Pensionärsmaffian. Så beskrevs vi igår av Petra, biträdande rektor på Fryshuset i Husby, som besökte VIS-gruppen. Gruppen består alltså av pensionärer som träffas varje måndag morgon i Folkets Husby på Husby Torg. Vi kallar oss VIS, vilket betyder ”Vi i samhället”. Ända sen 1975 har ortens invånare försökt forma samhället efter sina behov och sin kunskap. Det yttre bygget fanns redan på plats enligt samhällets dåtida ambitioner för vård, barntillsyn och kultur. Invånarnas byggnadsmaterial var det gemensamma språket – svenskan – och de goda erfarenheterna av föreningsliv.
Vi flyttade hit, till ett nybyggt mönstersamhälle, från alla hörn av Sverige och Finland. Det gav gemenskap mellan oss invånare och en stark känsla för området. Denna gemenskap har jag som äldre saknat i många år. Många som var med då – den första tiden – lever inte längre. Andra har flyttat härifrån – så som familjer alltid gjort när man ville ”vidare” eller barnen blivit vuxna. Det är inget konstigt med det. Någon sa också en gång till mig att en ort brukar förändras på 15 år. I så fall har vi som är kvar upplevt nästan tre sådana perioder.
Det enda vi äldre, som ”vet” hur allt borde vara, kan bidra med är numera att lyssna på de yngre. Hur når man dem? Det är den första biten. Vi ses inte på öppna mötesplatser längre, eftersom det inte finns fungerande sådana här numera. Några gånger har kommunen försökt göra bra saker genom olika ”lyft”- program då man bjöd in boende för att få synpunkter och förslag. I min och andra äldres gömmor finns en del broschyrer och protokoll om sådana försök.
Men denna höst har vi fått uppleva att man räknar med oss gamla – just för våra minnens skull. Vi är välkomna att hålla vårt möte i Folkets Husby på måndagarna och man uppmuntrar oss att delta och tycka till i olika arrangemang och förslag. Det gör vi gärna, åsikter har vi alltid!
Mest saknar vi kontakten med skolbarn. VIS gjorde för några år sedan ett par försök att nå skolelever och vi har också gjort ett par besök i deras lunchlokal på Husbyskolan och Fryshuset i Husby. Ett par elever besökte oss på sin lunchrast, men allt detta har klingat av. Vi blev därför väldigt glada när Petra självmant tog kontakt med oss för eventuellt samarbete. Klokt, säger vi, för vi har märkt att barn gillar att lyssna på gamla när de berättar om gamla tider.
Petra tog oss med till Fryshuset i dag där hon och rektorn bjöd oss på hälsosam och jättegod lunch och diskussion om hur vi kan gå vidare. Nu har vi alltså fått kontakt med många av dem som jobbar på samhällsbygget i dag – och då får vi ju träffa både barn, ungdomar och andra vuxna så småningom.
Sista året har jag också fått tillfälle att träffa några av alla duktiga kvinnor från Järvas många kvinnoföreningar som har startat en mängd olika verksamheter. Dessutom går många av dem som nattvakter. De upplever säkert gemenskap här, som ett nytt slags VIS!
Inga Harnesk
