Nyligen bjöd Rinkeby in socialtjänsten för att berätta om sitt arbete och svara på frågor om omhändertagande av barn enligt LVU (lagen om vård av unga). Några dagar senare hölls Järva röstar i Husby, på temat Trygghet – för vem? En sak är tydlig efter dessa träffar: Järva bryr sig.
Båda träffarna hölls i fullsatta lokaler där stolarna inte räckte till. Publiken hade fler frågor än det fanns tid för. Järva bryr sig. Och vi vill att ni från myndigheter och förvaltning lyssnar.
Min fråga är: hur stor andel av polisen tar del av Järvas röster?
Annons:
Vi vill inte bara ställa polis och socialtjänst till svars. Vi vill föra dialog, utvärdera samhällets insatser, tillsammans med er.
Ungdomspanelen på Järva röstar delade sin vision: en närvarande, nyfiken och vänlig poliskår som kommer fram och pratar, även när det saknas misstanke. En poliskår som är med oss, inte mot oss.
Tyvärr var polisen inte kvar för att lyssna på ungdomspanelen, trots att biträdande polischef Anders Djurestad själv hade deltagit i panelsamtal ett par timmar tidigare.
Då berättade han att endast 20 procent av järvaborna tar del av polisens sociala medier. Min fråga är: hur stor andel av polisen tar del av Järvas röster? För här finns röster att ta del av.
Det handlar inte om att alltid göra rätt
I mötet med socialtjänsten frågade någon vad som händer när staden inte lyckas leva upp till sina riktlinjer. Svaret antydde att detta är ett icke-problem; att socialtjänsten måste följa lagen och därför gör det. Jag misstänker att socialtjänstens arbete är betydligt mer komplext än så, och har svårt att tro att det alltid blir rätt.
Och det handlar inte om att alltid göra rätt. Det handlar om ödmjukhet. Att erkänna att ert jobb är svårt. Att ni inte alltid lyckas. Att fråga och att lyssna på svaren, inte bara ge svar och gå till försvar.
Det handlar om något så enkelt och viktigt som att sitta kvar i publiken när Järvas ungdomar ber om en nyfiken poliskår som är med oss, inte mot oss.
Amandah Melin
