Fler och fler har utvisats på sistone och många av dem är barnfamiljer. De har alla byggt upp sina liv steg för steg och snart ska hela trappan plötsligt falla samman. Till en plats de tidigare flytt ifrån ska de dras tillbaka.
Migrationsverket tar hänsynslösa och hårda beslut, de tänker inte på individernas oro och att de snart kommer att förlora allt. Om vi inte agerar nu kommer fler liv förstöras!
Min moster är en av många som fallit offer för dessa beslut. Hon har bott i Sverige i sju år och kämpat för att lära sig språket för att sedan ta sig ut på arbetsmarknaden. För drygt tre år sedan fick hon diagnosen hypotyreos, en sköldkörtelsjukdom som hon senare behövde opereras för. Trots detta beslutade Migrationsverket att återkalla hennes permanenta uppehållstillstånd samtidigt som hennes man och barn fick behålla sina. Hon har överklagat men beslutet står fortfarande kvar. Om hon nu utvisas riskerar hon att stå utan behandling och utan den trygghet hon byggt upp. Alla behöver en mamma oavsett ålder men snart riskerar mina kusiner att förlora sin.
Varför glöms barnkonventionen bort?
Det är en sak att bli nekad asyl men att man återtar ens permanenta uppehållstillstånd är en annan smärta. Det är som om någon du litade på och gick till för tröst plötsligt skar dig i ryggen. De flesta av dessa individer har kämpat mycket för sig själva, sin familj men även samhället. Har Sverige råd att utvisa sådana engagerande och ambitiösa människor? Svaret är självklart nej.
Jag har läst artiklar som nämner situationer där även barn utvisas. I svenska skolor lärs det ut om Barnkonventionen där artikel 3 säger “Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa”. Men varför glöms barnkonventionen bort? Man verkar tänka sig att utländska barn inte förtjänar dessa rättigheter.
Ett exempel är inslaget Sedas familj utvisas efter 15 år i Sverige i Sveriges Radio. Efter 15 år i Sverige ska Seda och hennes familj utvisas till Armenien, trots att hennes tre söner är födda och uppväxta här. Migrationsverket menar att barnens grundläggande behov kan tillgodoses i Armenien, men Seda anser att det vore bäst för barnen att stanna i Sverige, där de har sina rötter och sitt liv.
Det är dags att göra våra röster hörda
Jag ser hellre att tusentals kriminella utvisas, än att en skötsam får lämna. Jag tycker att det är ironiskt att personer som begår brott ibland får låga straff medan dessa individer utvisas utan tydlig anledning. Det verkar som om regeringen vill utmåla en bild av att alla invandrare är “dåliga” genom att utvisa de goda invandrarna och hålla kvar de kriminella. Den höga utvisningstakten måste minska och detta kan bara uppfyllas om vi kämpar tillsammans som samhälle. Det är dags att göra våra röster hörda för att skydda de drabbade och vårt samhälles framtid!
Najma Ahmed, elev på Järva Gymnasium
