Försommarvärme med flera grader över 20-strecket hindrade inte besökarna från att spendera dagen inomhus på på bokfestivalens första dag. Under ett par samtal på lördagseftermiddagen fick till exempel språket som motståndskraft och utopier ta plats.
Inne i Rinkebyskolans aula var det fullsatt när en av den kurdiska litteraturens stora romanförfattare, Bachtyar Ali, gjorde sitt första Järvabesök. Han samtalade med den svensk-kurdiske föfattaren Zhiwar Rashid under temat “Språket är folkets vapen”. Samtalet tolkades av Bryar Rashid och beskrev bland annat hur Bachtyar Ali hittat till just magisk realism som litterärt uttryck, om han valde det eller om det valde honom?
– I början av mitt skrivande levde vi kurder under misär och krig, då mycket ologiska saker händer. Då behövde jag leta fram en metod som gjorde det möjligt att skriva. För det andra är jag uppvuxen med kurdiska myter och berättelser, som också är fyllda med magisk realism, sade Bachtyar Ali.
En av de författare inom genren som han själv läste var Gabriel García Márquez.
Bachtyar Ali har hittills skrivit ett fyrtiotal verk – en del poesi och essäer, samt tolv romaner – som översatts till bland annat persiska, arabiska, tyska, italienska och franska. Många av handlingarna utspelar sig i Kurdistan fastän han sedan länge själv bor i Tyskland.
2017 tilldelades Bachtyar Ali som första författare på ett icke-europeiskt språk Nelly Sachs-priset. Han fick under samtalet frågor om hans skrivande påverkats av de nya målgrupperna.
– Första översättningen var på persiska. Då skapades viss medvetenhet och osäkerhet vilka som ska läsa böckerna. Jag försöker att inte påverkas av den rädslan.
Moderatorn Zhiwar Rashid, flitig läsare av Alis böcker, hade en fråga han länge velat ställa till honom:
– Huvudkaraktärerna i dina romaner är män. Vad betyder kvinnan i ditt skrivande, vilken roll har kvinnan?
– Det är inte säkert att det är till fördel för kvinnan om många karaktärer är kvinnor, reserverade Ali sig.
– Och vår kurdiska historia är präglad av patriarkatet. Jag har däremot många berättelser där kvinnor har starka karaktärer, fortsatte han.
Som exempel tog Bachtyar Ali boken The Last Pomegranate Tree där kvinnorna gör “sådant som männen inte kan göra”.
Utopigenren handlar om “vad vi längtar efter”
En stund senare, vid 17-tiden, pågick en rad andra samtal i Folkets Hus. I Bredby/Sörby-salen gavs fantasin en speciell plats i och med Utopiklubben. Klubben är en studiecirkel hos ABF Stockholm som funnits sedan januari i år och som setts ungefär en gång per månad för att diskutera utifrån läsning av verk i utopigenren. Utopier kan beskrivas som “vad vi längtar efter”.
Mellan träffarna läser de olika böcker och mot slutet av träffarna brukar de ha en övning för att väcka tankar om egna utopier. Cirkelledaren Andrea Jacobsson sade att det kan vara bra att reflektera kring varför vi ska föreställa oss ett annat samhälle och vad vi vill istället?
Även publiken involverades i att rita sin egen utopi under samtalets gång. Nedan följer några lästips från Utopiklubbens egen lista.
Utopiklubbens läslista:
Sunnanäng – Astrid Lindgren
Den hemliga trädgården – Frances Hodgson Burnett
Utopia – Thomas More (boken sägs vara ursprunget till själva genren)
Kvinnoland – Charlotte Perkins Gilman
The Faggots and their Friends Between Revolutions – Larry Mitchell & Ned Asta
Andra vägar – Jeff Noon m.fl.
Everything for Everyone – M.E O’Brien och Emma Abdelhadi
David Johansson
