Liza Alexandrova-Zorinas bok har undertiteln Den undre världen som bygger Sverige. Den säger mycket men inte allt. Ännu en gång har författaren wallraffat i den mörka värld av människor som förser bland annat städ- och byggbranschen med arbetskraft.
När jag läste den första boken, Imperiets barn kände jag mig chockad och äcklad över den värld som beskrevs. Den här gången uteblir chocken, men äcklet växer.
Att läsa om hur skuggsamhället (som även i denna bok framförallt gestaltar forna sovjetmedborgare från olika länder) existerar precis bredvid oss, med människor vars enda egentliga drömmar och vilja handlar om att skapa sig och familjen ett bättre liv.
Det fyller mig med skam och helig vrede
Att förstå hur de här människorna utnyttjas av samhällets toppskikt i form av billig arbetskraft, framför allt inom de sektorer där man kan utnyttja Rut- och Rotavdragen, fyller mig med skam och helig vrede.
I deras värld, i skuggan av vår, utnyttjas de dessutom skamlöst av sina landsmän eller andra som slår mynt av deras situation. Som ska ha betalt för att fixa en hållbar bakgrundsberättelse med olika intyg att använda hos Migrationsverket. Ett falskt ID från valfritt land, ett jobb, ett falskt vigselbevis, allt går att köpa för den som har pengar.
I boken skapar författaren en falsk identitet som städerska. Hon jobbar i Djursholm och hyr ett rum i ett illegalt bostadshotell på andra sidan stan. Där träffar hon en man som delvis tar hand om hotellet, delvis jobbar med renoveringen av Spotifygrundaren Daniel Eks enorma villa i Djursholm. Hon får följa med honom dit, och hennes vän berättar att det är Sveriges dyraste villa, som nu renoveras till ofattbar lyx.
De går ju inte till facket eller polisen och klagar
Som på de flesta byggarbetsplatser är det stora etablerade företag som har kontraktet, och som sedan i sin tur anlitar rader av underentreprenörer med olika nivåer av seriositet. I slutänden är det ofta papperslösa, folk med falska uppehållstillstånd och liknande, som gör jobbet. I många fall till extremt låg lön, och i vissa fall blir de blåsta och får ingen lön alls. Och, det är ju inte som att de går till facket eller polisen och klagar.
I samband med hissolyckan som inträffade i Sundbyberg 2023, där fem människor miste livet, får alla anställda i ett estniskt företag ett sms som citeras i boken:
“Grabbar, det har hänt en otrevlig incident i Sverige. En hiss föll ner och fem arbetare dog. Företaget är estniskt, som vårt. Var snälla och använd säkerhetssele, kontrollera att det finns räcken överallt, och meddela ledningen om något är fel. Det är i första hand ert ansvar.”
Säkerhetsutrustning är i många fall helt obefintlig, även vid arbeten där arbetsmiljölagen kräver det, till exempel vid takrenoveringar.
När var och en måste vara sig själv närmast är det svårt att måna om andra
Samvaron med de andra på bostadshotellet visar också många olika saker. Hur många lever i misär, med sjukdomar och besvär som borde behandlas. Att många är väldigt ensamma, att några söker sig till religionen och ibland börjar ta till sig extremistiska budskap. Sköra vänskapsband kan uppstå, men lika snabbt krascha sönder. När var och en måste vara sig själv närmast är det svårt att måna om andra.
Något som kom för mig medan jag läste är att skuggsamhället kommer att svälla enormt, nu när man har höjt lönekravet för att få arbetstillstånd i Sverige till 29 680 kronor i månaden. Hur många av alla inom städ- och bygg, de som kör runt och levererar hämtmat och andra inom gig-ekonomin kommer upp i den nivån? Eller för den delen, de med en fast anställning som undersköterska?
Alla som tjänar pengar på människorna i skuggan måste gnugga händerna av förtjusning.
Annika Skarf
