”JAG VISSTE ATT du skulle hoppa av, du hoppar av allting!”
Hakeem drog frustrerat handen över huvudet. Köket hemma hos morsan var litet. Jag satt instängd i ett hörn mittemot henne, brorsan och tre stora växter. Om jag ville fly behövde jag ta vägen förbi spisen. Det kom ånga från den lilla kastrullen, morsan koka te med örter. För att komma förbi behövde jag ha ögonkontakt med båda. Jag var trapped.
Dagen efter redovisningen hade jag åkt till universitetet med ångest. Men när jag mötte strömmen av studenter vände jag hem igen. Såg fler fördelar med att ligga i sängen. Jag var done och logga ut från plugget mentalt men våga inte säga nåt till familjen.
Under veckan som gått hade jag på olika sätt försökt pitcha in till familjen att jag inte palla skolan. Jag hade till och med föreslagit att jag kunde plugga yrkesutbildning för att rikta hypen åt annat håll. Men familjen var övertygad om att plugget skulle lösa sig.
Walla det skulle inte lösa sig.
Hakeem hade inget cute face och jag kunde inte komma förbi honom
Morsan var en så liten och gullig människa att jag kunde komma undan genom att flörta med henne. Hakeem hade inget cute face och jag kunde inte komma förbi honom, han ville ha löften. Han prata med mig som att det var ett polisförhör.
”Förklara för mig din avhoppare, jag försöker förstå din hjärna. Du har precis börjat skolan och nu vill du sluta?”
”Jag känner mig inte bekväm i skolan”, sa jag.
”Be-bekväm?” sa Hakeem förvånat. ”Ser du morsan vad han säger? Vet du ens vad bekväm är?”
Morsan tog sig för ryggen och grimasera. Det gjorde ont även när hon satt. Brorsan gav en blick till mig som betydde att jag skulle massera morsan. Han var den som alltid massera morsan, mina händer hade levt som prinsessor. Jag kunde inte hjälpa till med hjärtat men kunde i alla fall göra nåt. Jag massera morsans rygg och det var som att trycka på en vägg av tegelsten. Ey om jag hade fått det här hade jag bölat, det hade gjort så ont. Men morsan klaga aldrig med ett ord, hon var bra på att dölja smärtan.
Morsan försökte vända ansiktet bakåt och titta på mig efter hopp
”Om det inte är bekvämt i skolan hooyo kan du byta klassrum”, sa morsan.
Morsan försökte vända ansiktet bakåt och titta på mig efter hopp. Jag fick ont i hjärtat. Hon skulle fan inte hitta nåt hopp i mig. Jag var en jättehopplös shuno, ett sånt misslyckat projekt med allt jag försökte. Jag hade floppat mina drömmar. Nu också morsans drömmar. Hon skulle aldrig bli stolt över mig. Hade jag verkligen trott att jag skulle klara plugget? Att jag skulle klara mig bättre än Galab och Warre? Vem hade jag försökt lura? Det var fett skämmigt bara. Jag tryckte på morsans stela rygg. Vad skulle jag göra med mitt liv?
”Om du vill ha ett jobb som ger dig pengar behöver du plugga”, sa Hakeem.
När morsan snacka blev jag mjuk, när min bror prata blev jag aggressiv igen. Jag behövde punktera diskussionen:
”Vad säger du om jag tjänar pengar på nåt enkelt och snabbt?”
Hakeem fick en skeptisk blick. ”Som vad?”
”Beckna!”
Alla måste kämpa, säg nån som inte har kämpat
Min bror tog ett djup andetag. ”Plugga och du blir garanterad ett riktigt jobb.”
”Jag blir garanterat hjärndöd också.”
”Även hjärndöda människor kan plugga.”
”Jag vill inte.”
”Ser du hoyoo, det är han som inte VILL göra det här! Alla måste kämpa, säg nån som inte har kämpat. Det är du som väljer vad du ska ha för mindset!”
Kunde han lugna sig? Morsan skulle få hjärtklappning.
”Okej, du vill inte plugga?” fortsatte Hakeem med mörk blick, jag såg att nåt skit var på gång. ”Då ska du jobba, din avhoppare! Ser det ut som din morsa kan jobba? Nej, din morsa kan inte jobba. Du ska hitta jobb nu mannen! Har vi en patient i huset eller två?” Han var ett stenhuvud.
Jag brann. ”Jag vet att morsan inte kan jobba.”
Morsan hade suttit där tyst och lyssnat på oss bara. Nu log hon ledset mot mig
”Ah, så du vet? Du tror att du vet allt va? Vet du att morsan inte får pengar från Försäkringskassan längre då?”
Jag sluta massera. Morsan hade suttit där tyst och lyssnat på oss bara. Nu log hon ledset mot mig. Ilskan rann ur mig, jag kände mig så dum och vände mig mot Hakeem.
”Varför får hon inte pengar?” fråga jag.
”Hur ska jag veta mannen, de tycker inte att hon är sjuk! De tycker hon ska jobba!”
Jag titta på morsans förstörda rygg. Och de sa att hon inte var sjuk? Hon kunde fan inte jobba med betongryggen. Morsan bruka ta med Hakeem till de formella rummen där hon behövde bevisa hur sjuk hon var och böna och be om ersättning. Varför behandla de henne såhär? Hon hade ingen utbildning så man hade alltid lallat sönder med henne. Hon fick fett lite betalt. Hon jobba så hårt på kvällarna och de utnyttja sönder henne. Brorsan hade bett morsan om att inte jobba men hon hade ändå tagit sig till hemtjänsten dag efter dag. Det borde inte ha gått såhär långt. Hon borde inte ha jobbat överhuvudtaget. Jag borde varit där för henne från första början.
Men jag behövde steppa upp, walla jag behövde
Jag hade slut på ord, allvaret sjönk in. Det var tyst i det lilla köket. Det ånga fortfarande från kastrullen, örterna måste vara mixade by now. Hakeem var alltså den enda som drog in pengar till familjen nu. Abow, jag koppla varför han var en sån tjurgubbe. Hans önskan var bara att se mig plugga eller jobba lika hårt som han. Ey shit, jag behövde sluta vara en sån dum skitunge då. Jag var en fullvuxen man, det var inte hållbart. Men jag kände mig så hjälplös, vad kunde jag göra? Morsan såg så trött ut och jag fatta varför. Hon behövde förlita sig på sina ungar, och det var det värsta hon kunde tänka sig.
Det var inte som att jag garva direkt. Men jag behövde steppa upp, walla jag behövde. Låt det vara att jag fick äta brödsmulor varje dag om det krävdes. Ge mig bara en chans! Skulle jag städa huset? Det kunde jag klara av. Handla mat? Det kunde jag också. Massera morsan? Hakeem också om det behövdes! Jag kunde brösta allt. Varför inte skärpa mig och skaffa ett jobb då? Om jag verkligen ville var det inget som kunde stoppa mig. Jag kunde tjäna miljoner! Jag skulle bli en ögontjänare hemma för att få jobb. Jag skulle gå på tårna och ha datorn uppe. Om det fanns ett städjobb i Umeå jag skulle åka dit och göra det. Lallish, jag har den!
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och ett nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är baserad på Sharmarke Elmis liv, skriven av Seluah Alsaati och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
