När jag växte upp i Ghana under 1980- och 1990-talet var apartheid i Sydafrika en smärtsam realitet. På den tiden såg vi i Afrika upp till Sverige. Det var landet som kompromisslöst stod upp för rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Därför skrämmer det mig djupt när jag ser den riktning som Moderaterna, regeringen och Sverigedemokraterna nu driver Sverige i.
I en artikel i DN den 29 juni skriver Moderaterna om att ”bevara villaområden”. Samtidigt stämplar de blandade boendeformer – som syftar till att främja inkludering och integration – som ”tvångsblandning”.
Detta språkbruk och denna politik tvingar oss att ställa de obekväma, men helt nödvändiga frågorna till regeringen och SD: Vad är det egentligen man är så rädd för att blandas med? Är det svenskar som inte ska blandas med invandrare? Är det rika som inte ska blandas med fattiga? Eller är det ungdomar som inte ska blandas med vuxna? Vad är problemet?
Vad är det specifikt som inte får blandas?
När regeringen och SD talar om ”tvångsblandning”, vad är det specifikt som inte får blandas? Jag kräver ett tydligt svar. Vill ni i själva verket skapa ett system som påminner om apartheid i Sverige? Ett system där människor med olika bakgrund, hudfärg och klass inte ska bo i samma områden – precis det som Sverige så stolt under flera decennier kämpade emot??
Det som nu sker är en stegvis utveckling mot ett segregerat tvåklassamhälle. Förslagen om visitationszoner, integrationszoner, speciella villkorade kontrakt för nyanlända och lagar som bara ska gälla i vissa utpekade områden påminner obehagligt mycket om det vi såg i Sydafrika. Det handlar om olika regler för människor baserat på deras bakgrund, hudfärg och adress.
Vad är högern så rädd för?
Att behandla människor olika utifrån var de bor är förlegat, ovärdigt och hör inte hemma i Sverige. Det skapar en segregation som håller på att explodera, med gängkriminalitet, trångboddhet och utanförskap som följd. Denna kris slår hårt mot hela samhället; den hindrar näringslivet, myndigheter och offentlig sektor från att rekrytera kompetens, vilket i sin tur stryper Sveriges tillväxt.
Själv har jag vänner, bekanta och kollegor från alla tänkbara bakgrunder och klasser. Kristna, muslimer, icke-troende, svarta, vita, chefer, arbetssökande, forskare, företagare och politiker. För mig är detta samspel en självklart berikande realitet. Vad är högern så rädd för?
Det fungerar i andra länder – det kan fungera här
Högerns retorik om att blandade boendeformer är ett “misslyckat experiment” är direkt felaktig. Runt om i världen finns det gott om bra och välfungerande exempel på städer som framgångsrikt har brutit segregationen just genom att blanda upplåtelseformer och rita om stadsplaneringen.
I städer som Wien, Singapore och London har man medvetet byggt prisvärda lägenheter i välbeställda områden och lockat till sig köpstarka grupper till socioekonomiskt svagare stadsdelar genom blandad bebyggelse. Det har skapat tryggare gator, bättre skolor och högre social rörlighet. Om dessa modeller fungerar internationellt, varför skulle de inte kunna fungera i Sverige?
Det handlar inte om tvång, det handlar om smart stadsplanering som håller ihop ett samhälle.
Fem konkreta förslag för att bryta segregationen:
Vi kan inte ha en bostadsmarknad som ser ut som den gör idag. Det är en ren skam att en ungdom ska behöva stå i bostadskö i 35 år i Stockholm för att få sin första lägenhet. Vi måste reformera bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken från grunden för att ena staden och Sverige, inte göra den ännu mer uppdelad som Moderaterna föreslår.
Genom blandade boendeformer skapar vi naturliga mötesplatser mellan olika människor. För att lösa krisen och bryta segregationen föreslår jag följande konkreta åtgärder:
- Bygg flerbostadshus i villaområden där det kan funka: Där det passar enligt gällande lagstiftning och konstens alla regler ska vi bygga flerbostadshus i traditionella villaområden till exempel vid villaförorternas kollektivtrafiknoder och på hårdgjorda ytor.
- Bygg radhus och villor i miljonprogrammen: I områden som domineras av hyresrätter och flerfamiljshus måste vi bygga radhus och villor för att bryta ensidiga boendeformer.
- Bygg 1 000 nya radhus i Järva: Vi måste visa vägen i praktiken. Genom att tillföra radhus i Järva skapar vi ett mer levande och varierat område.
- Inför en hyrköpsmodell: Vi behöver införa en hyrköpsmodell så det blir möjligt för fler människor, oavsett bakgrund eller nuvarande kapital, att faktiskt äga sitt eget hem.
- Komplettera områden med det som saknas: Vi måste analysera vad varje unikt område saknar och bygga just det – oavsett om det handlar om ägandeformer, service eller mötesplatser. Självklart ska vi göra detta samtidigt som vi värnar och bevarar våra viktiga grönområden.
Regeringen och Sverigedemokraterna vill gå i motsatt riktning och stänga in människor i fack. Det är dags att de kliver fram och svarar på om det är ett svenskt apartheidsystem de faktiskt drömmer om?
Patrick Amofah,gruppledare Järva stadsdelsnämnd, kandidat till Riksdag och
kommunfullmäktige för Centerpartiet.
