MAYA MÖTTE UPP mig i Husby utanför teatern och vi tog en promenad tillsammans över Järvafältet hem mot Tensta. Solen var stark den här dagen och det var varmt på riktigt.
Våren var här och Maya hade solglasögon. Men vägen över fältet var farlig för jag snubbla ständigt på gräset och fucka mina sneakers. Drog av mig hoodien och höll den i samma hand som manuset. Vägen var kort men jävligt lång. Vi gick så pass långt att vi kom till de grå höghusen i kanten av Tensta. Såhär mycket träning hade jag inte fått sen jag läste manuset två gånger för en timme sen. Jag hade babblat hela vägen därifrån som en snorunge som gick på godis.
”Asså jag är så stolt över dig!” sa Maya.
”Nu kan jag säga upp mig!” sa jag spralligt.
Maya stanna i steget. Oj vad hade jag sagt? Borde jag ha kvar lagret som livlina, var det så hon tänkte? Maya tog av sig solglasögonen, oh shit det skulle komma nåt allvarligt nu. Allt var stilla. Barnen vid parkourparken hängde upp och ner.
”Jag tycker du ska göra det”, sa hon.
”Jobba kvar på lagret?”
Teaterjobbet var på tre månader, längre än så palla jag inte tänka
Hon log. ”Säga upp dig såklart! Hur ska du annars göra din show? Asså det här kommer kräva hela ditt fokus nu.”
Hon hade helt rätt ju! Teaterjobbet var på tre månader, längre än så palla jag inte tänka. Vi kom fram till tuggspoten i centrum och grabbarna syntes inte till. Perfekt, jag sjönk ner på bänken och vila benen. Gav Maya mobilen och sa att hon kunde ringa min chef. Maya tyckte att jag skulle ringa honom själv. Trodde hon att jag inte ville ringa honom? För jag ville gärna! Men Maya hade en mycket bättre röst för obehagliga samtal. Den var len som honung och perfekt för bad news. Medan jag fingra på manuset ringde Maya chefen och med fejkad snubbröst tog hon åt sig äran för mina framgångar. Maya berätta att hon, Sharmarke, hade fått jobb som skådespelare och därför tyvärr inte kunde jobba kvar på lagret. Jag hade lagt upp det mycket mer blygsamt. FUCK YOU JAG ÄR KÄNDIS! Efter samtalet kände jag mig stekhet och gjorde high five med Maya, men fick genast kramp i armen när jag titta ut över vägen ut mot gårdarna.
Neeej vad cringe! Jag skämdes ihjäl
Där kom Galab och Warre! Neeej vad cringe! Jag skämdes ihjäl. Jag var mitt i teaterauran och hade inte ens berättat för grabbarna om kontraktet. Och Galab alltså, den senaste tiden hade han börjat kalla mig ”tofflan”, och nu satt jag bredvid guzzen som hade orsakat smeknamnet. Vad tänkte de om henne? Skulle de lalla sönder med mig? Säga att hon hade söta kinder och kalla henne Chipmunk? Hur mår Chipmunk? Har du matat marsvinet? Jag bad till gud att de inte skulle hitta fel på Maya.
Galabs blick gick från bänken, till Maya och tillbaka till bänken. Han såg arg ut men ändå road? De gick fram till oss och nicka, sen satte de sig bredvid mig precis samtidigt. Båda sträckte ut benen på precis samma sätt så att det såg ut som att de hade övat in rörelsen tillsammans. Jag förklara för Maya att grabbarna var mina vänner, och hon titta nyfiket på dem.
Galab drog manuset från min hand innan jag ens hunnit reagera. ”Vad är det här, är det förundersökningen mannen?”
Nu såg hon hur stor påverkan grabbarna hade på mig
Ey shit jag var busted. Nu kändes det ännu mer cringe. Galab hade tagit fast mig med Maya OCH manuset. Galab bläddra och såg cok förvirrad ut. Det enda brottet han skulle hitta där var olovlig identitetsanvändning. Jag hade utgett mig för att vara nån jag inte var. Nu titta Maya kritiskt på mig. What the fuck? Minen i hennes ansikte sa ”asså har du inte berättat om teatern?” Fan, jag var avslöjad även för henne. Nu såg hon hur stor påverkan grabbarna hade på mig. Jag kände mig trapped mellan två världar. Hur skulle jag förhålla mig till båda samtidigt? Galab var förvirrad, Maya var förvirrad, men den som var mest förvirrad av alla var jag. Jag kände mig så vilsen och vimsig. Svettades men kunde inte ta av mig fler tröjor utan att bli naken. Jag hade kämpat in i det längsta för att de här två världarna inte skulle collide. Nu hade det hänt.
Maya gav mig sitt pedagogiska leende och jag fatta såklart vad hon tänkte. Berätta allt kompis, vad väntar du på? Det var en now or never-aura. Jag hade redan blivit avslöjad med att sitta och chilla med Maya mitt i centrum. Jag kunde lika gärna gå all in och avslöja resten. Det snurra i magen.
”Nej, det är teater”, sa jag.
Jag hade kunnat säga stand up men det var mycket roligare att säga teater. Jag märkte på Warres tystnad att teater inte var godkänt. Konstigt nog kändes det ändå skönt att ha det sagt. Hemligheten hade ramlat ut från garderoben och låg framför grabbarnas fötter.
‘Är du seriös, ska du göra piruetter bror?’
”Är du seriös, ska du göra piruetter bror?” skrek Galab med största garvet.
Det var ett helt manus med ord, varifrån hämta han piruett? Warre höjde ögonbrynen och spotta på marken. Walla jag skulle dra med Galab på den här.
”Jaaa piruett bror! Magdans också! Det var ju du som tipsa teatern om mig, du får följa med!”
”Ey jag drev med dig mannen och du nappa!” garva Galab. ”Jag visste det, du ska dansa för skolbarn, jalla du kommer förstöra våra barn!”
”Och du kan sjunga, vi gör det här tillsammans.” Jag börja sjunga hans hit med målbrottsröst och han boxa mig, men inte så hårt som jag trott.
”Håll käften mannen!” garva han helt chill.
De här olika människorna var mitt liv ju
Maya och Warre titta på varandra. De hade att göra med varsin knäppgök. Det måste varit en sån lättnad för Warre, nu fanns det en till människa som kunde bevittna oss tjafsa.
Jag skämdes inte ens, varken över Maya eller grabbarna. De här olika människorna var mitt liv ju.
Medan Maya berätta om showen för grabbarna fick jag ett mess från regissören. Jag skulle fotograferas imorgon för affischen. Därefter kom flera alarmerande ord efter varandra. Spridning. Reklam. Räckvidd. Publicitet. Det räcker bre! Jag hade nog med känslor inför fotograferingen. Jag blev inte så värst bra på bild. I bästa fall såg jag ut som en snorunge som hade fastnat med tungan på en iskall lyktstolpe. Och nu ville hon att jag skulle tänka på spridning? Jag kunde absolut tänka på spridning. Så liten som möjligt tack. Jag bad till gud att affischen inte skulle nå Hakeem.
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är skriven av Seluah Alsaati, berättelsen baserad på Sharmarke Elmis liv och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
