OBS! På grund av ett misstag publicerades avsnitt 17 i följetongen för två dagar sedan, direkt efter kapitel 15. Redaktionen ber hemskt mycket om ursäkt för detta. Avsnitt 16 kommer här och 17 återpubliceras inom kort igen.
JAG SATT PÅ soffan hos Maya i Rågsved med datorn i knät. Efter alla mail jag skickat senaste veckorna hade jag äntligen blivit kallad till ett jobb och fått en länk till en hemsida där intervjun skulle hållas. Fett svettigt, men jag hade en bra känsla av det här, skulle trivas bra med att montera ihop bildörrar.
Jag var så pass förberedd att jag hade en mörkblå skjorta som jag till och med strukit. Intervjun skulle bli lallish. Jag skulle inte behöva skämmas längre för att jag hade hoppat av skolan eller att jag inte drog in para! Kneg i Märsta? Mannen kör! Min manhood var on lock.
Maya satt bredvid med mobilen i handen och sjöng för sig själv. Hon hade satt på en låt med Tyla och sjöng med genom att följa låttexten på Spotify. Maya sjöng alltid samma låt flera gånger men det störde inte mig, hennes röst var sjuk och passa för bra till afrobeatet.
Var vi ihop? Svär jag hade ingen aning
Maya bodde hos sin moster som jobba på annan ort och sällan var hemma. Första gången jag kom hit kändes det skämmigt men mostern visa sig vara fett skön. Hon var okej med att jag var här så länge jag inte sov över. Jag hade varit här flera gånger. Jag hade börjat hänga med Maya typ varje lucka hon inte var i plugget. Var vi ihop? Svär jag hade ingen aning, men vi trivdes och det var i alla fall bättre än att bli häcklad av Hakeem hemma hos morsan.
Jag hade inte berättat om Maya för familjen. Det var för tidigt. De var så vana vid att jag var ute, så för dem var ingen skillnad om jag chilla här eller tugga med grabbarna. Däremot hade jag berättat för Galab och Warre, men jag tona ner snacket för att slippa frågor och kommentarer. För dem var Maya mest en skön guzz att döda tid med.
Lägenheten var full av olika dofter. Det var inte den här matiga lukten som morsan hade hemma, utan en skum blommig doft typ. Det var en söt liten tvåa med en blommönstrad matta och ett glasbord där Maya hade lagt sina laddare och böcker. Från soffan såg man både diskbänken, kylskåpet och Mayas säng som var bäddad. I hallen stod skorna i en sån oreda huller om buller. Varken Maya eller mostern skulle kunna få en rak linje på hundra år ens om de försökte. Varje gång jag kom hit ställde jag mina sneakers så prydligt jag kunde bredvid deras.
Skulle jag ljuga för Maya?
”Får jag låna din anteckningsbok?” Maya sträckte sig efter den blåa boken på bordet och jag bröt nästan ryggen när jag kastade mig fram och tog den innan henne.
Maya sänkte armarna. ”Vad är det?”
Skulle jag ljuga för Maya? Säga att jag bara fick kramp i ryggen. Men jag kunde inte ljuga för henne. ”Jag har skrivit några skämt bara i den.”
Hon titta på mig. ”What the fuck, sen när börja du skriva ner dina skämt?”
”Varför tror du jag har den här med mig ens? Skriva tentor eller?” Det var perfekt att loggan var kvar, Lärarnas Riksförbund, de som såg mig skriva på tunnelbanan skulle tro att jag var professor.
”Asså va! Jag vill höra, läs!” sa hon direkt. Jag blev så lättad att hon inte dissa mig. Abow, skulle jag läsa? Neeej, det här var personliga grejer. Privat. CLASSIFIED.
”Snälla kan du inte berätta vad skämten handlar om ens?”
Jag blev så fucking glad av att se henne ha hopp om mig
”Ey, inga gratisgig!”
”Men kör på scen då, asså jag vill veta vad som står i den där boken!”
Jag blev så fucking glad av att se henne ha hopp om mig. Jag behövde det, speciellt efter att ha bannat skolan. Jag kunde göra bort mig hundra gånger om och hon skulle ändå dra tillbaka mig upp. Hon hade rätt ju, jag sov på mig själv!
Jag fick ett mess och tog fram mobilen. En länk från Galab.
Ey kolla den här guzzen
Shit, kunde han chilla? Men Maya hade redan sjunkit in i låtarna igen, aight, det var safe att öppna länken. Jag fick upp en bild på en guzz som tog en selfie framför spegeln. Huvudet var på sne, ena benet var framför det andra och jeansen var slitna vid knät. Galab ville dra in mig i grabbsnacket och få mig att ratea den här guzzen. Hon är skön. Hon är skön. Hon är också skön. Det var så snacket gick mellan oss grabbar. Vissa guzzar hypa man och vissa inte, de var inte i linje med illusionen vi skapat.
Tyvärr bror hon är över din liga, svara jag.
Håll käften mannen
Jag försökte fokusera på fotbollen men guzzarna fortsatte poppa upp
Maya såg så gullig ut när hon var fokuserad och blunda för att få rätt toner i sången. Jag kunde se mig själv chilla med henne varje dag. Vad skulle grabbarna säga om henne? Sociala medier hade knullat mig och grabbarna, vi satt bara och jämförde tjejer. Hon skulle vara si och hon skulle vara så. Jag glömde helt bort vem jag själv var. Jag var såhär tanig och åt ingen mellis, och jag ville ha en modell? Min bror hade sagt åt mig att kolla hans Instagram och sen kolla min Instagram. När han kolla sin Instagram dök det bara upp fotbollsspelare, när jag kolla min dök det upp guzzar som posera framför spegeln i badrummet. Min bror sa att jag inte skulle kolla på det utan kolla vidare på fotboll och andra grejer som dök upp i min feed. Inom en vecka skulle guzzarna försvinna från min feed. Jag försökte fokusera på fotbollen men guzzarna fortsatte poppa upp.
Klockan ticka och det var snart dags för intervjun. Jag klicka in på hemsidan och kände pulsen gå upp men försökte lugna mig. Det här var lallish, bara en grej att bocka av. Efter det här skulle jag gå raka vägen till brorsan och säga att jag var en fullvärdig familjemedlem.
Sista frågan dök upp på skärmen, förekommer du i polisens register?
Jag hade redan läst på hemsidan och visste att man skulle svara in i datorns kamera. Svaren spelades in direkt och man hade 15 sekunder på sig att svara på varje fråga. Okej, dags att börja intervjun. Jag klicka på start och första frågan dök upp på skärmen, vilka var mina tre bästa egenskaper? Det hade jag redan övat in: snabb, stark och rolig. Next! Vid sidan av skärmen var det en blå termometer som ticka uppåt ju fler frågor jag svara på. Jag svara på alla frågor galant. Jag växte under intervjun och fick pondus. Nu hade termometern nästan nått taket av skärmen, khalas, då var vi klara va? Magen kurra, vad var jag mest sugen på, Donken eller BK? Sista frågan dök upp på skärmen, förekommer du i polisens register? Det var en uppercut och väckte all trauma på sekunden. Det var ett knegarjobb, inte sköta kärnvapenkoder? Jag brann. Om jag svara ja kunde de få vilken bild som helst av mig, kriminell, rattfyllerist eller en snubbe som kom berusad till jobbet och körde trucken i hyllorna så att alla spikar ramla ner. Om jag svara nej och de kolla upp det skulle jag vara körd. Abow tiden!
”Jag vill bara säga att…”, sa jag men inspelningen stängdes av och tiden var ute. Hela rummet blev stelt. Jag zonade ut, stirra in i skärmen, öppna upp skjortan som ströp mig.
Det som fanns i registret skulle inte gå bort förrän om fem år
Maya börja diska, hon hade inte sett frågan men verka fatta att det hade gått snett. Jag kolla bort och la blod på 115 andra sidan av hjärnan för att tänka på annat. Framför mig hade jag ett glasbord med en liten vas med pyttesmå vita vårblommor som Maya hade plockat ute. Man kunde se att det var jag som hade placerat glaset där, på kanten av bordet i linje med böckerna och de printade fotografierna. Inte förrän nu la jag märke till att soffan var grå och att persiennerna hängde snett. Lägenheten krympte över mig.
Det som fanns i registret skulle inte gå bort förrän om fem år. Alltså var det nåt jag inte styrde, men nåt som ändå påverka mig. Hur bra jag än var, hur mycket jag än ville hjälpa morsan, hur mycket jag än ville spread my wings fanns belastningen där och fortsatte jaga mig. Alla ställen skulle hänvisa till prick prick prick.
Maya som hade stått mittemot med kroppen riktad mot diskbänken torka av tallrikarna och satte sig bredvid mig. Inte ens hon som var världens mest motiverande människa visste vad hon skulle säga.
”Hur gick det?” fråga hon.
”Bra!” svara jag.
”Asså Sharre det är ingen fara, skiter det sig kommer alltid nya chanser.”
”Va jaaa, lallish! Jag behöver inte det där jobbet, du vet att de kallar bilfabriken i Märsta för tramadolfabriken? Jag hade bara börjat tradda om jag börja där, och jag vill inte börja tradda.”
Maya titta på mig som en shuno som hade brutits ner
”Okej. Hur känns det?”
Var vi inte redan klara med det här? Hon hade blivit personlig och ville ha känslor. Nu behövde jag gå tillbaka till intervjun, tänka ett varv till och komma tillbaka med mina innersta tankar. Men då skulle hon tycka att jag tänkte för länge vilket tydde på att jag hade nåt att dölja.
”Va neeej, jag ser bara fördelar med det här! Walla det är för mycket Volvobilar där, jag gillar inte Volvo! Och de har klubbor som man ska sitta och banka med, de där klubborna kan studsa mot metallen och BOM komma tillbaka och slå ut dina tänder!”
Maya såg inte alls imponerad ut. ”Varför skämtar du bort det här?”
”Vad menar du? Tror du inte jag behöver mina tänder för stand up?!”
Maya titta på mig som en shuno som hade brutits ner. En shuno som bara hade tre strikes kvar och skulle dra fram en kalashnikov från väskan och skrika FUCK THE STAT! Jag hade redan sagt till henne att jag inte var sån.
Jag mådde bra. Det här var bara en komisk sketch i sig. Maya såg ledsen ut, som att det var hon som hade gått back. Jag blev förvirrad, var det jag eller hon som hade fuckat upp och fanns i registret? Hon prata med mig som att jag var en liten bää. Jag palla inte säga att jag inte var bää, det var hon som var bää!
Istället fråga jag om vi kunde äta korvstroganoff och kolla på film.
Sharre är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varannan dag. Boken är baserad på Sharmarke Elmis liv, skriven av Seluah Alsaati och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
