Om det är någon bok som varje ungdom i orten borde ha i sina händer just nu så är det Yani. Nora Khalils debutroman sätter ord på de känslor som många unga i orten upplever varje dag. Identitetskriser, segregation och klassamhället.

Genom att följa trion Amir, Caspian och Rayan så får vi en inblick i hur det var att växa upp i Alby. Enligt Rayan själv visste han vad Försäkringskassan var innan han ens visste vad Idol var och menar att man i Alby ser polisen oftare än vad man ser solen. Ständigt omringade av polisen, sörjande mödrar och skjutna söner. Det är en stark samhällskritik, vem ska hjälpa dessa ungdomar när samhället vänt dem ryggen?

Han vill göra allt för att inte svika sina vänner

Rayan, bokens berättare, pratar ofta med sin döda mor om skjutningarna, skolan, livet och kärleken och vännerna. Att han vill göra allt för att inte svika sina vänner. Det är hans life’s mission. Vi får även följa Wahida, en stark tjej som inte väjer sig för någon. Ingen kan argumentera emot Wahida – för hon bär på de starkaste argumenten själv. Hur mycket än killarna skämtar med henne vet de att om något skulle hända henne skulle de försvara henne som deras enda syster.

När trion sen får reda på att Amir ska utvisas till Irak bestämmer de sig att göra allt i sin makt för att få honom att stanna. På fritidsgården gör de upp en plan för en namninsamling. Dessutom skriver de till Myggan, Migrationsverket, att Amir ska få stanna kvar.

En till skjutning. Olyckan drabbar en 18-årig kille. När man får reda på att det är Wahidas storebror sörjer hela skolan. Och hennes ord till Rayan går inte att glömma: ”Det är mitt sista minne av honom,” sa hon och luktade på t-shirten samtidigt som tårarna började rinna. ”Dagen innan frågade han mig om han skulle ta den här eller…tröjan han dog i. Han sa att han skulle på fest, inte dö.”

Det är en sorg som har blivit vardagsmat för ortens ungdomar

Nora ser dessa ungdomar. Hon hör dem och vill att läsaren ska göra samma sak. Hon tror att läsaren har kapacitet att känna den svårsmälta sorgen, känna ungdomarnas smärta och frustration. Det är en sorg som har blivit vardagsmat för ortens ungdomar.

Nora Khalil har ett humoristiskt och vasst sätt att skriva på. Att man både kan brista ut i skratt samtidigt som man har en klump i halsen. Kontrasterna har hon bemästrat och hon har blivit tilldelad både Tensta Konsthalls textpris och ortens bästa poet.

Aysha Qureshi
Bilder: Daniela Spiroska och Fredrika Siwe.

Print Friendly, PDF & Email