Romernas fest för att minnas och aldrig glömma

Föreningsliv/Kultur

Fest är att inte glömma, utan att minnas.  På Folkets Husby firade Stockholms romer Romadagen. Det är en internationell nationaldag som firas den 8 april, sedan den första romska kongressen i London 1971.

Där i London lovade romer att inte längre glömma flykten från Indien, fördrivningarna från land till land, och i vårt land från kommun till kommun. Idag är det minnet av Förintelsen som kränks, förföljelser och isolering i Östeuropa och vardagsdiskriminering i de flesta länder.

I Husby spelade de rumänska musikerna Ferroro och Dubrin på accordeon och cimbalo hymnen Gelem, gelem. Denna sång  finns  i alla tänkbara versioner på YouTube, allt från Moskva över Finlandsbåtarna till Barcelona. Festens deltagare ställde sig upp med texten i handen, men dessvärre var det få som kunde sjunga den.

Trots lagstiftning om stöd till de nationella minoriteterna satsas det inte mycket på modersmålsundervisning och läromedel för romer. Från scenen talade en kommunal tjänsteman om hur mycket utbildningen bland romer har ökat på en generation. Men det till priset av ett stort gap mellan generationer. Minoritetsspråk försvinner snabbt.

Fred Taikon och hans dotter Mia var värdar för festen. Familjen Taikon är av en sex familjer som blev kvar i Sverige när gränserna stängdes vid första världskriget. Fred Taikon driver kulturföreningen och tidningen ”É Romani Glinda” (Den romska spegeln). Men starkt nedskuret kulturbidrag tvingar föreningen att lägga ner tidningen, Sveriges enda romska tidning.

Fred Taikon har med hjälp byggt upp ett omfattande bildmaterial kring de släkter som kallats ”de svenska romerna”, drygt 600 romer på 1950-talet. Kvinnornas känns igen på den breda, tunga kjolen. De är de mest utsatta för vardagsrasismen.

Festen började med barnen. De minsta var klädda i skräddarsytt som riktiga små damer och herrar. De härmade vuxna i gester och hållning till springet tar över och kakbordet frestat för länge. 

En panel med Stockholms politiker diskuterade inkludering och integrering på scenen. Ann-Margarethe Livh, före detta borgarråd och då ansvarig för demokratifrågor, konstaterade att romerna fortfarande hålls utanför samhället.

– Romerna har rätt att vara med i medierna, på museerna och på teatern, i all kulturell verksamhet. Romernas kompetens ska användas vad gäller utbildning och jobb. De har rätt till en kvinnojour, ett språkcentrum, till ett center, typ ett medborgarkontor. Jag vill se resultat när vi samlas igen nästa år.

Senare under festen fick Ann-Margarethe Livh kulturföreningens vänpris för sina insatser för romerna i stockholmspolitiken.

När det byggdes nytt och fint på Järvafältet under miljonprogrammet bodde ännu ett 20-tal familjer i tält, skjul och husvagnar i området Ekstubben nära Skarpnäck, också på vintern. (I SvTs öppna arkiv ligger därifrån  reportaget ”Vagabond eller vanlig människa” från 1963.) Här bodde syskonen Nadja och Fred. Senare fick  familjen dela ett ett rivningshus i Tanto. Fred har det skildrat det i den illustrerade  barnboken ”Tantoindianerna”.  Nadja flyttade därifrån till nybyggda Rinkeby, aktiverade romska kvinnor och var med i politiska aktioner.

Romer fick inte gå i skolan och hade inte heller rösträtt. Elsa Marie Molitor, från släkten Molitor med apotek  i Stockholm från 1647, var med på festen. När de första i Ekstubben fick gå i skola 1965 var hon deras första fröken.  Alla äldre på festen hade haft Molly som lärare och än hyschade hon ner tomtalande politiker och okoncentrerade elever.

Först 1959 skrevs romer in i röstlängderna, berättade kulturministern Amanda Lind, som var med en stund på festen. I ett lågmält tal berättade hon att regeringen gett pengar för att  utställningen ”Vi är romer” kan fortsätta att turnera i skolor i landet. Och innan kulturministern lämnade festen i Husby hann hon invigningsskära den stora festtårtan.

Karl-Gustav Köhler
image_pdfimage_print