Theodor Kallifatides och Harald Hultqvist

Temat för kvällen var trauma. Anna Amazeen, som har en master i socialt arbete och är psykoterapeut, inledde med att tala om själva begreppet “trauma”. Ordet kommer från grekiskan och betyder sår.
– Bara ordet trauma kan väcka obehag för vissa, sade Anna Amazeen.

 Hon talade vidare om att det inte är själva händelsen eller händelserna som betecknas av ordet, utan det är kroppens reaktion på det som hänt som är traumat. Effekten av trauma kan vara att det är svårt att få kontakt med sina känslor, att belägga sig själv med skuld, skam och självhat.

– I traumaterapi arbetar man mycket med medkänsla och med att genom trygghet läka traumat, sade Anna Amazeen.

Annons:
Annons:

Trauma kan delas in i tre olika kategorier; svåra barndomsupplevelser, strukturellt och institutionellt förtryck samt intergenerationella och historiska trauman.

Han var bara fem år då han bevittnade när tyska soldater avrättade byns “dåre”

I samtalet mellan författarna Theodor Kallifatides och Harald Hultqvist berättade Kallifatides om en händelse från barndomen. Han var bara fem år gammal då han bevittnade när tyska soldater, som ockuperat byn han bodde i, avrättade byns “dåre” som sagt något som förargat soldaterna. Mannen ställdes upp framför muren vid kyrkan, alla byns kvinnor och barn hade tvingats dit för att titta. I det ögonblick mannen föll av skotten, mötte hans blick den lille Theodors.

– Det ögonblicket har förföljt mig genom hela livet, jag kan inte komma förbi det. Jag gick hem och skrev min allra första text, om händelsen, som faktiskt öppnade dörren för mitt skrivande. 

Många år senare, när han bott i Sverige i flera decennier och redan var en etablerad författare, kunde han skriva om händelser från tiden i Grekland i Bönder och herrar: En grekisk trilogi. Först då kände han att han kunde närma sig hemlandets historia.

– Jag har alltid skrivit på svenska. Anledningen till det är att jag inte skulle kunna skriva sanningen på grekiska, det vore helt omöjligt. Grekiska språket är så förknippat med lögner, sade han.

Jag var kommunistlärarens son, jag skulle inte få studera

– Skrivandet lossnade för mig på ett dramatiskt sätt. Jag, min fru och vår nyfödde son befann oss på Gotland, och där bland de vindpinade träden löstes många av mina svårigheter upp. Jag startade ett nästan maniskt skrivande, utan att varken äta eller sova. 

Vad det innebar att vänta så länge med att skriva om den tiden?

– Det var en fundamental situation som ledde till det. Jag kom inte in på universitetet i Grekland. Jag var kommunistlärarens son, jag skulle inte få studera.

– En dag i Aten sökte jag skydd från regnet vid en biograf. Medan jag stod där så såg jag hela boken, alla personer och händelser framför mig. Jag visste att jag inte kunde skriva den då, att jag behövde få avstånd i både tid och rum.

Är det ett behov eller en plikt att skriva om det förflutna? I den senaste boken skriver du att huvudpersonen föreställer sig de europeiska länderna på ett lite raljant sätt, att England bara är galna kungar, Italien är sex, Tyskland bara förbud. Grekland är smärta.

– Det är inte så lätt att berätta om händelser ur det förflutna, kanske blir behovet även en plikt, sade Theodor Kallifatides.

Annika Skarf