”Vi har ett system som skapar fattigdom”

Intervju/Val 2022

Mireya Echeverría Quezada har växt upp i Gävle, men bor i Stockholm sedan 15 år tillbaka och nu i Akalla. Hon arbetar med press och PR och som journalist och driver ideellt ett journalistiskt nätverk för oberoende antifascistisk journalistik.
 – För mig är det tydligt, att man använder rasismen för att rättfärdiga den klasspolitik som förs och för att kunna behandla oss i orten annorlunda och sämre, säger hon. 

Om jag vore statsminister så skulle jag…

 – För det första så skulle jag inte vilja vara statsminister, men om jag vore illa tvungen så skulle jag bilda en regering med personer som vill arbeta för folket och inte för sina egna privata intressen. De skulle arbeta för ett jämlikt Sverige, där klassklyftorna minskar istället för att öka. 

Jag tycker vi ska satsa på människan

 – Jag tycker vi ska satsa på människan, vi ska satsa på vård, utbildning, omsorg och arbete istället för hårdare tag, stängda gränser och militarisering. Man måste möjliggöra för människor att leva värdiga liv, ingen ska behöva ha stress för att få ihop till hyra, mat på bordet eller till barnens gymnastikskor. Jag skulle bilda en regering för att få bort marknadsskolan, som gör vinster på våra barns utbildning. Det är våra gemensamma skattepengar som idag tas från välfärden och går till vinster i företag som driver skolor, vård- och omsorgsföretag. Istället ska varenda krona gå till att ge bra vård, äldreomsorg och till den bästa skolan i världen. Dessutom skulle jag utse en anti-korruptionsminister, så att regeringen och myndigheter inte arbetade för egen vinning.

Vilka är de viktigaste frågorna i världen?

 – Det största problemet är att det är så stora skillnader mellan dem som äger och dem som inte äger något. Det är en skam att vi har ett system där miljardärer äger mer än flera länders samlade BNP, samtidigt som folk svälter, inte har ordentligt med kläder, rent vatten eller tak över huvudet, allt grundläggande för att kunna överleva. Det skulle finnas rimliga levnadsförhållanden för alla.

Krig kommer aldrig att vara fred

– Vi har ett system som skapar fattigdom och den ekonomiska orättvisa som finns i världen. De som äger skor sig på dem som producerar, arbetarnas arbete, och gör enorma vinster samtidigt som de på golvet knappt får en lön för att klara sig. Samtidigt leder det här konsumtionssystemet till att förstöra klimatet när de välbärgade lever över sina ekologiska fotavtryck. Vi kan inte leva i överflöd för evigt, det är ingen hållbar situation. Det är en akut fråga, också för kommande generationer, vi måste ändra vår livsstil helt.

 – En fråga som var viktig på 1990-talet var världsfreden, mot militarisering och för fred. Dit kommer vi inte genom kärnvapenallianser och genom att sälja mer vapen. Militär nedrustning är avgörande för fred på vår jord. Krig kommer aldrig att vara fred.

De viktigaste frågorna i Sverige?

 – Att klassklyftorna ska minska och arbetsrätten ska stärkas istället för att nedmonteras som nu. Möjligheten till utbildning försämras för den som inte växer upp i ett medelklasshem och får hjälp av föräldrar som köper läxhjälp. Utbildning har blivit en klassfråga idag. Vården har blivit en försäkringsfråga och inte en självklarhet. Vi ska värna ett tryggt vårdsystem, som är skattefinansierat och som hela världen ser upp till.  

Vi lever i en tid där rasismen, fascismen och konservatismen vinner mark

 – Politiken idag förespråkar segregation när man säger att vissa barn inte ska gå i samma skola, när höginkomsttagare ska få bättre vård. Vi lever i en tid där rasismen, fascismen och konservatismen vinner mark. Hårdare tag-politiken bygger på en rasistisk retorik som ger människorna som lever i orten ansvar för klasspolitikens konsekvenser. Man pratar om oss med migrantbakgrund som en belastning, vilket är ett sätt att attackera arbetarklassen, eftersom den svenska arbetarklassen idag har invandrarbakgrund. Genom att säga att vi migranter är en belastning för samhället rättfärdigas nedmonterandet av våra rättigheter och i förlängningen hela välfärden. 

Vilka är de viktigaste frågorna i orten, Akalla?

– Akalla, där jag bor, har påverkats av den klasspolitik som har förts. Vi hänger ihop med resten av Sverige. Vi behöver ekonomisk jämlikhet, bra löner och trygga anställningar.

– Akalla och hela Järva har påverkats av det våld som bland annat är en konsekvens av droghandeln. Det är ett problem att människor tänker att det inte finns ett bättre alternativ till försörjning eller liv att leva än att sälja droger. Samtidigt är det här problemet en del av hela det svenska samhället även om bara ortens pekas ut. Det är ju inte Djurholmsbornas barn, de från Täby, Danderyd eller Östermalm som säljer eller dör, men vi vet att det är de som köper.

Också i Akalla ska människor ha rätten att njuta av sina liv

– Vi som bor i orten har rätt att leva våra liv istället för att överleva, därför behövs resurser till arbete, omsorg och utbildning. Vilket vi också har rätt till! Lösningen är inte hårdare straff, något som dessutom bara drabbar vissas barn, lösningen är ekonomisk jämlikhet och solidaritet.

– Vi ska leva i ett samhälle för att leva och inte för att arbeta och överleva, inte för att kämpa för att få allt att gå ihop. Också i Akalla ska människor ha rätten att njuta av sina liv, gå till Husby gård och grilla och hänga i kolonilotterna och bara umgås med familjen och vänner utan stress. Det livet vi önskar leva och solidaritet ska vara motivationen att arbeta politiskt och i Akalla, Järva och Sveriges alla orter finns en sådan rikedom av människor med möjlighet att organisera sig för allas bästa, för rätten till värdiga liv. 

Krista Sirviö
Bild: Silas Aliki

Inför valet i höst intervjuar Nyhetsbyrån Järva en rad Järvabor om vilka frågor de anser vara viktigast.

Print Friendly, PDF & Email