När lokalföreningar från hela landet samlades till årsmöte för Somaliska riksförbundet i Sverige den 28 mars i Akalla deltog riksdagsledamöter från Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Förväntningarna var höga, men mötet blev ännu ett exempel på tom retorik.
En central besvikelse bland deltagarna var avsaknaden av transparens. Många förväntade sig att få ta del av årsrapporten för 2025 och få en tydlig redovisning av verksamheten. Har organisationen faktiskt försvarat somalier i Sverige, en av de mest utsatta grupperna i samhället? Hur har man bemött det hat och den diskriminering som kommer från olika håll – inte minst från politiska krafter kopplade till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna?
Svar uteblev.
Utöver årsmötet hölls en politisk panel om migrationsfrågor och utvisningar av unga. I panelen deltog Martin Ådahl, ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet, Annika Hirvonen migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, Lawen Redar integrationspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, samt Karin Rågsjö från Vänsterpartiet. Samtliga riktade skarp kritik mot den migrationspolitik som drivs av regeringen med stöd av Sverigedemokraterna.
Kritiken handlade om verkliga konsekvenser: unga mellan 18 och 20 år som vuxit upp i Sverige men ändå tvångsutvisas, i vissa fall till länder präglade av konflikt. Samtidigt hävdar regeringen att det är kriminella som ska utvisas. Paneldeltagarna menade att verkligheten visar något annat: att det ofta är skötsamma individer och familjer som arbetar, betalar skatt och är en del av samhället som drabbas.
Men frågorna stannar inte där. Vad har Somaliska riksförbundet i Sverige gjort när Benjamin Dousa och Johan Forssell, med stöd av regeringen, ingick avtal där omkring 100 miljoner kronor betalades till den somaliska regeringen med koppling till premiärminister Hamza Abdi Barres kansli?
Vad har förbundet gjort när uppgifter pekar på att somaliska ambassaden utfärdat dokument som underlättar tvångsutvisningar av somalier i Sverige?
Var fanns reaktionen? Var fanns mobiliseringen? Var fanns försvaret av de drabbade?
Det krävs en organisation som vågar agera och stå upp för sitt folk
Om dessa uppgifter stämmer rör det sig om allvarliga frågor som berör både mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Just därför krävs det en organisation som vågar agera, granska och stå upp för sitt folk, inte en som förblir tyst.
Från publiken kom också frågan om de politiska partierna är beredda att samarbeta för att förändra den nuvarande högerextrema politiken. Svaret pekade mot en viss vilja till samarbete i viktiga sakfrågor.
Men utan civilsamhällets tryck riskerar även dessa ambitioner att stanna vid ord. Och där återvänder vi till kärnan: när somaliska ungdomar utvisas och familjer splittras, när människor sitter i Migrationsverkets förvar i ovisshet, då räcker det inte med möten, tal eller symbolik.
Ett riksförbund som säger sig företräda en utsatt grupp måste stå längst fram i kampen och utmana orättvisor, kräva ansvar och försvara människors rättigheter i praktiken.
För i slutändan handlar det inte om ord. Det handlar om ansvar och ansvar kräver handling.
Kahin Ahmed
