Rinkeby Runs systerklubb ”Inlöparna” anordnar löpträning på flyktingförläggningar för att bryta utanförskapet som lätt uppstår där. I helgen åkte de flitigaste deltagarna från båda klubbarna tillsammans till Icebug West Coast Trail i Bohuslän, mellan Göteborg och norska gränsen. Där sprang alla nio de 7,7 mil på små leriga stigar och svårlöpta klipphällar i Inlöparnas knallgula T-shirts med texten ”Hej!” på ryggen.
Tsehay Ghebreselassie blev som vanligt publikfavorit på det 7,7 mil långa West Coast Trail på klipporna i Bohuslän, mellan Göteborg och norska gränsen. Den vanligaste kommentaren när Tsehay kom in mot mål var ”HUR är det möjligt?”.
Banan var inte bara väldigt krävande. Den var också full av passager där löparna hoppade från stenblock till stenblock. Där minsta misstag betyder benbrott eller hjärnskakning. Den utmaningen kan verka omöjlig för en så liten 62-årig kvinna som dessutom började träna för bara två år sen, men Tsehay tänker inte så. Hon är ointresserad av begränsningar. Dessutom har hon tränat på att springa bland rötter och stenar i Ursvik på Rinkeby Runs Terräng-Tisdagar de senaste månaderna.
Noah Örtegren och Mårten Westberg (undertecknad) var förstås snabbare än Tsehay, men orsakade noll uppmärksamhet.
Dag ett fick Noah en halvtimmes tidstillägg för att ha sprungit utan säkerhetsutrustning (förbandslåda, visselpipa, vindjacka, mobiltelefon och kåsa). Om Mårten istället hade fått det tidstillägget så hade Noah varit före i resultatlistan. Noah får vänta med sin revansch till på söndag och September månads försenade Tensta Rinkeby Grass Run.
En intressant sak med det fullständigt brutala loppet West Coast Trail är att två tredjedelar av deltagarna är kvinnor. Alla lopp (utom tjejmilen) kämpar för att få fler kvinnor på startlinjen, och så dominerar kvinnorna i både ”Tjur-ruset” och Icebug West Coast Trail. Flera forskare påpekar att kvinnor kanske är bättre rustade än män för riktigt långa lopp, men här handlar det också om att ta risken att ramla och slå sig. Sånt brukar män vara klart piggare på än kvinnor.
Som för att bekräfta att galet tuffa terränglopp är en ”tjej-grej” var det svenska konditionsmiraklet Tove Alexandersson överlägset snabbast av alla dag ett. Dag två skulle hon bara jogga, eftersom hon hade en viktigare tävling dagen efter. Då stod hon bredvid mig (Mårten) mitt i startfältet, men när startskottet small så sprintade hon iväg så snabbt att jag aldrig ens såg henne försvinna. Dag två joggade hon in ett par minuter före den manlige segraren.
Mårten Westberg, Rinkeby Run