JAG SATT TYST som en soldat i klassrummet på universitetet dagen efter. Väggarna var kritvita och påminde om ett mentalsjukhus. Läraren prata om pedagogik samtidigt som hon fingra på en svart liten sten som hängde från halsbandet och såg ut som pipas.
Snacket var inte så värst pedagogiskt och jag kämpa för att hänga med. Tankarna gled till stand up-kvällen dagen innan. Garvet från publiken gick på repeat i skallen. Det var en sån sjuk känsla. Jag hade kokat där på plats men nu kunde jag inte släppa det. Till och med folk som aldrig hade lämnat Tensta kunde relatera till skämten. Jag höll mobilen under bordet och skrev till Maya.
Sho vad händer?
Läraren vifta med en grön bok och tog mig tillbaka till klassrummet. Vi behövde läsa boken inför våra muntliga presentationer nästa vecka. Var det inte en annan bok nyss? Jag hade ju den här boken, den gula! Behövde vi den gröna också? Jag svalde och påmindes om listan på böcker vi hade fått i början av terminen. Listan var så tjock att den var en hel bok i sig. Läraren dela in klassen i grupper som skulle jobba tillsammans. Det blev huller om buller när vi bytte platser.
På en månad hade jag inte blivit buddie med nån
Jag hade försökt göra mig ett namn för att alla i klassen skulle digga mig. Du kunde inte vara en cool ensam thug på universitetet. Du behövde slicka ass för att ha det bra. Men på en månad hade jag inte blivit buddie med nån. De flesta var typiska skolsmarta människor med genuina akademiska ambitioner. Medan de tänkte på tentorna fundera jag på vad de tänkte om mig, och försökte att inte se skum ut.
Min grupp satte sig vid kanten av klassrummet. Jag drog in magen och höll andan för att få plats. En av snubbarna i gruppen var blatte och hette Murre. Han hade Ralph Lauren-skjorta och en tvärskum dialekt från Norrland, varje sekund för honom i storstaden var wow. Jag borde haft ett övertag, jag var fan född här på Stockholms universitet! Eller åtminstone en bit härifrån. Men jag märkte på snacket att han antingen hade fotografiskt minne eller jävligt bra studieteknik. Han var en sån snubbe som på familjeträffen skröt om hur det gick med studierna.
Allt jag sa skulle vara fel. Allt jag kände skulle vara fel
Bredvid Murre satt en ganska snygg tjej med blont hår och rosa kofta. Hon drog av plasten från en brun macka. Det vällde ut sallad och gurka från kanterna. Det närmaste sallad jag kommit var odlingen vid kolonilotten där jag blev träffad av kulan. Jag förstod att jag inte kunde vara mig själv med de här människorna. Allt jag sa skulle vara fel. Allt jag kände skulle vara fel.
I mitt huvud hade jag också ett värre problem att lösa. Jag kunde inte bara säga ”Ey ge mig boken bre, jag ska fota sidorna!”. Det skulle inte spela nån roll hur mycket jag än försökte säga att jag kom från Spånga och inte Tensta, de skulle ändå se mig som ett gatubarn. Jag behövde vara smartare än så. Satt vi inte alla i samma båt? Behövde vi inte alla boken? Vi kunde köpa den tillsammans och dela. Det var de knapparna jag skulle trycka på. Jag vänta på den perfekta timingen att hoppa in i diskussionen. Nicka och smila med jämna mellanrum för att visa att jag hängde med. De såg väl att jag var en av dem nu? Åka släde i Norrland, I love it! Efter en stund tystna samtalet, abow det här var min chans!
”Har alla boken?” fråga jag.
Blickarna vändes mot mig. Upptäckte de precis att jag satt här?
Guzzen med mackan som hette Alexia höjde ena ögonbrynet. ”Vilken bok?”
”Den gröna boken”, sa jag.
”Ja, jag har den!” sa Alexia.
Okay en person hade redan boken, inga problem. Vi andra kunde gå ihop och köpa den!
”Jag har också”, sa en annan kille i vår grupp.
Inga problem, det fanns en hel person kvar! Han skulle bli min buddie! Murre från Norrland med det fotografiska minnet, han hade säkert inte den gröna boken. Murre plocka upp den gröna boken och la den på bordet. Fucking hell, varför hade han också boken! Vad skulle jag göra?
Alexia drog ut en skiva gurka från mackan och stoppa den i munnen. ”Du då, har du boken?”
Jag var bokstavligen pressad mot en vägg
Jag hade 0.1 sekunder på mig att svara, annars var jag ute ur leken. Alla blickar riktades mot mig igen. Jag var bokstavligen pressad mot en vägg. Pannan blev varm och ju längre tiden gick, ju bättre förväntades svaret vara. Det var 50-50 mellan ja och nej. Ja-nej, ja-nej, ja-nej. Men ärlighet varar längst. Jag öppna munnen för att säga nej men just då drog Alexia handen genom håret.
”Jaaa bre, jag har boken!” Shit.
”Har du?” fråga Alexia.
”Va? Jaaa, jag har alla böcker för hela terminen! Hela listan!” Neeej, varför sa jag det?
”Toppen! Då fotar jag av dina sidor till nästa kurs!” sa Alexia och blinka mot mig.
Jag fick hjärtstopp. Gruppen gick vidare och fortsatte diskutera temat för redovisningen. Jag satt vid samma bord men det var som att jag titta på dem från långt avstånd. Vad gjorde jag här? Kände mig som en riktig imposter. Var inte lektionen slut snart? Skulle nån märka om jag smög ut på toa? Jag logga ut från snacket och titta ut genom fönstret.
Galab höjde ljudet på Fifa till högsta volym
Dagen efter satt jag hemma med den gula boken som jag hade sen tidigare. Galab och Warre satt på varsin sida om mig i den fyrkantiga soffan. Båda hade PS4-kontroller i händerna och stirra på TV-skärmen. Galab höjde ljudet på Fifa till högsta volym. Allas fötter lukta skit. Kexchoklad, grillchips och snus låg kors och tvärs på bordet bredvid en laguppställning av öppnade läskburkar. Morsan var i sitt rum och skulle få fnatt när hon såg kaoset.
”Vem ska du vara bror?” fråga Galab.
Warre klicka sig fram mellan lagens olika loggor. De swisha förbi mot bakgrunden av den gröna gräsmattan med vita linjer. Manchester, Arsenal, PSG… Warre stanna vid en logga med gul ring och en röd krona på toppen.
”Real Madrid, let’s go”, sa Warre.
”Re-real?” stamma Galab. ”Jag vill inte spela mot Real bre, ni har bokstavligen alla spelare!”
Galab kände att han skulle torska innan de ens hade börjat. Det var känsligt, pengar stod på spel. Den som torska skulle betala vinnaren. Vanligtvis bruka vi bara köra om kebabrulle, men Galab hade envisats med att köra om pengar. Jag hade mina misstankar om vad Galab behövde pengarna till. Hans farsa hade börjat tappa hår på grund av skulderna. Men det var riskabelt för Galab att spela om pengar. Det kunde sluta med att även han blev skuldsatt.
Jag blev så stressad och utmattad att jag inte kunde läsa ett skit
Jag var en neutral part och satt i mitten mellan de stridande sidorna. Ju mer känslor och viftande armar som kom från deras håll, ju tightare blev det för mig. Jag blev plattare för varje minut. På det försökte jag ord för ord läsa om vilken grek som kommit på det bästa sättet att prata med barn. Jag stamma fram meningar och såg ord förvandlas till nåt annat. Så fort jag kände oro blev det kortslutning i hjärnan.
Jag blev så stressad och utmattad att jag inte kunde läsa ett skit. Titta på grabbarnas turnering för att glömma bort läsningen. Jag glömde bort det så pass bra att det gick flera matcher. Tankarna gled, hade morsan tappat hoppet om mig, hon kom inte ens ut och skällde på oss?
Vad skulle jag förlora om jag inte läste klart utbildningen? Varför våga jag inte följa mina drömmar? Vad var ens mina drömmar, försökte jag bara göra Hakeem nöjd? Eller var jag en småpojke med leksaksmikrofon i handen som drömde om att bli stjärna? Hur fan förväntades jag välja liv när jag knappt fick plats i soffan.
Jag kolla mobilen om den gröna boken fanns online men den fanns bara som fysisk. Såklart. Det vred sig i magen, boken kosta en förmögenhet. What the fuck, även de begagnade böckerna kosta fett mycket. Och det var kö på boken i biblioteket. Hur många fler gatubarn fanns det där ute som inte hade para? Jag hade inte mycket pengar på kontot och då hade månaden bara börjat. Vart hade allt försvunnit? Jag googla på ”how to get free books” utan framgång. Av alla de här piratsidorna, hade verkligen ingen vår kurslitteratur?
Galab ställde sig upp. ”MANNEN VAD GÖR DU? Du fuskar varje gång bre! Vi börjar om matchen!” sa Galab.
”Bram bete dig”, sa Warre irriterat. ”Lak sätt dig.”
”OCH LÅTA DIG FUSKA?! DIN KUKSUGARE MANNEN! Jag behöver de här pengarna!”
”För vad?” sa Warre. Abow, visste inte Warre om problemet med Kronofogden?
Galab satte sig med en suck. ”Ingenting bror.”
Vadå ingenting! Det var farligt med skulder till Kronofogden. Det blev bara värre och värre för varje dag man inte betala. Hans farsa kunde råka fett illa ut. Men Galab verka inte vilja tappa ansiktet framför Warre.
Ey shit, jag behövde göra nåt. Jag fick en idé! Hakeem hade inte gillat den, men ändå.
Jag vände mig till Galab. ”Ey lämna den där tjurgubben! Jag spelar mot dig istället!”
Det enda jag kunde betala med var mina sista CSN-pengar
”Håll käften mannen, har du ens para?” fråga Galab.
Nej, men jag spela fett sårad.
”Va, hur kan du tro att jag inte har pengar! Jag har pengar!”
”JALLA DÅ! Hur mycket kör vi om?”
Det enda jag kunde betala med var mina sista CSN-pengar. Vem fuck betalar ens för kurslitteratur? Kunde Alexia med salladsmackan fotografera sidor så kunde alla! Och vem behövde SL-kort? Det var bara att planka in sig genom spärrarna, lallish!
”Tre lax”, sa jag snabbt för att inte ändra mig.
Både Galab och Warre tappa hakan, tretusen kronor var mer än vi nånsin hade spelat om. Jag ryckte kontrollen från Warre och starta en ny match. Nu när Warre var ute ur leken valde Galab snabbt Real och slängde värsta mördarblickarna åt mitt håll, snubben var redo-redo. Men jag skulle inte ge honom en lätt match. Vinnarskallen i mig vakna till liv.
När det bara var några minuter kvar av matchen stod det lika. Jag tog bollen och hade värsta läget att skjuta mål. Det bubbla i magen, abow, jag hade ju årets chans att vinna pengar! Visst, Galab hade problem, men tretusen extra skulle lösa många av mina egna. Men när jag titta på Galab stack det till i hjärtat. Ey shit, paniken i ögonen, han svettades som ett djur. Fan Galab, han spela för farsan. Hur mycket jag än själv behövde pengarna, behövde han dem mer just nu.
Jag hade precis gjort mig själv luspank
Jag lät bollen gå utanför stolpen med flit. Galab titta helt chockat på mig, vad var det där? Sen vände han tillbaka. Blixtsnabbt tog han returen, gjorde en kontring och sköt bollen i krysset.
”GOOOOOOL”, skrek Galab och knöt nävarna i en segergest.
Jag visste inte om jag skulle vara glad för hans skull eller förtvivlad för min egen. Jag hade precis gjort mig själv luspank. Matchen blåstes av och det spruta konfetti över skärmen.
”Bram, du hade öppet mål?” sa Warre med avsmak. Jag var en idiot i hans ögon.
”Vad snackar du om, han hade ingen chans!” sa Galab. Men när Warre gick in i mobilen titta Galab på mig med en tacksam blick. Han sa det inte, men jag såg ett ”tack bror” i blicken.
Jag visste inte att det kunde kännas såhär bra att torska en match.
Jag swisha Galab och saldot på kontot var borta. Swedbank-appen visa att jag hade pengar kvar för några Red Bull. Det var perfekt, jag kunde hjälpa min vän och hålla mig vaken på lektionen!
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och ett nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är baserad på Sharmarke Elmis liv, skriven av Seluah Alsaati och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
