“Vi vill ha en trygg skola där barn och lärare blir tagna på allvar”

Debatt/Nyheter

Rektorns svar förminskar och förlöjligar det faktum att 85 (numera 115) föräldrar är överens om att ledningen måste avskedas med omedelbart verkan. Vi har inte tappat förtroendet för skolan, vi har tappat allt förtroende för Helene Hodges och hennes ledning. Och nu står även Happy Hilmarsdottirs förtroende på spel. 

”Jag håller inte med dig om ditt påstående att vårdnadshavarna till mer än hälften av eleverna har förlorat förtroendet för mig.” skriver Helene Hodges, rektor för Hjulsta grundskola, i sitt svar på kritiken.

I vår anmälan till Lee Orbeson, Lena Holmdahl och Isabel Smedberg-Palmqvist gjorde vi tydligt att ledningen använder sig av härskarteknik. Det gör Helene Hodges nu igen genom att på olika sätt underminera föräldrarnas och personalens anmälan. Rektorn ljuger oss rakt i ansiktet. Den förminskar och förvränger innehållet i den anmälan som vi gjort. Vi tycker att det är obehagligt och diskriminerande att ansvariga från utbildningsförvaltningen inte sätter stopp. Vi förbereder nu anmälan till diskrimineringsombudsmannen. 

Vi förbereder nu anmälan till Diskrimineringsombudsmannen

Som föräldrar till barn i skolan och genom vår föräldragrupp har vi fått en bättre överblick av de många problemen i Hjulsta grundskola. Det största problemet är bristen på engagemang hos ledningen och oförmågan att fatta rätt beslut. Sedan detta drog igång för ett antal veckor sedan har rektorn endast skrivit ett informationsbrev som innehöll både många fel och tomma ord.

Helen Hodges påpekar att skolan har hög andel elever som har behov av särskilt stöd. Det var också var en anledning till att lärarna anmälde sig själva till Skolinspektionen. De kan inte ge de eleverna med särskilda behov den hjälp de behöver och har rätt till.

Många föräldrar vittnar om att dessa barn absolut inte får den hjälp de behöver i form av anpassad miljö, personal med kunskap som på ett pedagogiskt sätt kan vägleda barnen så att skolvistelsen blir bra. Det finns flera exempel på incidenter där barn med särskilda behov fått en surfplatta och fått sitta med den en hel dag. Vikarierande personal har ringt en förälder och bett föräldern att hämta sitt barn under skoltid, på grund av att de inte kunde ta hand om eleven.

Med så många barn med särskilda behov, som rektorn hävdar att det finns, vore det rimligt att de fick det stöd de behöver. För några år sedan användes en av barackerna på skolgården till just barn med särskilda behov. Denna lokal står sedan några år tillbaka tom. Det utrymmet skulle kunna användas så att de eleverna fick en lugn och anpassad miljö, med lärare och pedagoger som har kunskap hur man hanterar barn med diagnos. Det skulle samtidigt ge de övriga barnen större ro i klassrummet. Barn kan inte förstå eller hantera reaktionerna hos barn med särskilda behov, vilket gör att allvarliga incidenter lätt uppstår. Nu lämnas barnen i ett redan hårt skolklimat, våld, hot och kränkningar. Med stressad personal som varken har utbildning eller tid för att se dessa barn på individnivå.

Helen Hodges svarar ej på frågan hur hon kan sitta kvar

Helen Hodges svarar ej på frågan hur hon kan sitta kvar. Det är konstigt hur hon hanterat denna kritik, när både lärare och föräldrar har krävt hennes entledigande.

Många vittnar om att Helen Hodges betett sig på ett sätt som inte lämpar sig för en skolledare; hon använder en otrevlig ton, gester och har även skrikit på både barn och vuxna.

Rektorn påpekar att större delen av eleverna i Hjulsta grundskola är utrikesfödda, något som inte är relevant. Här används det som en underförstådd anledning till att skolan därför skulle ha större problem. Det är en form av vardagsrasism som flera föräldrar har känt av vid flera tillfällen i skolan. Föräldrar blir inte tagna på allvar på grund av brister i språket och man tror att vi ska acceptera att incidentrapporter inte upprättas. Vi föräldrar accepterar det inte.

Vi har inte tid att vänta

Helene Hodges hävdar att ett förändringsarbete tar tid, men med problem av dessa slag borde det sättas in akuta åtgärder. Vi har inte tid att vänta. Varje dag lämnar vi våra barn i en skolmiljö som inte känns trygg. När rektorn ber om tålamod vill vi veta på vad det är vi väntar på. Varför ges inga konkreta förslag på förändring? Vi kräver en öppen redogörelse.

Vi vill ha en trygg skola där barn och lärare blir tagna på allvar. Vi vill ha en ledning bestående av människor som visar kärlek och respekt för sina medmänniskor. En skolledning som kan identifiera områden som bör förbättras i skolan och sedan göra de rätta investeringarna. Hur vill du ha det, Helen Hodges?

Hur vill du ha det, Helen Hodges?

Eleverna har påpekat att maten blivit sämre sedan matsalen flyttades. Barn vittnar om att de inte hinner hämta mer mat, att ljudvolymen är hög samt att de störs av omgivningen. Det är en otrygg miljö för de små barnen. Vi vill även påpeka att det visst har hittats glasbitar i maten, vi vet vilken elev det hände och har talat med hens mamma. Detta skedde för några veckor sedan. Flera föräldrar har även vittnat om liknande incidenter. Det är viktigt att inte förneka händelser. En bra dialog bygger på förtroende och i den känsliga situation vi befinner oss är det viktigt att vara sanningsenliga.

Vi känner oss lurade

När togs beslutet att stänga den lilla matsalen? Ett så stort beslut kan inte ha tagits över en natt, utan var säkert en lång process. Rektorn stod vid informationsträffen i våras, som för övrigt hölls i den lilla matsalen, och sade som ett av skälen att söka till Hjulsta grundskola var den lilla matsalen. Sedan stängdes matsalen före skolstart utan information till vårdnadshavare. Vi känner oss lurade.

När det gäller skolgården vill vi ha ett förtydligande. Hos vem ligger ansvaret? Helene Hodges skyller på Sisab. Är det Sisabs ansvar att barnen utvecklas och är trygga på skolgården?

Våra synpunkter gällande skolgården är mycket viktiga och avgörande för den otrygghet barnen upplever. Vi kräver att det görs en satsning på skolgården. Om det ligger i ledningens intresse att dels höra vad barnen tycker, dels föräldrarnas upplevelser, samt att faktiskt göra något konkret, är detta en bra fråga att börja med. Vi föreslår därför att det omedelbart bildas en skolgårdsgrupp.

Det handlar om prioriteringar. I dagsläget förstår inte ledningen, trots sin utbildning och erfarenhet, att en satsning på skolgården är akut. Denna fråga inte tas på allvar.

Vi stöttar och tackar alla lärare som brinner för barnens bästa

Vi vill även vädja att tänka på vilka ord som används. I en intervju med Happy Hilmarsdottir i Sveriges Radio P4, grundskolechef för skolorna i Järva, sade hon att det vi föräldrar gör är ett ”hån mot lärarna på skolan”. Vi har aldrig hånat lärare, tvärtom. Lärarna är för många den enda anledningen till att man har kvar sina barn på skolan. Vi vill att lärarna och personalen ska vara tillfreds med sin arbetsmiljö och ha goda arbetsvillkor för att kunna ge barnen en bra undervisning. Vi stöttar och tackar alla lärare som brinner för barnens bästa. Vi backar upp er!

Vi förstår inte hur en person som har det ansvaret inte väljer sina ord bättre. Happy Hilmarsdottir gör klyftan mellan skolledning och föräldrar ännu djupare. Hur kan en person i en chefsposition vara så dålig på konflikthantering?

Helene Hodges anser inte ”att elevstödsrutinen bryter mot Barnkonventionen”. Är kränkande tilltal och bristande tillsyn av barnen en bra rutin? Är en otrygg miljö för de mindre barnen ett elevstödjande arbete? Nej! Det bryter starkt mot barnkonventionen.

Vi bor även i ett område där många känner varandra och därmed har upplevelser delats och vi är väl insatta i varandras erfarenheter. Vi hittar styrka i den gemenskapen.

Glöm inte att barn har rättigheter.

Föräldragruppen på Hjulsta Grundskola
Print Friendly, PDF & Email