För någon vecka sedan kom snön till Stockholm och i morgonrusningen dagen därpå kom konsekvenserna av den. Kaoset i trafiken var inte oväntat. Däremot blev de problem man som resenär på busslinje 179 upplever till vardags desto påtagligare.
Vid hållplatsen Rinkeby centrum blev trycket av människor så hårt att barn klämdes mellan människor och stolpar. Om folk som stod vid dörrarna hoppade av för att låta barnvagnar komma av och på bussen så riskerade de att inte komma ombord igen. En mamma med barnvagn kom inte av bussen på sin hållplats och jag pressades ofrivilligt mot en okänd mans skrev.
Sättet SL hanterar busslinje 179 är uppenbart ojämlikt
Alltför många gånger har jag i frustration satt mig ned och börjat skriva på texter som skulle ha blivit till insändare. Ämnena har rört allt från SL:s aggressiva kundvärdar till barnvagnar som har vält i hårda svängar.
Även denna text höll på att förbli just en idé, men så läste jag artikeln ”Var är bussen?”, som lyfter ytterligare ett problem, nämligen bristen på information när bussarna plötsligt inte trafikerar Rinkeby centrums hållplats. Det blev droppen och jag behövde få ur mig att sättet SL hanterar busslinje 179 är uppenbart ojämlikt, beroende på var i staden den befinner sig.
Det trafikkaos som hela Stockholm upplevde är Järvabors vardag
Problemen med trängsel uppkom inte på grund av snön, problemen blev bara mer uppenbara. Klagomålen kring buss 179 är återkommande och jag är medveten om att förslag på lösningar har tagits upp förr. Det trafikkaos som hela Stockholm upplevde på måndagen efter den första snön är Järvabors vardag.
Allt jag kan säga är att jag är övertygad om att det ska behöva ske en trafikolycka för att förändring ska ske. Lösningen är inte svårare än att SL måste börja hantera busslinje 179 med samma hänsyn och service som de behandlar en busslinje i Stockholms innerstad.
Daniela Hedström
