När Somaliska Riksförbundet bjöd in riksdagspartierna till en utfrågning i Rinkeby Folkets Hus om migration, integration och den allt mer omänskliga utvisningspolitiken var det talande nog bara representanter för tre partier som dök upp, C, V och MP.
Att panelens stolar för Tidö-partierna SD, M, KD och L stod gapande tomma var kanske inte helt överraskande. Om det fanns något annat skäl än rädsla för obehaget att svara för en nästan lika stenhård flyktingpolitik som Tidö-regeringens hindrade Socialdemokraterna från att dyka upp är oklart, men pinsamt var det onekligen.
Innan utfrågningen talade imamen Hussein Farah på somaliska språket som min bänkgranne översatte om sin besvikelse över hur regeringen använder biståndspengar till att muta den somaliska regeringen att ta emot utvisade personer som i de flesta fall inte är kriminella utan tvärtom på alla sätt har försökt integrera sig i det svenska samhället, skaffat jobb, betalat skatt osv.
Att stänga dessa skammens förvar var det många som ville
Han berättade också om de skrämmande intrycken från flyktingförvaret i Märsta som han nyligen besökt tillsammans med Nyhetsbyrån Järva, där flera familjefäder som Cabas Hussein sitter inlåsta i väntan på att deporteras och inte kan svara på sina barns frågor om varför de inte kommer hem. Att stänga dessa skammens förvar var det många som ville.
De inbjudna politikerna Karin Rågsjö från Vänsterpartiet, Annika Hirvonen från Miljöpartiet och två från Centern, Anna Lasses och Fredrik Lindstål tog alla i skarpa ordalag avstånd från “de galna utvisningarna” och det “vi-dom”-samhälle som den SD-ledda Tidö-regeringen drivit på för de senaste tre åren.
Efter S-regeringens tvära systemskifte i flyktingpolitiken kan till exempel MP och C idag tala tyst om att de själva stödde att flyktingpolitiken skulle tvärvändas “ner till det minsta möjliga enligt EU-regler och internationella konventioner”. Det betydde bland annat att uppehållstillstånden framöver bara skulle bli tillfälliga, att yttre och inre gränskontroller skulle införas med mera – även om en hel del ensamkommande unga tack vare MP:s insatser kunde räddas med den sk gymnasielagen.
Mellan 98000 och 185000 personer hotas
– Människor som länge levt, arbetat och betalat skatt, som bildat familj och fött barn i tron om att de funnit en trygghet ska inte få utvisas, menade Anna Lasses.
Miljöpartisten Annika Hirvonen brännmärkte avskaffandet av möjligheten till “spårbyte” genom arbetstillstånd med chans att stanna trots avslag på sin asylansökan, vilket hotar 4700 personer med utvisning.
Mellan 98000 och 185000 personer hotas om Tidö-regeringen trots massiv kritik från alla remissinstanser genomför det utredningsförslag som har lagts om att dra in redan givna permanenta uppehållstillstånd. Det alternativ som föreslås att vissa kan söka medborgarskap görs samtidigt ännu svårare idag.
Att dra tillbaka redan givna permanenta uppehållstillstånd sågas av de flesta remissinstanser, varav många även ifrågasätter om det är lagligt. Som Annika Hirvonen slog fast är detta att svika ett löfte om att “här får du leva, det är slutet på år av flykt”. Att ta bort den tryggheten är en särskild form av grymhet.
Alla problem skylls på invandrarna, kanske ‘även snöröjningen’
Migrationsministern försöker sockra sveket med tal om att fler ska bli medborgare. Men sanningen är att regeringen istället vill göra det svårare att bli svenska medborgare. Många skulle göras helt papperslösa, inte minst de som kommer från Afghanistan och Somalia och som inte fått pass som godtas av Migrationsverket.
Karin Rågsjö från V pekade på de tomma stolarna och kritiserade de frånvarande partierna för feghet och för att bedriva en politik “marinerad i rasism” där alla problem skylls på invandrarna, kanske “även snöröjningen”.
“Men i valet ska fokus ligga på arbetslöshet, skola, sjukvård”, la hon till.
Där uppstod i varje fall hos mig en liten undran hos några om V vill ducka för debatten om debatten om de omänskliga utvisningarna i valet?
Inspirerande exempel är kommunupproret mot regeringens återvändarpolitik
“Total samstämmighet. Hög energi , bra frågor och en blandning av sorg och ilska över klappjakten på invandrare. Att de stora partierna S och M ignorerade mötet. Pinsamt”, sammanfattade hon själv efteråt på facebook.
Jag fick själv i slutet av mötet chansen att göra ett inlägg som representant för Norra Järva Stadsdelsråd där jag pekade på att motståndet ända växer. Inspirerande exempel är det landsomfattande kommunupproret mot att samarbeta med regeringens återvändarpolitik som började i Jokkmokk och det fantastiska stöd av vårdpersonalen på Södersjukhuset som lyckades stoppa den planerade utvisningen till Iran av deras kollegor Zahra Kazemipour och Afshad Joubeh och deras två barn efter nio år i Sverige.
Jag tolkade responsen i salen som att många gärna vill diskutera mer om hur motståndet ska utökas på det Motståndsforum2026 som Septemberupproret organiserar i Folkets Hus 31 januari.
Arne Johansson, Norra Järva stadsdelsråd
