DET DOFTA LAMMGRYTA och kryddiga smaker. Hakeem var uppe i varv och skämta med morsan. Morsan drog av locket från kastrullen. Bredvid dem stod jag, med den stora matlådan i handen och med en ännu större klump i halsen.
Om det var vilket annat jobb som helst hade jag inte behövt berätta för familjen, men det här var en pjäs som skulle spelas offentligt, de skulle få reda på det oavsett. Det fick inte komma fram på nåt annat sätt än att jag sa det. Jag visste knappt själv vad jag hade tackat ja till. Hade ingen erfarenhet av branschen, allt jag sa till familjen kunde bita mig i arslet. Visste bara att regissören ville att jag skulle blotta mitt liv och att jag var en snubbe som var i jävligt stort behov av upplevelsen. Och pengarna.
Morsan titta på mig med sina snälla varma ögon när jag droppa att jag skulle berätta en grej. Jag fick ont i hjärtat. Hoppades hon på att jag skulle göra comeback som lärarstudent? Jag ville att hon skulle fortsätta tro det för att ge henne ro i själen.
‘Jag ska börja ett nytt jobb’, sa jag. ‘Det är som teater.’
Det blev tyst i köket
Eller hoppades hon rentav på giftermål? Jag hade äntligen berättat för morsan om Maya. Nu visste hon att det fanns en söt flicka som jag träffa ibland, som sjöng och plugga till sjuksköterska. Morsan hade blivit glad, både för min skull och för sin egen. Det fanns en tjej där ute som såg hopp och framtid i hennes son.
”Jag ska börja ett nytt jobb”, sa jag. ”Det är som teater.”
Det blev tyst i köket. Hakeem hade stått där som en glad knegare som bara skulle ta matlådan och förbereda sig inför arbetspasset. Jag såg hur hela hans kropp ryckte till. Precis när de trodde att allt gick bra hade jag fått anfall igen.
”Teater?” upprepa han.
”Inte teater, som teater!”
Jag visste inte vad jag skulle säga, det var numera en så vanlig grej att jag behövde förklara mig. Minst en gång i månaden kom jag ut till familjen och sa nåt dumt. Morsan visste inte vad teater var, jag försökte förklara det i form av manus. Jag tror till och med att jag droppa termen komisk monolog.
”Mono-vadå?” sa Hakeem.
”Monolog”, sa jag. ”Känner du till Shakespeare?”
”Vad kan du om Shakespeare mannen?” Hakeem lät irriterad och road på samma gång.
”Ey vad menar du?” svara jag förolämpat. ”Har du inte hört talas om Hamlet? Han som blev mördad av sin bror, av sin egen bror!”
Hon ville veta hur det här påverka jobbet på lagret
Morsan såg ängslig ut, hota jag just Hakeem till livet? Hon ville veta hur det här påverka jobbet på lagret. Det påverka jobbet i form av att jag skulle lämna. Jag förklara att jag skulle jobba med teater istället.
”Vad hände med lagerjobbet? Blev du av med det?” fråga Hakeem och jag skaka på huvudet. ”Så du väljer själv att lämna? Har du tänkt på morsans hjärta? Eller ska jag skriva det i ditt manus för att du ska komma ihåg?”
Varför hade han den här stressen? Jag hade fått chansen att göra nåt jag ville och som jag dessutom fick betalt för. Om nåt borde det sänka morsans puls. Jag kände mig dum över att hela tiden behöva förklara mig för dem.
”Så fort jag får kontraktet kan jag ju säga upp mig, jag har fått ett nytt jobb?” Walla vad var det känsliga här?
Morsan förstod inte vad jag hade sagt och vände sig till sin äldsta son för att få en förklaring. Hakeem berätta att jag skulle lämna ett tryggt jobb för att vara med på ett teaterkollo. Vad var det för en människa? En riktig millennial som ville hålla på med skämt och aldrig smutsa ner sig.
‘Snälla gör inte såhär mot dig själv’, vädja mamma
”Hur länge har du det nya jobbet då?” fråga brorsan.
Jag svettades och svara så tyst jag kunde. ”Jag vet inte.”
Hakeem tappa hakan. ”Ska du kasta bort ett guldläge för jag vet inte?”
”Snälla gör inte såhär mot dig själv”, vädja mamma.
”Det är exakt det här jag menar hooyo, ta han bara till Somalia en gång för alla!”
Jag kände mig diskriminerad i matkön. Jag ville inte dras ner av deras oro och tänkte på Maya. Hon var den enda som hade blivit glad för nyheten. Hon blev så glad av att se mig glad. Om nåt ville hon pusha mig till att göra det. Vi hade bestämt att vi skulle leva hur vi själva ville. Vi sket i andra, men samtidigt gjorde vi inte det. Det var som att gå på äggskal. Jag var förvirrad så jag messa Maya, förklara vad som hänt och avsluta med frågan:
Är det här en fuck you situation?
Ja det är en fuck you situation, svara hon direkt. Hon hade min rygg!
Okej skit i dem då, kör!
Hakeem sucka, sjönk ner på stolen och tog en banan till lammgrytan. ”Tänk noga innan du tar beslutet bara”, sa han trött och han lät så gammal plötsligt.
Jag lova att tänka på det. Men det var bara skådespel, beslutet var redan taget, fuck you!
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är skriven av Seluah Alsaati, berättelsen baserad på Sharmarke Elmis liv och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
