För ett tag sedan intervjuades Bi Puranen, värderingsforskare och generalsekreterare för World Values Survey, i en söndagsintervju i Sveriges radio. Hon menar att vi i Sverige lider av ”snällism” och att vi har varit dåliga på att sätta gränser för oacceptabelt beteende i vårt fina och solidariska Sverige.
Idag vill jag skriva om dem som tyst bevittnar dåligt bemötande och trakasserier mot arbetskamrater utan att säga ifrån. Förövarna förtjänar självklart en egen diskussion men de som låter kränkningar fortgå är också en del av problemet.
I Sverige blir många dåligt bemötta på jobbet samtidigt som det ibland finns en uppfattning om att vissa anställda kan ta lite skit. Alla kan bli utsatta, men det finns grupper som det är enkelt att ge sig på: de som befinner sig längst ner i näringskedjan på arbetsplatsen, kritiska medarbetare eller fackliga företrädare. Och då menar jag inte att de kan bli utsatta av allmänheten, utan de blir det av arbetskamrater.
Mobbning börjar med att himla med ögonen
Mobbning börjar med att himla med ögonen, suckar och andras tystnad när någon talar. Det fortsätter med förlöjligande och förminskning av någon annan samt tystnad av andra. När exkludering och de direkta påhoppen kommer är det för sent. Då har det bildats en tystnadskultur som stöttar förövare och det gör det svårare för ledningen att upptäcka dåligt uppträdande.
Självklart har arbetsgivaren ett långtgående arbetsmiljöansvar på arbetsplatsen. Idag vill jag dock lämna över det individuella ansvaret till dig som väljer att tyst bevittna kränkningar. Vad gör att just du inte agerar när en arbetskamrat blir utsatt? Får du ett inslag av ”snällism” mot förövaren eller är du dålig på att sätta gränser för oacceptabelt beteende? Hur det än är måste vi alla agera.
Våldet i samhället är inte bara skjutningar
Det är aldrig enkelt att stoppa en aggression, att vara den första som agerar. Men det är modigt och det är rätt och det är ditt individuella ansvar och din skyldighet som arbetskamrat och som invånare i landet. I Sverige har du stöd i lagen för att ställa dig på den utsattas sida. Det är också ett etiskt val du gör. Genom att agera visar du vilket samhälle du vill ha och du blir också en förebild för dina yngre kollegor.
Våldet i samhället är inte bara skjutningar och hemtillverkade bomber. Kränkande särbehandling är också våld. Det är psykiskt och socialt våld på arbetsplatsen.
Jag utmanar dig till mod.
Alejandra Carrasco
