Nyhetsbyrån Järva mötte upp med Tenstabon Adde Tiklay, som känner till sin stadsdel och hur den förändrats genom åren bättre än de flesta. Som tidigare bostadslös i olika delar av staden har han erfarenhet av ”gatans perspektiv”.
– Jag kom hit när jag var fem år och bodde här till elva-tolvårsåldern när jag blev placerad. Jag tycker att det är positiva tongångar här, det finns mycket annat som folk inte känner till. Det får en snedvriden sida med gängskjutningar och det, men de som är insatta borde förstå att du inte kan kalla det här för ett ghetto när halva trakten är bostadsrätter.
Adde Tiklay berättar om när Tensta byggdes på 1970-talet. Att folk kunde välja mellan att flytta till Rinkeby, Tensta eller Östermalm. Valet var likvärdigt då. Nu är mycket annorlunda.
– Affärerna har bytts ut och det är helt annan efterfrågan, säger han.
Han visar var det gamla socialkontoret låg, på platsen där Tensta torn står i dag. Och hur han sett mängder av sportstjärnor växa upp kring Tenstahallen och Spånga IP. Även om hans egen uppväxt i området blev tuff verkar han inte bitter.
– Jag började mitt leverne i Sverige här i oktober 1983. Sedan blev det en del kulturkrockar, som inte gick ihop med det jag blev lärd och sättet jag blev uppfostrad på av mina halvbröder, säger han.
Ska du lämna mig får du ta dina två söner ut ur kriget
Han och hans bror kom hit som etiopiska flyktingar från Sudan efter att mamman ställt ett ultimatum när pappan bestämt att lämna henne.
– Ska du lämna mig får du väl ta dina två söner ut ur kriget, sade hon.
Adde stannar till vid Gott Gott Grillen för att köpa en korv med bröd och passar samtidigt på att nämna några ”prominenta gäster” som också gästat stället. Kronprinsessan Victoria och prins Daniel finns på bild, men även Dolph Lundgren ska ha gjort ett nedslag.
Så dyker en bekant upp för att köpa burgare till sin granne.
Enligt Adde Tiklay finns det inte många personer som lever i hemlöshet i Tensta nu.
– Jag har inte sett någon hemlös här. Och du ser mer i de svenska kvarteren, när jag bodde i Vällingby, där var det över 20 som härbärgerade i skogen, i tält med gasolvärme. Vad gör de där, har Sverige glömt sitt eget folk när det gäller att vara human?
Redan i femte klass blev Adde placerad av socialtjänsten och i tonåren hamnade han på ungdomsanstalt. Genom åren har det blivit från och till mellan olika tillfälliga boenden, i Tensta, Vällingby och på Söder.
– Det var bland de roligaste dagarna när jag fick hänga i idrottshallen. Så fort jag fick en ursäkt att lämna helvetet jag bodde på valde jag det, varje timme, från ena idrotten till den andra.
De brukade ha en fotbollsturnering där, Soccer Cup
Nere i Spångadalen blir han ännu mer nostalgisk. Han pekar mot Gullingeskolan där han gick och var bra på olika sporter. Sedan blickar han drömskt mot IP.
– De brukade ha en fotbollsturnering där, Soccer Cup, dit folk från olika länder kom. Det var nog någon gång på 1980-talet.
När Tisslingeplan kommer på tal blir han mer dämpad. Där bodde han de första åren efter att han och hans bror kom till Sverige.
– Jag sökte efter snabba fix, säger han och beskriver hur han började röka tobak som tolvåring och sedan blev det droger.
Rundan som Adde tar med Nyhetsbyrån Järva på har vissa likheter med de guidningar han gör genom Street Minds, en ideell förening med verksamhet för personer i utsatthet. På stadsvandringarna som de anordnar berättar personer med erfarenhet av hemlöshet om en del av staden. Adde Teklay brukar guida i Tensta. Han förklarar vad frågorna och samtalen brukar handla om.
– Jag trodde att jag kunde det svenska systemet. När jag rymde hemifrån och var odräglig hade jag ingen annanstans att ta vägen än trappuppgångar eller i nåns källare. När jag blev av med min lägenhet trodde jag att det var samma sak, så jag driftade i tre och ett halvt år tills någon vänlig själ sa ”varför ligger du här och sover, vet du inte att det finns härbärge och tak-över-huvud-garantin?”. Sedan har jag hållt mig till de reglerna, förklarar han.
Sista stoppet med Adde Tiklay denna gråa februaridag görs framför muralmålningen vid Tensta bibliotek. Med blicken på ”Människans träd” räknar han till sju länders flaggor vars språk han kan kommunicera på. Men det är inte bara det mångkulturella som gör att han gärna vistas här i Tensta.
– Här funkar det på annat sätt. Om du har problem med en granne ringer du inte hyresvärden utan knackar på och påtalar regler och ber dem respektera det. Då gör dom det oftast. Sedan, efter ett par-tre gånger, om det inte hjälpt, kanske du ringer.
David Johansson
