Så gick den då, den sista söndagsbussen. Ett litet järngäng trotsade snön och sprang, promenerade eller skidade mellan orterna på Järvafältet.
– Tänk att jag sprang uppför en backe, jag som inte sprungit en meter på de tio år jag varit med!, sade Yvonne, ledare för promenadgruppen.
Tsehay, en av de mest frekventa löparna, hade valt skidor idag. Hon kommer svischande över fältet, det ser ut att vara bra före.
– Jag hade tur, vissa sträckor kunde jag följa i någon annans spår, men andra sträckor var det helt orörd snö, säger hon.
Sist in till fikabordet är Noah Örtegren och Mårten Westberg.
– Å, vad det var tungt idag! Det ser ju inte ut att vara så djup snö, men det kändes djupt, säger Mårten.
Jag hade aldrig i mitt liv ens tänkt tanken att springa utomhus
Hani, Homam och Mansib sitter redan vid fikabordet. Hani är den löpare som sist har anslutit sig till Rinkeby Run och söndagsbussen. En söndag för några månader sedan var han i Akalla by med sina barn, och träffade på löpargänget.
– Jag började prata med Mårten, och han var så peppande att jag tyckte att det var en kul grej att testa. Jag hade aldrig i mitt liv ens tänkt tanken att springa utomhus, men nu har jag gjort det i flera månader och gillar det.
Stämningen runt bordet är glad och lättsam, många roliga minnen från de tio åren kommer upp. Men också ett stråk av vemod.
– När vi startade hade jag hopp om att idrottsföreningarna i Järva skulle haka på oss, men så har det inte blivit, säger Mårten Westberg.
Han lyser upp och fortsätter tala om alla de som kommit med som ovana löpare, men som efter bara några gånger har förbättrat sin kondition och löpteknik. Han hoppas att det ska komma förslag på nya aktiviteter
– Som Yonis, när han började var det trögt för honom, men han blev en bra löpare och tog en sjätteplats i terräng-SM några år senare.
– Vi kan väl köra en söndagsbuss ibland ändå, säger någon.
Mårten säger att han hoppas att det ska komma förslag på nya aktiviteter, och att Rinkeby Run fortsätter med flera andra som till exempel löpning ihop med Sundbyberg IK orientering och klättring med Kista SC.
Vi märker att kafépersonalen vill stänga igen, så vi reser oss och börjar gå mot tunnelbanan. Jag får sällskap med Yvonne och Mårten.
Yvonne, den av dagens deltagare som har varit med längst, kom till söndagsbussen redan för tio år sedan. Hon reser från andra sidan stan för att promenera och avsluta med fika.
– Jag arbetade med Hej främling! och följde med en av killarna som kom med den stora flyktingvågen 2015. Sedan dess har jag rest ett par timmar varje söndag för att komma hit.
Under pandemin var promenadgruppen stor, många ville ut och röra på sig, säger hon.
– Yvonne, dig som jag har fikat med några hundra gånger och pratat med om hundra olika ämnen men alltså inte har någon bild på, eller efternamn, eller nummer, adress, ålder, och nu kanske vi aldrig ses mer, säger Mårten.
– Hej då, säger Yvonne.
Annika Skarf
