Det är inte varje år jag ens har hört talas om författaren som tilldelas Nobels litteraturpris, men Han Kang kände jag till. Jag hade hört en del om hennes roman Vegetarianen, men inte läst den själv. Nu har jag gjort det, och mina känslor är lite “all over the place”.
Huvudpersonen, Yeong-hye, lever i ett traditionellt äktenskap. Hennes man arbetar långa dagar, och hon arbetar deltid och tar hand om hushållet. En natt vaknar hon ur en dröm fylld av blod och lidande och stiger upp och börjar tömma kyl och frys på alla animaliska råvaror, till makens bestörtning.
Hon talar om att från och med nu är hon vegetarian, och hon kommer bara att laga vegetarisk mat i fortsättningen.
Plötsligt tar hon kommandot över sitt liv genom att vägra äta kött
Romanens tre delar gestaltar reaktionerna på hennes beslut hos tre personer i hennes omgivning.
I den första delen är det makens perspektiv vi får följa. Hur han inte kan förstå att hans intetsägande, färglösa och medgörliga fru plötsligt tar kommandot över sitt liv genom att vägra äta kött. Med tiden utökar hon makten över sig själv och sin kropp med att avvisa honom sexuellt. Mannen tappar intresset för henne, nu när hon inte längre endast ser till hans behov, utan plötsligt uttrycker en egen vilja.
Under en familjemiddag med Yeong-hyes föräldrar, syskon och deras partners och barn, urartar det när hennes pappa försöker tvinga i henne en bit fläsk. Hon skär sig i handleden med en fruktkniv, och hennes systers man springer med henne blödande i famnen till akuten.
I den andra delen är det systerns mans perspektiv vi följer. Han är en videokonstnär som efter en viss framgång har haft lite stiltje i karriären under en period. I ett samtal med sin fru kommer det fram att hennes syster fortfarande i vuxen ålder har kvar en mongolfläck på ena skinkan. Hur en människa genom att styra över sitt eget ätande kan bli så provocerande för omgivningen, är intressant
Den vetskapen gör honom besatt av sin svägerskas alltmer utmärglade kropp och av vetskapen om märket. Han fantiserar och skissar på en erotiskt laddad film, där han målar blommor på hennes kropp, med mongolfläcken som utgångspunkt. Han får Yeong-hye att gå med på att göra filmen, trots att han måste ha varit medveten om både hennes instabila mentala hälsa och risken för en annalkande katastrof på flera plan.
I sista delen har Yeong-hye utvecklat en grav anorexi, och är mer eller mindre döende. Den enda som fortfarande bryr sig om henne är hennes syster, som lider svårt av att se Yeong-hye må allt sämre. Hon betalar för vården och hon hälsar på med jämna mellanrum. Med sig har hon delikata vegetariska rätter, men självsvälten vinner och maten förblir orörd. Yeong-hye har trätt in i ett eget universum, hon är säker på att hon inte behöver mat, att hon är en del av vegetationen och klarar sig på endast vatten.
Genom systern får vi glimtar ur deras barndom med en våldsam far. Hur det var Yeong-hye som utsattes, och hur hon själv tog rollen som den undergivna, tjänande och fega. Hon ifrågasätter sin egen mentala hälsa, om också hon kunde ha låtit demonerna ta över om hon inte haft ansvaret för sin son?
Beskrivningen av hur en människa genom att styra över sitt eget ätande kan bli så provocerande för omgivningen, är intressant. Den ger perspektiv till den ofta väldigt förenklade bilden av att anorexia handlar om utseende och vikt i första hand, när det i själva verket är oerhört mycket mer komplicerat än så.
Intressant är också hur läsaren aldrig egentligen får ta del av Huong-yes eget perspektiv i mer än glimtar genom andras ögon. Varför blir hon vegetarian? Är det en protest mot äktenskapet, maken, patriarkatet, samhället i stort?
Jag tycker att boken väcker många frågor och funderingar, och med sitt poetiska och vackra språk får författaren flera makabra scener, att kännas mer brutala än om språket hade varit råare.
Annika Skarf
