Omkring 80 personer samlades tidigare i veckan på Tensta Träff för att prata om simkunnighet, vattenkompetens och vattenskräck. Flera deltagare berättade hur den egna rädslan för djupt vatten också begränsar barnens möjligheter.
Redan innan jag hann gå in på Tensta Träff blev jag stoppad av en kvinna på gatan. Hon såg att jag representerade Svenska Livräddningssällskapet (SLS) och frågade vad vi gjorde i området. Jag berättade om projektet Ett Sverige Fritt Från Drunkning och om informationsträffen som skulle hållas för vårdnadshavare i samarbete med Järvas Gemensamma Krafter. Kvinnan berättade att hon tillsammans med andra kvinnor hade nattvandrat i Tensta och Hjulsta under flera års tid för att öka tryggheten. De hade också sökt finansiering för en simskola för kvinnor. Jag lovade att undersöka vilka möjligheter som finns. Jag hade inte ens hunnit gå in i lokalen och redan fått en påminnelse om hur stort behovet är.
Jag deltog på träffen som projektledare på SLS. Inne i lokalen väntade omkring 80 personer, både kvinnor och män. Många av dem hade kommit för att höra mer om simskolorna som nyligen startat i Tensta simhall och Husby simhall.
Vad händer om era barn hamnar i öppet vatten?
SLS finansierar simskolorna – som riktar sig till kvinnor, barn och ungdomar – genom flera olika finansieringskällor. Intresset har varit stort och grupperna är nu fulla.
Järvas Gemensamma Krafters ordförande Tayib Abdullahi inledde träffen på scen med att berätta om föreningens resa. Han beskrev utmaningarna att få tillgång till tider i simhallarna och hur de stegvis har arbetat för att öka simkunnigheten i Järva. Tack vare finansieringen har fler fått möjlighet att delta.
När det var min tur att tala inledde jag med en fråga:
– Vad händer om era barn hamnar i öppet vatten? Kan de rädda sig själva eller hjälpa någon annan i djupt vatten?
Från att ha varit ett högt surr i rummet blev det tyst, allvaret infann sig.
Jag berättade om skillnaden mellan att simma i en bassäng och att befinna sig i öppet vatten. I en sjö eller i havet kan vattnet vara kallt, mörkt och oförutsägbart. Det kan finnas vågor, strömmar och plötsliga djup.
Unga med icke-svenskt ursprung har sju gånger högre risk att drunkna
Flera deltagare räckte upp händerna.
– Jag är rädd för vatten, sade en person.
Flera personer berättade om vattenfobi, att de var rädda även i bassängen. För dem blir steget till öppet vatten ännu längre.
När jag frågade vilka hinder som finns i vardagen berättade en kvinna att hon inte kan simma och undviker därför att gå nära vatten med sina barn. Om något skulle hända dem skulle hon inte kunna ingripa. Hennes bristande simkunnighet begränsar inte bara hennes egen frihet. När tillgången till simskola saknas stannar rädslan kvar, både hos de vuxna och hos barnen.
Enligt en studie från Rättsmedicinalverket har personer mellan 10 och 19 år med icke-svenskt ursprung sju gånger högre risk att drunkna än jämnåriga med svenskt ursprung.
Låg simkunnighet hänger samman med ojämlika förutsättningar
Det är en av anledningarna till att SLS kartlägger den faktiska simkunnigheten bland elever i socioekonomiskt utsatta områden. Kartläggningen sker genom praktiska simtester och genom samtal med elever, skolpersonal och vårdnadshavare.
Låg simkunnighet kan inte betraktas som ett isolerat problem, den hänger samman med ojämlika förutsättningar. Familjens ekonomi, arbetstider, avstånd till simhallen, brist på information och rädsla för vatten kan avgöra vilka som får möjlighet att lära sig simma.
Simkunnighet handlar dessutom om mer än säkerhet. Det är också en fråga om frihet. Många stränder och badplatser är kostnadsfria, men den som inte kan simma kan ändå inte använda dem på samma villkor. Bad, båtliv, paddling och andra delar av det svenska friluftslivet blir mindre tillgängliga.
När vi pratade om simkunnighet som frihet reste sig en kvinna i publiken.
Jag och mina barn har kämpat i flera år
– Jag vill i tacksamhet berätta för er att jag officiellt är simkunnig. Jag och mina barn har kämpat i flera år och jag är så glad för att dessa simskolor finns. Nu när jag har blivit simkunnig ska jag gå vidare och lära mig simteknik. Så tack för det. Publiken svarade med varma applåder. Glädjen och stoltheten i rummet gick inte att ta miste på.
Hennes berättelse visade att tillgång till simundervisning kan betyda trygghet och säkerhet men också självständighet och möjligheten att delta i “självklara” aktiviteter.
Vårdnadshavarna är en del av lösningen, inte problemet. Det är de som känner barnen och vet vilka hinder som finns. Därför räcker det inte att enbart mäta simkunnigheten i siffror.
Vi ska prata med målgruppen, inte om målgruppen. Det är först då vi kan ta fram åtgärder som faktiskt landar rätt. Om tillgången till simundervisning ska bli mer jämlik måste de människor som berörs få vara med och utforma lösningarna.
Efter föreläsningen fortsatte samtalen under minglet. Flera deltagare kom fram och berättade om sin egen och sina barns rädsla, om praktiska hinder och om svårigheten att hitta tillgänglig simundervisning.
Aida Hussein, projektledare Svenska Livräddningssällskapet
Bilder: Nanna von Essen
