Första gången jag var på Järvaveckan var sommaren 2017. Då som reporter för Direktpress. Det jag minns bäst var att det var fler journalister och poliser på Spånga IP än Järvabor, jag överdriver inte. Uppe i Tensta visste inte en människa vad som pågick några hundra meter därifrån.
Jag tog en bild på Gustaf Fridolin, MP, som stod omringad av media och civilklädda poliser, på en alldeles folktom plats av asfalt. Bilden sade allt. Men grundidén med Järvaveckan var vi många som gillade, att flytta ut rikspolitiken till orten. Därför fanns ambitioner att göra det bättre nästa gång.
Under första halvåret 2018 pågick ett intensivt arbete för att få med det lokala föreningslivet. Förberedande möten anordnades i Kista träff, i Tenstakyrkan och i Rinkeby Folkets Hus. En Järvavecka utan Järvabor blir bara ett spektakel, ett kommersiellt jippo som inte kan göra någon glad. Diskussionerna gick heta. En del ville bojkotta evenemanget, de kände sig både provocerade och oroliga eftersom SD skulle vara med. Andra menade att var det några som skulle känna sig oroliga för att komma ut till Järva, så var det väl just sverigedemokraterna.
Till slut samlades 35 lokala föreningar i ett stort tält
Järvaborna ville att lokala frågor, som rörde polisvåld och hopplösa hyresvärdar, rasism och ojämlikhet, skulle upp på den stora scenen. Dessutom ville de lokala föreningarna själva bestämma vilka som skulle delta i deras paneldebatter. Det kan tyckas en självklarhet, men stötte på oväntat hårt motstånd.
Till slut samlades 35 lokala föreningar i ett stort tält. De var ju valår även 2018, så mycket handlade om det kommande valet. I föreningarnas tält kunde folk skriva sina egna valaffischer, Rinkeby Folkets Hus hade med brädspel och godis till barnen och Den gulliga folkrörelsen sålde hembakade piroger. Det bästa var de kontakter som knöts. Folk som bott i åratal på varsin sida motorvägen träffades. Det fanns möjlighet att prata med varandra, och med lokala politiker och tjänstemän. Några seminarier blev som föreningarna ville och tältplatsen var gratis. Nyhetsbyrån Järva kom ut för första gången under Järvaveckans första dag.
Visst var det många som var där på betald arbetstid, och massor med poliser och ordningsvakter, men fler Järvabor hittade dit än tidigare. Det började likna den folkfest som många hoppades på. En folkfest under bevakning visserligen. På sporthallens tak satt beväpnade prickskyttar…
Publiken bestod till stor del av ditbussade sverigedemokrater
2018 vågade sig Jimmie Åkesson upp på stora scenen. Publiken bestod till stor del av ditbussade sverigedemokrater. Men där fanns också många andra, som alla unisont reste sig upp i protest när Åkesson började tala. En fredlig, men mycket tydlig, protest mot SD.
Under 2019 var inte förberedelsearbetet lika intensivt. Färre lokala föreningar var på plats, Förorten mot våld bojkottade hela veckan, men den här gången hade riktigt många hittat till Spånga IP. Enligt arrangörerna var det sammanlagt över 50.000 besökare det här året. Nyhetsbyrån Järva rapporterade därifrån varje dag och vi anordnade också ett seminarium där vi berättade om vår verksamhet. Jag hann bara med ett seminarium, förutom vårt eget. Det handlade om trygghet och polisvåld och var mycket intressant.
Alla partiledare var på plats, förutom Jimmie Åkesson, som skickade en ersättare.
Men efteråt kallade Somaliska Ungdomsförbundet i Sverige Järvaveckan för ”ett tondövt politiskt spektakel”. Jag skrev efteråt:
Politiskt jippo? Definitivt.
Kommersiellt? Verkligen.
Var det värt besväret? Absolut.
Många verkar ha orealistiska förväntningar på ett sådant här evenemang
Jag menade, att många verkar ha orealistiska förväntningar på ett sådant här evenemang, det blir vad man gör av det.
Sedan följde då två år av pandemi, 2020 ställdes hela arrangemanget in och Järvaveckan 2021 var helt digital. Det blev ett väl genomfört arrangemang, men mycket tveksamt hur många som tittar.
Så i år var det dags igen. Kaos inom organisationen. En av de högst ansvariga fick sparken, eller gick av sig själv, svårt att säga hur det gick till, två månader innan Järvaveckan drog igång. Lokala föreningar skulle få gratis tältplats, och plötsligt inte alls. Det var nya bud hela tiden, eller inga besked alls. När Järvaveckan drog igång märktes det. Antalet besökare var betydligt färre, även när vädret var fantastiskt, och bara enstaka lokala föreningar var med. På stora scenen talade alla partiledare, förutom Jimmie Åkesson, som denna gång inte ens skickade en ersättare. Under partiledartalen är det som regel mycket folk, många från de egna leden. Annars var programmet på stora scenen svajigt. Märkligt också att US Naval Orchestra var de som avslutade hela Järvaveckan.
Han vandrade runt som ett statsöverhuvud
En annan sak som kan helt punktera Järvaveckan är provokatörer som Rasmus Paludan. Många barn och vuxna ville inte gå ner till Spånga IP för att det var rädda för bråk. Paludan hade fått tillstånd att stå utanför Spånga IP, på parkeringsplatsen, och där stod han. Väldig få brydde sig om honom och inte ens medierna rapporterade. Men Paludan hade polisskydd, tydligen inte bara för de två timmar han fått mötestillstånd, utan dygnet runt. När han inte lyckades med sina provokationer på parkeringsplatsen, besökte han istället Järvaveckan varje dag. Han gick runt bland tälten och besökarna omringad av poliser och ordningsvakter. Vid ett tillfälle räknade man närmare 40 civilklädda poliser omkring honom. Han vandrade runt som ett statsöverhuvud, hade långt fler poliser till sitt förfogande än vad statsminister Magdalena Andersson hade vid sitt besök. Hur är det möjligt? Hur kan det vara tillåtet? Om varje rasist och fascist ska få förstöra sådana här evenemang, medelst polisskydd, då är det illa. Handlar det verkligen om yttrandefrihet?
Bara popcorn och karameller åt kidsen
Fortfarande är jag av uppfattningen att arrangemanget blir vad vi gör det till. Om civilsamhället tillåts delta. Om lokala föreningar ska betala tiotusentals kronor för en tältplats är det ingen som kommer. Om föreningarna inte får möjlighet att anordna debatter och seminarier om ämnen, som berör dem, och med människor de själva vill utse, blir det inget lokalt engagemang. Då blir det verkligen ett tondövt spektakel. Bara popcorn och karameller åt kidsen, stora organisationer, partier och företag som har betald personal som delar ut ballonger och väskor med reklam. Inget annat.
Kerstin Gustafsson Figueroa
