Reactor och Ole-Jörgen Persson

När stadsdelsnämndens ordförande i Rinkeby-Kista, Ole-Jörgen Persson, i samråd med den borgerliga majoriteten, beslutade att stänga all öppen fritidsverksamhet med mycket kort varsel, var det uppenbart för alla som arbetar med unga, att det skulle leda till förödande konsekvenser. 

Nedstängningen av de lokala verksamheterna ägde rum samtidigt som det pågick flera allvarliga konflikter och en mycket aktiv rekrytering till kriminella grupper bland unga, i lokala miljöer.

Under samma period var behovet av att komma från hemmet särskilt stort hos många unga, mot bakgrund de begränsningar som covid inneburit. Behovet av öppna fritidsverksamheter är störst bland unga som av olika anledningar har svårt att vara hemma, eller saknar andra fritidsalternativ.

Annons:

Konsekvensen av att verksamheter stängdes ner blev att unga förpassades till offentliga miljöer, där destruktiva grupperingar väntade med öppna armar.

Vi var många som försökte göra våra röster hörda för att beslutet om nedstängning skulle stoppas.

Det civila samhället bemöttes med paternalism och likgiltighet från lokala politiker och makthavare

Som många gånger tidigare, bemöttes företrädare för det civila samhället och flera offentliga verksamheter, med paternalism och likgiltighet, från lokala politiker och makthavare.

Vi har lätt att fördöma vuxna som utsätter unga för våld i hemmet eller begår andra handlingar som utgör ett hot mot deras hälsa och utveckling.

Samtidigt förväntar man sig att vi ska acceptera att beslutsfattare med ansvar för att tillvarata unga människors intressen och behov, tvingar unga att lämna en organiserad fritidsverksamhet och förpassar dem till en mycket riskfylld och otrygg miljö, där mord och upprepade skjutningar äger rum.

Vi som arbetar med unga förklarar för unga i som befinner sig i riskzon, vad det kriminella livet gör med förmågan att känna empati. Men hur vi ska förklara den brist på empati lokala makthavare och beslutsfattare uppvisar.

Vi vill att vuxna människor ska visa kurage och handlingskraft när någon blir utsatt för ett brott i offentliga miljöer. Frågan är hur ska vi agera när makthavare tar beslut som utgör ett direkt hot mot unga människors liv och hälsa?

Säg mig var du bor, så ska jag säga vad du är värd!

Situationen på Järva kan enkelt beskrivas som att ”de som har makt och inflytande, saknar engagemang och empati, samtidigt som de som är engagerade och bryr sig, saknar makt och inflytande”.

Göteborgs stad tillsätter en haverikommission för att utreda varför ingen hörsammade den misstänkte polismördarens mammas rop på hjälp. På Järva har 30 unga och unga vuxna mördats i olika konflikter under loppet av några år. Trots detta är det inte någon som tagit initiativ till en haveriutredning. Säg mig var du bor, så ska jag säga vad du är värd!

Anders Cardell
Print Friendly, PDF & Email