Stockholms politiker och Region Stockholm talar gärna om tillgänglighet, jämlikhet och allas rätt till kollektivtrafik. I strategidokument, pressmeddelanden och högtidstal upprepas löften om att personer med funktionsnedsättning ska kunna resa på lika villkor. Men i Rinkeby avslöjas dessa ord som tom retorik.
I Rinkeby har hissarna i tunnelbanan mot både Kungsträdgården och Hjulsta varit ur funktion i flera månader utan skyndsamma åtgärder, utan tydlig information och utan ansvarstagande.
Konsekvenserna är allvarliga. För rullstolsburna, äldre med rullator och personer med nedsatt rörlighet innebär detta i praktiken ett reseförbud. De kan inte ta sig till tågen, inte resa till Stockholms centrum, inte till Kungsträdgården och inte heller mot Hjulsta. Tunnelbanan, som är ryggraden i Stockholms kollektivtrafik, blir i Rinkeby ett system som exkluderar dem som behöver den mest.
När hissar står still i dagar är det ett problem. När de står still i månader är det ett politiskt val
När hissar står still i dagar är det ett problem. När de står still i månader är det ett politiskt val. Det signalerar tydligt vilka resenärer som prioriteras – och vilka som kan vänta, eller helt enkelt lämnas utanför.
Vi som bor i Rinkeby har tvingats ta ansvar som egentligen tillhör regionen. Vi har hjälpt äldre personer med rullator ner till plattformarna så att de ska hinna till sina läkarbesök, till Folktandvården eller till andra samhällsviktiga ärenden. Ett modernt välfärdssamhälle ska inte vara beroende av medborgares improviserade solidaritet för att grundläggande tillgänglighet ska fungera.
Problemet är dock större än trasiga hissar. Rinkeby har under decennier utsatts för en systematisk nedmontering av samhällsservice. Arbetsförmedlingen flyttades. Försäkringskassan försvann. Nordea stängde. Socialkontoret flyttades bort. Steg för steg har viktiga institutioner dragits undan från området, vilket försvårat vardagen för de boende och bidragit till ökad segregation.
Statliga och regionala institutioner hör hemma någon annanstans, men inte i Rinkeby
När Diskrimineringsombudsmannen en gång planerades att etableras i Rinkeby hade det varit ett viktigt och symboliskt steg i motsatt riktning. Det hade kunnat stärka integrationen, skapa arbetstillfällen och ge ett välbehövligt lyft åt det lokala näringslivet. Personal hade ätit lunch på restaurangerna, handlat i butikerna och bidragit till ett mer levande centrum. Men även detta stoppades efter protester från ansvariga politiker. Budskapet var tydligt: statliga och regionala institutioner hör hemma någon annanstans, men inte i Rinkeby.
Rinkeby är en del av Stockholm. Våra äldre, våra funktionsnedsatta och våra resenärer har samma rätt till fungerande kollektivtrafik som alla andra. Det är dags att Region Stockholm och trafikansvariga politiker slutar prata och börjar agera. Reparation av hissarna är inte en teknisk detalj. Det är ett test på om jämlikhet och tillgänglighet verkligen gäller i praktiken.
Tillgänglighet kan inte vara geografiskt villkorad. Den kan inte gälla vissa stadsdelar men inte andra.
Kahin Ahmed, medlem i Centerpartiet
