Med den takt som journalister dödas i Gaza av den israeliska armén kommer det snart inte finnas någon kvar som kan hålla oss informerade. Det är budskapet i en global kampanj som sprids idag den 1 september på initiativ av International Federation of Journalists (IFJ), Reporters sans frontières (RSF) och Avaaz. Det är också ett faktum.
För en vecka sedan mördades sex journalister i Gaza under en och samma dag. Fem av dem blev offer för den ondskefulla attacken mot Nasser-sjukhuset i Khan Younis i södra Gaza som dödade minst 21 personer. Ondskefull därför att den israeliska militären först bombade en gång och sedan, när hjälparbetare och journalister just anlänt till sjukhuset, bombade de det en gång till. Ondskefull också för att sjukhus aldrig kan vara rättfärdiga militära mål. Och ondskefull för att det finns ett syfte med att tysta dem som rapporterar och det finns ett syfte med att utplåna dem som hjälper skadade och sjuka. Det syftet är folkmord.
Journalister är inte militära mål
Snart två år har gått sedan den 7 oktober 2023, sedan dess har Israel dödat minst 270 journalister, varav de allra flesta palestinier. Israel tillåter inte några utländska journalister att komma in i Gaza, men även journalister i Libanon, Syrien och Iran har blivit måltavlor och dödats i israeliska attacker. Ett stort antal journalister har också skadats, bland dem Sveriges Radios medarbetare Baraa Lafi som överlevde attacken mot Nasser-sjukhuset och kunde vittna om det som hände.
Journalister är inte militära mål, lika lite som skolbarn är det. Ändå tillåter världsledarna genom sin tystnad det sionistiska utrotningsprojektet. Paradoxalt nog bär också journalister i Sverige, och andra delar av det som min vän från Gaza kallar ”den fria världen”, ansvar för en del av den här mördande passiviteten.
Folkmord föregås och möjliggörs av polarisering mellan olika befolkningsgrupper och avhumanisering av de som anses icke önskvärda. Det finns väl belagda strukturer som visar de steg som leder fram till de avsiktliga och systematiska handlingar som betecknas som genocid.
Svenska journalister är i allra högsta grad medskyldiga
Den svenska nyhetsrapporteringen om Gaza – och även Västbanken – har till övervägande del varit så bristfällig, så vinklad och rent ut sagt usel att den knappt är värd namnet. Uttalanden från israeliska militärens presstalespersoner presenteras i stort sett genomgående som sanningar, medan palestinska journalister och ögonvittnen ifrågasätts och misstänkliggörs. Bristen på historisk kontext och en till synes total arrogans och/eller okunskap om internationell rätt i rapporteringen leder den oinsatte till att tro att “den terrorstämplade organisationen Hamas” ansvarar för all död och allt lidande i hela regionen.
Men inte heller mediernas misslyckande började den 7 oktober. Svenska journalister är i allra högsta grad medskyldiga till porträtteringen av palestinier, araber och muslimer som gjort dem medialt osörjbara. Utan decennier av svenska redaktioners svartmålning av förortens invånare, okritiska anammande av rasistiska politikers språkbruk och frånvaro av representation hade svenska mediekonsumenter haft en annan syn på de palestinier som nu slaktas inför våra ögon.
Hatet mot araber och muslimer är så normaliserat och integrerat i det allt mer öppet rasistiska Sverige att ett ställningstagande mot massmord på civila framställs som en extremistisk handling. Därför pågår nu en debatt angående det journalistupprop som sprids i elfte timmen. Ståndpunkten att palestinska journalister har rätt att göra sitt arbete utan att bli dödade är tydligen så radikal att den lett till restriktioner för några av de undertecknande journalisterna.
Ställ mördarna till svars
Det är inte svårt för mig som jobbar på en lokaltidning att välja att skriva om någonting annat än Palestina, men jag vaknar varje morgon och undrar vilka av journalisterna som jag följer i Gaza som fortfarande är vid liv. Och det är folket i Palestina jag tänker på medan jag gör i ordning min frukost. All tystnad är ansvarslös och gör en indirekt medskyldig. Även om den är ett resultat av vanmakt inför all sorg och smärta.
Det finns två ord på arabiska som hjälper mig när jag greppar efter det ofattbara. Sabr som betyder ”tålamod” och sumud som fångar hela den palestinska själen. Sumud betyder “orubblighet” eller “ståndaktighet”, men med en tyngd som inte går att återge på svenska. Sörj inte de mördade palestinska journalisterna. Ställ mördarna till svars.
Anna Nygård
Nyhetsbyrån Järva hörsammar uppmaningen från IFJ, RSF och Avaaz och delar därför följande text i sociala medier: “At the rate journalists are being killed in Gaza by the Israeli army, there will soon be no one left to keep you informed.” #ProtectJournalistsInGaza #letreportersintogaza
Har du palestinska rötter och bor i Järva? Skriv till oss på redaktionen@nyhetsbyranjarva.se, din historia och dina tankar är viktiga.
