Philip O’Connor

Jag har känt Said Ali i över tio år. Det finns bara en enda anledning för polisen att stoppa honom och det vore för att kyssa hans fötter.

 Vi har mycket gemensamt, Said Ali och jag. Vi är båda pappor och båda galet intresserade av fotboll. Vi spelar, vi coachar, vi fotar förortens unga talanger, vi går till hallarna och fixar lag och delar ut västar. Vi har ju till och med samma typ av bil. 

Men det finns en väsentlig skillnad. När vi åker hem sent på kvällarna så blir jag aldrig stoppad av polisen, men det blir Said. Hela tiden.  

Annons:

Behöver jag nämna att han är en svart man från Somalia och jag är vit europé?

Behöver jag nämna att han är en svart man från Somalia och jag är vit europé? 

När jag först såg Said med sin stora kamera vid fotbollsplanerna i Kista och Husby såg jag en spegelbild av mig själv. Jag kom in i föreningen Kista Galaxy genom mitt fotograferande och många av dem jag plåtade är mina bästa vänner idag.  

Många av dem har vuxit från tonårsgrabbar till fina unga män. Said Ali har varit en stor del av det genom att finnas till i fotbollshallarna och på planerna. Han ser till att de känner sig sedda, att de duktiga hittar till bra lag och tränare för att kunna utvecklas ännu mer och att så många ungdomar som möjligt håller igång, oavsett hur bra de är. 

Jag har spelat mot lag som han har coachat och varit tränare för ett lag i matcher där han har varit linjedomare. Jag minns en match i Solna under Ramadan för något år sedan där vi kom överens om att vänta några minuter extra med att dra igång andra halvlek så att grabbarna skulle hinna bryta fastan.  

Att han skulle köra bilen rattfull är det löjligaste jag någonsin har hört

Att en polis sedan skulle antyda att han skulle köra bilen rattfull är det löjligaste jag någonsin har hört. 

Vi har haft våra häftiga diskussioner, ibland när han är linjedomare men om andra grejer också. Han kan ställa höga krav på ortens ungdomar och jag var inte alltid säker på att han hade rätt, men det hade han. 

Men ändå stoppas han regelbundet när han ska hem till Husby, eller när han kör igenom Rinkeby eller Tensta. 

Jag kör ju ofta sent på kvällen i samma orter men blir aldrig stoppad. Ofta när jag kör igenom Husby är det tillsammans med en kurdisk eller somalisk vän när vi är på väg hem från en match eller träning, men så länge det är en vit man som håller i ratten så blir det uppenbarligen aldrig några misstankar. 

Polisen har aldrig tittat på min kamera och frågat hur jag hade råd att köpa den

Polisen har aldrig tittat på min kamera och frågat hur jag hade råd att köpa den. De har aldrig beslagtagit den eller gått igenom mina minneskort. 

Said backar inte för någon och det ska han inte heller göra. Att folk – och med det menar jag polisen – inte vet hur mycket han gör, vecka ut och vecka in, för Järvaområdet och ungdomarna här, är inte hans problem. Det är tjänstefel att inte veta vem han är och vad han gör. 

Och även om Said Ali aldrig gjort något överhuvudtaget för orten i hela sitt liv så har ingen rätt att stoppa honom och behandla honom på det sättet som polisen gör och som har lett till att Said har gjort en polisanmälan mot dem. 

Vi snackar hela tiden om ungdomar och att skapa en miljö som är trygg och säker för dem – det har Said Ali gjort hela tiden jag har känt honom. Men tänk om han skulle få för sig att ge upp – vem tar över då? Vad skickar det för signal till Husbyborna när det enda tacket en man som ger allt för alla får är att bli regelbundet förnedrad av polisen? 

Istället för att stoppa bilar bara för att föraren är svart så skulle jag be polisen att fråga runt lite – vem är Said Ali? Vad gör han? Varför litar alla på honom? Varför gillar alla ungdomarna och hela fotbolls-Järva honom? 

För då skulle de få en bra anledning att stoppa honom nästa gång – och det är att be honom kliva ur bilen och kyssa hans fötter. Said Ali har gjort mer än någon annan jag känner för barn och ungdomar i Västerort och han ska behandlas som en hjälte, inte som en kriminell. 

Men tyvärr så ser allt för många bara hudfärgen – de ser inte den mannen och den förebild han är. 

Det är deras förlust. 

Philip O’Connor
Print Friendly, PDF & Email