akalla grundskola.
– Skolan har bytt namn, biblioteket har stängt och blivit någon slags fritidshall, det är inte mycket som är sig likt från 1990-talet.
Under sin skoltid och sin uppväxt har han alltid velat bli författare.
– Det tog en stund bara, men det gick! Säger han glatt.
Han är utbildad till affärsjurist och jag frågar varför han valde den banan trots sina författardrömmar. Boken Hyper tog honom över tio år att skriva
– Det var en klassisk invandrarbarnsgrej, du kan inte livnära dig på litteratur, du måste ha något att falla tillbaka på. Så det var skälet. Jurist är ett acceptabelt yrke där jag ändå kan läsa och skriva. Man har en slags närhet till språket som man inte har om man är till exempel läkare, menar han.
Boken Hyper tog honom över tio år att skriva, dels på grund av att han samtidigt jobbade, men det tog även lång tid med researcharbetet. Och när boken väl var klar kom pandemin och det bidrog till att det tog ytterligare tid att ge ut den.
Huvudkaraktärerna i romanen är tre syskon som alla har olika “röster”, och även detta tog tid att mejsla fram.
– Sättet jag skriver på är att jag skriver massor, kastar allt, skriver massor, kastar allt, och sedan får jag fram en röst som jag känner funkar. Efter det blir det lättare. Sedan var en av de tre rösterna, systern i Dubai, väldigt annorlunda de andra två. Då var jag tvungen att omarbeta den så att den var annorlunda, men ändå en del av samma projekt.
Vilken del av boken, som är hans favorit, växlar. Men just nu är det New York-delen, som han kallar den, eftersom att det är den som flest har svårt för. Det är bokens sista del och den är skriven ur den yngsta brodern Laikas perspektiv, en ung smart kille som lever sitt liv nästan uteslutande online och som sällan eller aldrig lämnar sin lägenhet.
Var det svårt att skriva om någon som bara sitter i sin lägenhet vid sin dator?
– Tanken var att det skulle kännas som att vara online. Att surfa. Det finns ju några böcker om det, till exempel Ingen pratar om det här av Patricia Lockwood och Fake accounts av Lauren Oyler. Jag förlitade mig mer på det som kallas theory fiction. En essäistisk stil, men inte en essä, för du står egentligen inte för det som står utan det är en karaktärs tankar.
Hyper är ofta skämtsam och rolig och Agri berättar att det var något han tänkte mycket på. Specifikt i New York-delen eftersom att en så stor del av livet online är just skämt. En sak jag ville visa med min bok är att systemet suger
– Det är tråkiga hemska saker och analyser och nyheter och de mest korkade jävla skämt man någonsin hört. Därför var det viktigt att få in skämten, annars hade det inte känts autentiskt.
Men även de andra karaktärerna är det kul att läsa om, säger jag, det är som ett slags samtidssatir över människans beteenden.
– Det finns en inneboende absurditet, för det mesta vi människor gör är ju rätt absurt. De flesta jobb är absurda jobb, det är sitta och svara på mail-jobb, säger Agri Ismaïl.
De mänskliga relationerna i boken påminner lite om TV-serien Succession, som sändes ungefär samtidigt som han blev klar med sitt manus.
– En sak jag ville visa med min bok är att systemet suger även för dem det går mer eller mindre bra för, det är inte kul för någon. Jag tänkte att det aldrig skildrats innan, och så kom Succession, och så hade det skildrats.
Men det kanske var bra för boken att serien kom, att ha en referenspunkt som många förstår med samma inneboende absurditet.
– I Succession finns en helt annan nivå av rikedom, och en mediekritik som inte finns i min bok, men det är ju tomheten och att alla tar allt på så stort allvar som är detsamma. Där finns något som jag tror åtminstone förlagen använde när de skickade ut boken.
Är pengar viktigt för dig?
– Det går att ha ett lyckligt liv utan att bry sig om pengar, men man måste förstås ha sin behovstrappa mött. Pengar har ett sätt att tränga sig in i våra liv hela tiden. Jag tror ingen som fokuserar på pengar som ett ändamål i sig är lycklig. Man hör aldrig om någon som är extremt rik som tänker “nu chillar jag”. Man ska alltid bräcka varandra.
Han berättar om Paul Allen, medgrundaren till Microsoft, och Larry Ellison som grundade Oracle, de har hållit på i 15-20 år att försöka bräcka varandra i att bygga den största lyxyachten.
– På den nivån av rikedom tror jag inte att det finns några som chillar. Eftersom pengarna inte sitter på ett bankkonto, utan är kopplade till aktier, så blir det att om du är världens rikaste det här året, kommer du bli tvåa eller trea nästa år för att någon annans aktier gått upp.
Just nu skriver han på en ny bok
Agri själv vill inte vara jätterik, men säger att han gärna skulle ha haft tillräckligt för att slippa ha ett bolån. Det vore en perfekt nivå av pengar menar han.
Just nu skriver han på en ny bok.
– Om mitt barn tillåter, mitt barn är två och ett halvt, och de är ju inte kända för sitt tålamod direkt.
Den nya boken har tema övervakning och han skriver den som en spionroman. Den kommer att utspela sig i Irak efter kriget 2003.
– Så det är al-Qaida och amerikaner som ränner runt på gatorna och allt är övervakat hela tiden.
Agri Ismaïl kommer till Rinkeby Bokfestival den 25 maj och kommer att samtala med Alexandra Pascalidou om sin bok och sitt författarskap.
– Det är jättekul med event som under en kort tid förändrar en plats.
Han jämför med Littfest i Umeå.
– Helt sjukt vad många människor som går och kollar på en författare där, hela staden förändras. Det tror jag är det intressanta, centrum förflyttar sig en kort stund till någon annanstans.
Ser du några starka litterära krafter i Järva idag?
– Det finns en känsla av att kulturen i Järva och “orten” inte får jättemycket utrymme, den är till för andra på något sätt.
Han menar att det finns en risk att förlag, och läsare, dras till något som bekräftar deras fördomar om rasifierade författare och författare med annan klassbakgrund.
– Jag tror att det finns en mall, som man måste passa in i, och det är en begränsande jävla mall. Men om något är tillräckligt bra så kommer det ändå att uppmärksammas.
Elisabeth Pollak
Bilder ovan: Albert Bonniers förlag.
