Vi får inte lov att humanisera fallna palestinska själar

Vi behöver tala om en man som har gjort det yttersta under det fasansfulla och omöjliga läget i Gaza. För två dygn sedan vaknade vi till nyheten att den älskade och hyllade folkkära journalisten Saleh mördats.

Saleh sågs dela nyheten om vapenvilan med sådan glädje och förhoppning inför framtiden bara några dagar tidigare. Hans död har lämnat mig med sorg i hjärtat och en ledsamhet som känns utarmande och tung.

Vem var denna unga man som sågs springa till fara för att vilja hjälpa, stödja och avlasta sina medmänniskors svårigheter under pågående folkmord?

Annons:

Vi har sett honom trösta och glädja barn och kvinnor som har förlorat sina familjer. Omfamna män som förlorat allt de har jobbat för. Skänka tröst till äldre som förnedrats av israeliska soldater. Mata djur som drabbats av hunger och törst som följd av Israels svältkampanj.

Rapporter i arabiska medier informerar att Saleh omkom när han dokumenterade den omfattande förstörelsen av Sabra efter tillbakadragandet av israeliska styrkor från Gaza City. Han sägs ha blivit måltavla för och avrättats av Israelstödda kollaboratörer.

Han dog som han levde dessa två förtvivlade år, i sin pressjacka med mobilen i handen i dokumentation och som vittne till vår tids största brott mot mänskligheten.

“Gazawood” var en PR-kampanj från den israeliska militären, som syftade till att undergräva trovärdigheten hos journalister och misstänkliggöra deras rapportering om det pågående folkmordet i Gaza. Även vissa västerländska medier, däribland våra egna, har aktivt deltagit i att sprida vidare israeliska militärens kampanjer för att misskreditera palestinska journalister som Saleh. I början av folkmordet gick SVT Nyheter ut med ett inslag där man ifrågasatte Saleh och kallade honom “krisskådespelare”. Något som organisationen Reportrar utan gränser menar saknar belägg, samt har haft dödliga konsekvenser för palestinska journalister sedan offensiven mot Gaza i oktober 2023.

Vem var Saleh innan den 7 oktober 2023? Vilka drömmar utgjorde hans liv? Vad älskade han?

Vi får inte lov att humanisera fallna palestinska själar. Att göra det i en svensk och västerländsk kontext bryter mot den linje våra medier och myndigheter framhärdat dessa två år. Den offentliga linjen är att det pågår ett försvarskrig mot terrorister. Alla med samvete bör fråga sig: Har en ockupationsmakt verkligen rätt att använda våld i självförsvar mot den ursprungsbefolkning den själv förtrycker?

Saleh blev bara 28 år, men han hann beröra många med sina talanger och mångsidighet. På sociala medier sprids klipp där han spelar bordtennis med glädje, och där hans vackra och kraftfulla palestinska sånger hörs, sånger som samlade, uppmuntrade och skänkte hopp till unga människor mitt i det pågående folkmordet. Han var en koranrecitatör, en man som hade memorerat hela eller stora delar av koranen.

Jag kände mig tröstad varje gång han dök upp i mina feeds, mitt i förstörelsen och förtrycket kunde han finna en vers ur koranen som kändes som att det uppenbarats för den situationen. Hans vrede och ilska, inför världens passivitet för israeliska apartheidstatens masslakt, var både förkrossande och befriande.

Han hade miljontals följare från världens alla hörn och kanter, hade han varit en vit man skulle hans råa och ofiltrerade dokumentationer mitt ifrån en förintelsekampanj ha gett honom priser och utmärkelser från allt och alla. Men eftersom han var en palestinier som dokumenterade Israels brott med stöd av väst så förbises hans död med berått mod, eller så görs det ansatser till att svärta ned hans namn.

Saleh Amer Fouad Al-Jaafraawi förkroppsligade hopp och mod. Han var en son av sin tid, han gjorde det som tiden och hans samvete krävde av honom. Jag vill lyfta upp honom för hans ovärderliga insats som journalist, som medmänniska och som ung människa. Vi kommer aldrig glömma de som stod upp när hela världen stod förlamad. Vila i frid Saleh, ditt liv har lämnat ett avtryck som kommer kännas långt efter Palestinas befrielse.

Farton Hashi