Ärvingebon Vanja Morgell har skrivit dikter på poeter.se i snart 19 år. Nu finns en av hennes dikter med i den nyutgivna fysiska jubileumsantologin Poesi 2.0.
Vanja hörde av sig till redaktionen redan i somras, men av olika anledningar har utgivningen av samlingen dröjt. Nu är den här och hon visar stolt upp ”sin” sida när jag hälsar på i hennes hem i Ärvinge. Det är hon, två katter och en son som övar på gitarr i bakgrunden hemma.
– Jag jobbar som specialpedagog på Tibble gymnasium, Campus Kista, i alla humanistiska ämnen, säger hon när vi väl satt oss ned i vardagsrumssoffan.
Det är i yrket hon märkt att intresset för poesi är stort bland unga Järvabor, men kanske inte för nätpoesi som hon sysslar med mest.
– Jag skriver på poeter.se, som är Sveriges största poesisida med 50 000 medlemmar. Det finns väldigt många som kan skriva där, säger hon om sajten som nu firar 20 år.
Det är jättetråkigt, det är en väldigt vit antologi
Hon har skrivit, kommenterat och ”hängt” där sedan 2006.
– Det finns till och med de som träffat sin partner där. Jag läste det i boken, det var någon som skrev det när de presenterade sig.
Sedan berättar hon om ”Skadan”, den dikt som hon fått med.
– Jag fick boken i lördags, väldigt försenad, den skulle ha kommit för ett år sedan.
I anslutning till dikten står det att den inspirerats av den franska filosofen Simone Weil.
– Det är också hon som jag gjort som docka där, säger hon och pekar mot en av bokhyllorna.
Där står en till docka föreställandes medborgarrättsikonen Rosa Parks. Båda lerfigurerna ställdes ut förra sommaren, på Husby gårds medlemsutställning.
– Men jag är mest för ord och språk, försäkrar hon.
Hon konstaterar dock att antologin Poesi 2.0 saknar fler röster från Järva.
– Det är jättetråkigt, det är en väldigt vit antologi.
Sajten ger ut en bok varje år, med olika teman, så hon menar att många fler lokala röster borde rymmas.
– Jag har varit med i fem antologier nu, konstaterar hon och visar stolt upp fler exempel på dikter hon fått med.
Bland annat på temat antirasism.
Kanske också nätpoesi – i stället för att gå in på Snapchat
Genom skrivandet har hon även lärt känna andra diktare, som senare visat sig skriva för samma nätforum.
– Vi läste på folkhögskola, politiskt skrivande, i Viskadalen. Sen upptäckte vi att båda skrev på poeter.se. Det är lite så att man träffar likasinnade i verkligheten, som skriver där. Sedan finns också chattfunktion där man kan kommentera varandras dikter, förklarar hon.
Förhoppningsvis lever sidan, med sina två miljoner publiceringar, många år till. Som svenskalärare i Järva tycker hon att fler unga skulle ha glädje av att skriva just nätpoesi. Under de år som hon bott här har hon hunnit träffa uppemot 1500 elever.
– Vi har ju Ortens bästa poet, det kanske inte är det enda forumet ungdomar behöver, utan kanske också nätpoesi – i stället för att gå in på Snapchat. Här får man tillgång till andra som läser och skriver, som är intresserade, man får fler läsningar än om man ger ut en samling själv.
Hon tycker inte att sociala medier räcker för att unga ska kunna uttrycka sina tankar fullt ut.
– Det finns en kreativitet som förtjänar att publiceras och läsas. Nu har jag bott i Järva sju-åtta år, och det känns som att det finns mycket fördomar. Hade det varit 20 Järvapoeter [i antologin] hade det varit mycket roligare. Man behöver höra de tankarna, det finns så många perspektiv. Jag hoppas att jag lyckats lyfta alla elever jag haft som är språkligt begåvade och som har så många djupa och fina, empatiska tankar, avslutar Vanja Morgell.
David Johansson
