JAG OCH MAYA tog fram pasta, köttfärs och riven ost. Maya slog på en TikTok-video med ett recept på krämig pasta som hade blivit viralt. I videon hördes en tjej med amerikansk brytning. I have seen this spaghetti all over my page so I finally tried it and it was so good! Jag rörde om bland det röda köttet med gaffel. Det var en perfekt sysselsättning för en förvirrad snubbe. Ångan värmde ansiktet.
Jag hade varit hemma hos morsan ett helt dygn innan jag kom hit. Jag hade masserat henne, hjälpt till med medicinerna och handlat mat. Sen palla jag inte mer. Kände mig instängd och tyngd av ångest. Mitt bankkonto var tomt som en sambousa utan kött. Var det rätt beslut att inte åka på rush med grabbarna? Galab hade ringt mig flera gånger. Vad skulle jag svara? Morsan har ont i ryggen. Han skulle inte fatta allvaret. Eller skulle han?
”Vad är det?” fråga Maya.
Vad ville hon? Hade jag missat nästa steg i receptet?
”Ska jag lägga i vitlökspulver?” fråga jag.
”Nej asså, vad tänker du på?”
Jag hade ingen lust att snacka. Maya behövde inte veta hur nära jag hade varit att hoppa på rushen. Familjen hade redan förlorat hoppet om mig. Jag ville bespara Maya från samma öde. Kan du fortsätta tro på mig är du snäll?
‘Du tänker på nåt och det är inte kryddor’
”Jag tänker på vilken krydda vi ska lägga i”, svara jag.
”Asså jag ser ju att det är nåt. Du tänker på nåt och det är inte kryddor.”
Hon hade helt rätt ju. Men laga vi inte mat nu? Var inte nästa steg i receptet peppar? Jag satte på videon igen. Then we can start working on our pasta. Maya stängde av direkt. Aide vi skulle gå hungriga idag då.
”Asså vad har hänt? ”
”Jag är bara trött på att inte ha jobb.”
Oj, vad var det där för blick hon gav mig? Inte direkt hostile, men inte heller varm och gullig. Var hon också trött på att jag inte hade jobb? Tyckte hon att jag borde ha stannat på universitetet? Hon hällde pastan i en skål, kasta i vatten och slängde in allt i micron. Koka hon precis pasta i micron?
”Asså vet du vad du borde göra?” sa Maya. ”Istället för att bara skicka ditt CV till arbetsgivarna borde du ringa och presentera dig själv.”
Var hon tokig den här tjejen? Jag hade ingen bra erfarenhet av såna samtal. En gång när jag hade pratat med en arbetsgivare och skulle be om hans mail för att skicka mitt CV, råka jag säga ”Ge mig ditt CV mannen!” Jag leta ändå upp numret till nåt lager i Haninge som jag hade sökt jobb hos och som ännu inte mailat och tackat nej. Maya tog ut pastan från micron och hällde på köttfärs samtidigt som hon gav mig uppmuntrande ord om att ringa. Med skakiga fingrar tryckte jag på den gröna knappen.
Jag slängde över luren till Maya
”Hallå”, sa en mansröst i telefonen.
Var det lagerchefen? Ey shit vad skulle jag säga?! Jag slängde över luren till Maya. Hon tog emot den som ett proffs och svara helt iskallt:
”Hej, det här är Sharmarke.”
Jag stod bredvid under hela samtalet som en hypeman och svettades och hade panik. Försökte förstå om chefen var positiv eller negativ, om det var rätt timing eller om han var irriterad? Jag gjorde alla de här grimaserna i bakgrunden för att signalera vad Maya skulle säga. När hon fick frågan om personnummer studsa jag fram och viska det i hennes öra. När hon fick frågan om mailadress studsa jag fram igen och viska den också. Det var för stressigt. Sen sluta samtalet. Chefen sa att han skulle höra av sig om det blev nån öppning. Jag hade sprungit en extra mil men var tillbaka vid startlinjen.
Galab ringde igen, shit. Jag ville svara men våga jag? Maya cutta smöret med en kniv och la det i kastrullen. Det var farligt att ta samtalet framför henne. Galab fick ut en sida av mig som jag var bekväm i men skämdes för att visa för folk. Han kunde få mig att dö av garv och säga dumma saker som var roliga för mig, men Maya hade tänkt vad fan är det här? Dessutom skulle samtalet kunna avslöja mitt nästan-återfall.
Jag lät signalerna gå men Galab ringde igen. Jag kunde tänka mig att han var sur för att jag inte dök upp igår. Men han var min närmaste vän och det var fult att ducka honom såhär länge. Jag gick in på toa och slog på kranen. Ljudet av rinnande vatten gjorde mig kissnödig men jag svara ändå.
”Din fitta! Varför kom du inte igår?” sa Galab.
Oh shit, here we go. ”Familjen.”
Jag svär det fanns ingen som Galab
”Va? Och varför svarar du inte? Det är det här jag menar, svara din lur mannen!”
Fan, det här skulle bli en lång diskussion. ”Förlåt.”
”Mannen fuck din förlåt, idag vi ska klubba då!”
Va? Klubba? Jag var fortfarande på min vakt. Hur kunde han skifta såhär snabbt? Medan jag satt här helt dramatisk och var ängslig för att ha sårat en vän, ringde den här idioten och sa du ska ut med mig. Jag svär det fanns ingen som Galab.
”Vi ska klubba idag annars du är inte min bror!” sa Galab.
Fan, jag hade en hel Maya att tänka på. ”Bror jag kan inte.”
”KOLLA DIN IDIOT, DU ÄR INGEN BRA VÄN!”
Jag garva för mig själv. ”Förlåt bror jag swishar dig för snus och cola då.”
Trots Galabs dumheter dog jag för honom.
Galab gick till klubben utan mig och jag käka med Maya och drog hem för att sova.
På morgonen ringde Galab igen, men från avdelning fem på Södersjukhuset. Jag fick en klump i magen, kändes som pastan igår svällde i mig. Vad fan hade hänt?
Sharre är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong och ett avsnitt publiceras varannan dag. Boken är baserad på Sharmarke Elmis liv, skriven av Seluah Alsaati och utgiven på Bonnier Carlsen.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
